Världens längsta vägtunnel

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I NORGE

KOM till västra Norge om du vill se imponerande fjäll och fjordar – du kommer att bli överväldigad! Dessutom är de smala, slingrande vägarna och de många tunnlarna ett vittnesbörd om människans sinnrikhet. Nyligen blev en ny tunnel färdig – en prestation på ingenjörskonstens område som överträffar alla andra vägtunnlar. Den heter Lærdalstunneln och är världens längsta vägtunnel – en 24,5 kilometer lång landsväg driven genom massivt berg! Tänk dig att köra in i tunneln och veta att du kommer att ha mer än 1 000 meter berg över huvudet efter en liten stund!

Varför behövdes det en så lång tunnel? Jo, den är en viktig del av stamvägen mellan Norges två största städer – Oslo (i öst) och Bergen (på västkusten). Andra fjällvägar mellan de här två städerna är svårframkomliga på vintern, eftersom det snöar och blåser så mycket. Därför fanns det stort behov av en ny vägsträckning som kunde vara pålitlig vid dåligt väder. Norska stortinget beslutade 1992 att den nya vägsträckningen skulle gå genom en tunnel mellan de små kommunerna Aurland och Lærdal. Efter en byggtid på fem år öppnades tunneln officiellt i november 2000. Hur kunde den här ingenjörsbragden genomföras? Hur säker är tunneln? Hur känns det att köra genom den? Låt oss ta reda på det.

Utmaningar

Tunneln förbinder de båda orterna Lærdal och Aurland, och tunnelbygget startade faktiskt på tre ställen samtidigt. Två av arbetslagen började från var sitt håll, och det tredje arbetslaget började arbeta på en drygt 2 kilometer lång ventilationstunnel, som skulle stråla samman med huvudtunneln 6,5 kilometer från tunnelmynningen vid Lærdal. Hur kunde de tre arbetslagen koordinera borrningen så att de verkligen skulle mötas djupt inne i fjället? Man använde sig av navigationssatelliter för att bestämma den exakta startpunkten för varje arbetslag, och borrningen riktades in med hjälp av laserstrålar. Laserstrålarna styrde borriggarna så att de hål som borrades för sprängämnen kom på exakt rätt plats.

För varje salva borrades ungefär 100 hål som var 5,2 meter djupa. De här hålen fylldes med omkring 500 kilo sprängmedel för varje salva, som sprängde ut ungefär 500 kubikmeter sprängsten. Stenen fraktades sedan ut med lastbilar. Innan man kunde borra inför nästa sprängning var man tvungen att säkra tunnelns väggar och tak. Långa stålbultar och stålfiberarmerad sprutbetong användes vid säkringsarbetet. Varje arbetslag sprängde sig framåt ungefär 60–70 meter i veckan. I september  1999 bröt man igenom, och de båda arbetslagen som arbetade med huvudtunneln möttes med en avvikelse på bara omkring 50 centimeter! Fjorton månader senare öppnades tunneln helt enligt planerna. Totalt uppgick kostnaderna till nästan 1,1 miljard norska kronor.

Hur fungerar ventilationen?

Det är alltid en utmaning för ingenjörer som utformar tunnlar att säkerställa god luftkvalitet. Eftersom det tar ungefär 20 minuter att köra genom Lærdalstunneln, är det viktigt att luften är ren nog att andas. Hur åstadkommer man det?

Den drygt 2 kilometer långa ventilationstunneln, som ansluter till huvudtunneln 6,5 kilometer från tunnelöppningen vid Lærdal, mynnar ut i en närbelägen dal och fungerar som en skorsten. Frisk luft sugs in i huvudtunnelns båda ändar, och förorenad luft sugs ut genom ventilationstunneln. Två kraftiga fläktar i ventilationstunneln – med en samlad kapacitet på 1,7 miljoner kubikmeter i timmen – kan användas för att öka luftflödet när luften är kraftigt förorenad. Det här systemet gör att luften är tillräckligt frisk i Lærdalssidan av tunneln, men för Aurlandssidan, som är längre, krävdes det något mer. Därför installerade man 32 mindre impulsfläktar i taket på tunneln för att öka luftflödet mot ventilationstunneln. Men medan luften strömmar den långa sträckan från Aurlandssidan till ventilationstunneln, blir den mer och mer förorenad. Hur löste man det problemet?

Lösningen var att bygga en reningsanläggning i en 100 meter lång tunnel som går parallellt med huvudtunneln 9,5 kilometer från Aurland. Den här tunneln är i båda ändar ansluten till huvudtunneln. Luften i huvudtunneln leds in i parallelltunneln, där reningsanläggningen tar bort upp till 90 procent av dammet och kvävedioxiden i luften.

Tack vare ventilationssystemet och reningsanläggningen kan upp till 400 bilar i timmen tryggt passera genom Lærdalstunneln. Sensorer i tunneln mäter luftkvaliteten och styr ventilationssystemet. Om det blir för mycket föroreningar i luften, stängs tunneln av för trafik, men än så länge har det inte varit nödvändigt att göra det.

Hur säker är den?

Många är rädda för att åka genom tunnlar. Detta faktum samt de svåra olyckor och bränder som nyligen har inträffat i flera  europeiska tunnlar har gjort att säkerheten är högprioriterad i Lærdalstunneln. Vad har gjorts för att göra tunneln säker?

En vaktcentral i Lærdal har de olika säkerhetssystemen i tunneln under ständig bevakning, och om säkerheten äventyras stängs tunneln. Man har vidtagit många åtgärder för att snabbt kunna stänga av och evakuera tunneln. Dessutom finns det nödtelefoner var 250:e meter och två brandsläckare var 125:e meter. På vaktcentralen registreras automatiskt var en brandsläckare har flyttats från sin plats. Om en brandsläckare tas bort, tänds röda stoppljus som varnar för att köra in i tunneln, och stoppljus och skyltar inne i tunneln uppmanar förare att köra ut ur tunneln åt det håll som är säkrast, bort från faran. Förarna kan vända, eftersom det finns vändplatser för bilar var 500:e meter och 15 platser där större fordon kan vända. Tunneln är också försedd med en antennanläggning för radio, som gör det möjligt att informera förare via deras bilradio. Dessutom finns övervakningssystem som registrerar all trafik in i och ut ur tunneln. Vägmyndigheterna menar att säkerheten håller en mycket hög nivå med tanke på att det är relativt lite trafik som passerar genom tunneln.

En annorlunda tunnel – på vad sätt?

Hur är det att köra genom tunneln? En viktig målsättning för ingenjörerna var att göra färden genom tunneln till en trevlig upplevelse, så att förarna skulle känna sig trygga och köra säkert. För att åstadkomma det tog man vid utformningen av tunnelns interiör hjälp av bland annat trafikpsykologer vid ett forskningsinstitut, specialister på ljussättning och en körsimulator.

Vad blev resultatet? Jo, tunneln är inte spikrak. Mjuka kurvor förhindrar att förarna blir dåsiga, men siktsträckan är hela tiden minst 1 000 meter. Kurvorna gör det också lättare att bedöma avståndet till mötande trafik. Tre stora grottliknande berghallar gör att körningen blir mindre monoton. Detta ger känslan av att åka genom fyra kortare tunnlar i stället för genom en enda lång tunnel. De här berghallarna har en speciell belysning – gult ljus vid golvet och blått ljus i taket – som ger en illusion av att dagsljus silar in i tunneln och att morgonsolen går upp. De här effekterna, tillsammans med god belysning i hela tunneln, gör att de flesta förare trivs och känner sig trygga.

Nu kan resenärer njuta av den unika upplevelsen att åka genom världens längsta vägtunnel. Detta mästerverk av modern ingenjörskonst har skapat en pålitlig förbindelse mellan östra och västra Norge. Tunneln är ett mäktigt vittnesbörd om vad människan kan göra när hon använder sin färdighet och sinnrikhet på ett konstruktivt sätt.

 [Diagram/Bild på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen)

Tunnelns sträckning

Lærdal ← → Aurland

[Diagram/Karta på sidan 27]

(För formaterad text, se publikationen)

Lærdalstunneln

Större vägar

↑ Mot Lærdal

→ E16 mot Oslo

* Impulsfläktar

Luftflödets riktning

↓

Berghall

↓

Fläktstation → Ventilationstunnel

↑

*

↑

Berghall

↑

*

Reningsanläggning

↑

*

Berghall

*

↑

*

↑

Luftflödets riktning

Aurland

↓ E16 mot Bergen

1 kilometer

1 engelsk mil

[Bildkälla]

Statens vegvesen Sogn og Fjordane

[Karta på sidan 24]

(För formaterad text, se publikationen)

NORGE

Lærdalstunneln

Bergen E16 OSLO

[Bild på sidan 25]

Tunnelmynningen vid Lærdal

[Bild på sidan 25]

Konturteckning av reningsanläggningen

[Bild på sidan 25]

Tunneln i genomskärning som visar stålbultarna som säkrar väggarna och taket

[Bild på sidan 26]

I tunneln finns det omkring 100 nödtelefoner och nästan 400 brandsläckare

[Bild på sidan 26]

Det finns tre berghallar med speciella ljuseffekter

[Bildkällor på sidan 24]

Flygbild: Foto: Leiv Bergum; reningsanläggning: ViaNova A/S; alla andra bilder på sidorna 24–26: Statens vegvesen Sogn og Fjordane