Nationerna har fortfarande inte lärt sig

”Om människan hade lärt av historien – tänk vad vi hade lärt oss då! Men för de flesta människor är erfarenhet bara som ett skepps akterlanterna som lyser upp den väg den har passerat.” – Samuel Taylor Coleridge.

HÅLLER du med den engelske poeten Samuel Coleridge? Är det möjligt att vi kan bli så förblindade av en sak som vi kämpar för att vi gör om de tragiska misstag som tidigare generationer har gjort?

Korstågen

Tänk till exempel på vad människor gjorde under korstågen. År 1095 v.t. uppmanade påven Urban II de ”kristna” att ta det heliga landet från muslimerna. Kungar, baroner, riddare och ofrälse i alla länder som stod under Urban II hörsammade hans maning. Enligt en medeltida historiker fanns det ”knappast något folk som levde enligt Kristi lag” som tvekade att stödja denna sak.

Historikern Zoé Oldenbourg skriver att majoriteten av korsfararna var ”fullständigt övertygade om att de genom att bära korset tog värvning direkt hos Gud själv”. Hon skriver att de betraktade sig själva som ”mordänglar som angrep djävulens barn”. De trodde också att ”alla som dog skulle få martyrglorian i himlen”, skriver Brian Moynahan.

Kanske var korsfararna omedvetna om att deras fiende trodde någonting liknande. Historikern J. M. Roberts skriver i sin bok Shorter History of the World att muslimska soldater också gick ut i krig med övertygelsen att de stred för Gud och ”att döden på slagfältet mot de otrogna skulle ge en plats i paradiset” i himlen.

Båda sidor fick lära att deras krig var ett rättfärdigt krig – att det hade Guds godkännande och välsignelse. Religiösa och politiska ledare främjade dessa uppfattningar och underblåste känslorna hos sina undersåtar. Och på båda sidor gjorde man sig skyldig till obeskrivliga grymheter.

Vad för slags människor?

Vad för slags människor var det som gjorde dessa fruktansvärda saker? Flertalet var helt vanliga människor – inte mycket annorlunda än människor i dag. Utan tvivel drevs många av dem av idealism och en önskan att rätta till de orättvisor som de lade märke till i världen på sin tid. I sitt känslomässigt laddade tillstånd tycktes de helt ha glömt att de i sin  kamp för ”rättvisan” inte gav upphov åt något annat än orättvisor, smärta och lidande för hundratusentals oskyldiga män, kvinnor och barn som hamnade i stridsområdena.

Har inte detta varit mönstret genom hela historien? Har inte karismatiska ledare gång på gång lett oräkneliga miljoner människor – som normalt aldrig skulle ha övervägt ett sådant uppförande – in i grymma och barbariska krig mot sina religiösa och politiska motståndare? Mobiliseringen på båda sidor och anspråken på att man hade Gud på sin sida legitimerade det våldsamma förtrycket av det politiska och religiösa motståndet. Det ingick i ett väl inarbetat mönster som har tjänat tyranners intressen i många hundra år. Detta, säger Moynahan, är normen som ”skulle tjäna Förintelsens upphovsmän och dem som i vår tid gjort sig skyldiga till etnisk rensning, precis som det satte i gång det första korståget”.

”Men förnuftiga människor i dag skulle inte längre låta sig bli manipulerade på det sättet”, kanske du säger. ”Är vi inte mycket mer civiliserade?” Det borde vara så. Men har vi verkligen lärt av historien? Vem kan ärligt säga att så är fallet, när man tänker på vad som har hänt de senaste hundra åren?

Första världskriget

Det mönster korsfararna gav upprepades till exempel när första världskriget bröt ut. Roberts skriver: ”En av paradoxerna med 1914 är att massor av människor i alla länder och av alla partier, trosuppfattningar och härstamningar villigt och glatt tycks ha dragit ut i krig.”

Varför drog ett stort antal människor ”villigt och glatt” ut i krig? Därför att de, liksom de som villigt gick ut i krig före dem, hade fått sina principer och trosuppfattningar formade av den tidens filosofier. Några kan ha inspirerats av principerna om frihet och rättvisa, men samtidigt råder det inget tvivel om att de övermodigt trodde att deras nation var överlägsen andras och således förtjänade att vara härskarmakt.

Dessa övertygades att tro att krig var en oundviklig del av den naturliga tingens ordning – ett slags ”biologisk nödvändighet”. ”Socialdarwinismen”, skriver Phil Williams, främjade till exempel tanken att krig var ett legitimt medel till att ”utrota de arter som inte var värda att leva”.

Alla trodde naturligtvis att deras sak var rätt. Med vilket resultat? Under första världskriget, skriver författaren och historikern Martin Gilbert, ”slog regeringarna på trumman för rasism, patriotism och militär styrka” – och människor följde blint. Nationalekonomen John Kenneth Galbraith växte upp på landet i Canada under det här kriget. Han skriver att överallt runt omkring honom talade människor om ”konflikten i Europa och dess uppenbara dårskap”. ”Intelligenta människor ... skulle inte låna sig till sådant vansinne”, sade de. Men än en gång gjorde de det. Vad blev följden? Omkring 60 000 kanadensiska soldater fanns med bland de mer än nio miljoner militärer som dog på båda sidor av den vidrighet som kom att kallas första världskriget.

 Har ingenting lärt

Under de följande 20 åren visade sig denna anda på nytt genom fascismens och nazismens uppkomst. Fascisterna började använda ”traditionella propagandaverktyg med symboler och myter för att väcka människors känslor”, skriver Hugh Purcell. Ett särskilt mäktigt redskap de använde var den kraftfulla blandningen av religion och politik, i det att man bad Gud välsigna sina trupper.

En som var ”mästare i fråga om masspsykologi och därtill en lysande talare” var Adolf Hitler. Dick Geary skriver i sin bok Hitler and Nazism att Hitler, liksom många andra demagoger i historien, trodde att ”massorna styrdes, inte av sitt förstånd, utan av sina känslor”. Han spelade på denna mänskliga svaghet genom att använda den urgamla metoden att styra människors hat mot en gemensam fiende – som när han ”vände tyskarnas fruktan och agg mot judarna”, skriver Purcell. Hitler förtalade judarna genom att säga: ”Juden är den tyska nationens fördärvare.”

Det som gör hela denna tid så skräckinjagande är att miljoner till synes anständiga människor lätt eggades upp till massmord. ”Hur kunde folket i det som sades vara ett civiliserat land inte bara tolerera utan också bli delaktigt i den nazistiska statens fasansfulla barbari?” frågar Geary. Och det var inte bara ett ”civiliserat” land, utan också ett ”kristet” land! De drogs in i detta därför att de föredrog människors filosofier och system framför Jesu Kristi läror. Och tänk så många uppriktiga män och kvinnor med ideal som har letts in i fasansfulla grymheter sedan dess!

”Vad erfarenheten och historien lär”, säger den tyske filosofen Hegel, ”är detta att folk och regeringar aldrig har lärt något av historien och inte heller handlat efter de lärdomar som de skulle ha kunnat dra av den.” Många håller kanske inte med om Hegels filosofi om livet, men det är få som inte instämmer i detta uttalande. Sorgligt nog tycks människor ha mycket svårt att lära något av historien. Men måste det vara så i ditt fall?

En tydlig lärdom är i alla fall denna: Vi behöver någonting som är mer pålitligt än ofullkomliga mänskliga filosofier, om gångna generationers tragedier skall undvikas. Men vad skall vägleda vårt tänkande om inte mänsklig filosofi? Mer än tusen år före korstågens tid visade Jesu Kristi lärjungar vad den sanna kristna vägen – och den enda förståndiga vägen – bör vara. Låt oss titta närmare på vad de gjorde för att undvika att bli indragna i sin tids blodiga konflikter. Men är det sannolikt att nationerna i vår tid kommer att lära sig hur man gör det och därigenom undviker konflikter? Och oavsett vad nationerna gör, kan man fråga: Vad är Guds lösning för att göra slut på allt detta elände som människan upplever?

[Bilder på sidan 6]

Barbari och lidande har kännetecknat mänskliga konflikter

 [Bilder på sidan 7]

Överst: Flyktingar i ett krigshärjat område

Hur kunde till synes civiliserade människor bli skyldiga till sådant obeskrivligt våld?

[Bildkällor]

Flyktingar från Rwanda: UN PHOTO 186788/J. Isaac; World Trade Center rasar: AP Photo/Amy Sancetta