Finns det en lösning?

VAD skall man göra med något som man inte vill ha? ”Det är bara att slänga” verkar vara ett enkelt, självklart svar. Men att bli av med sopor och avfall är inte alltid så lätt. Var skall man slänga det? En italiensk miljöorganisation har beräknat att det tar 1 000 år för en glasflaska som slängs i havet att brytas ner. En pappersnäsduk, däremot, bryts ner på bara tre månader. En cigarettfimp förorenar havet i upp till fem år,  en plastpåse i 10 till 20 år, nylonmaterial gör det i 30 till 40 år, konservburkar i 500 år och polystyren i 1 000 år.

Floden av sådant skräp har ökat och svämmat över sina bräddar. Nu för tiden finns det ett stort utbud av varor ute på marknaden, och i reklamen vill man få oss att tro att vi behöver allt. I den brittiska dagstidningen The Guardian sägs det kort och gott: ”Marknadsförare påverkar oss att fylla behov som vi inte ens visste att vi hade.” Ja, vi frestas att köpa det senaste på marknaden bara för att inte gå miste om något nytt. Och, naturligtvis, ”ny” enligt reklamens terminologi betyder ”bättre och överlägsen”, medan ”gammal” betyder ”dålig och omodern”.

Därför övertygas vi ofta att köpa något nytt hellre än att laga något gammalt. Argumenten är att det är mer praktiskt och ekonomiskt att byta ut gamla saker än att reparera dem. Det kanske är sant. Men många gånger är det både dyrt och onödigt att kasta det gamla och ersätta det med något nytt.

Många av dagens produkter framställs just med tanke på att de skall slängas. Det kanske är svårt att reparera dem – en aspekt att ha i minnet när man skall köpa något. En tysk konsumenttidskrift uppmärksammade detta: ”Produkternas livslängd blir bara kortare. Det som var ’inne’ i går är ’ute’ i dag och hamnar ofta i soporna. På så sätt förvandlas värdefulla råmaterial till värdelöst skräp!”

Gynnar verkligen all den här ohämmade konsumtionen konsumenten? I själva verket är förmånliga erbjudanden ett sätt för affärsmännen att fylla sina plånböcker. I en schweizisk tidskrift, Die Weltwoche, sägs det: ”Det skulle innebära garanterad ekonomisk kollaps om människor skulle använda samma möbler och samma bil livet ut, eller bara dubbelt så länge som man gör nu.” En ekonomisk kollaps är knappast en lösning, eftersom detta också skulle innebära att alla konsumenter förlorade sina jobb. Men vilka lösningar finns det då på problemet med den översvämmande floden av sopor?

Kasta, återvinna eller slänga mindre?

En del industrialiserade länder väljer att göra det lätt för sig och gör sig av med sina sopor genom att dumpa dem i utvecklingsländer. I en rapport sägs det till exempel att ”på en ökänd plats i Nigeria upptäckte man att 8 000 rostiga och sönderfrätta tunnor, som innehöll 3 500 ton giftiga kemikalier, stod och läckte och förgiftade både marken och grundvattnet”. Att använda sig av sådana metoder för att bli av med avfall tycks inte vara en fungerande lösning och inte heller ett föredömligt sätt att behandla andra på.

Men hur är det om man återvinner sådant som man inte vill ha, i stället för att bara kasta det? Ja, det kräver förstås att konsumenterna källsorterar sina sopor, något som man redan har lagstiftat om på en del platser. Myndigheter kan utfärda bestämmelser om att sopor skall sorteras i kategorier som papper, kartong, metall, glas och biologiskt nedbrytbart material. Glas kan dessutom behöva sorteras efter färg.

Återvinning har verkligen sina fördelar. I boken 5000 Days to Save the Planet sägs det att återvinning av aluminium ”sparar oerhört mycket energi” och kan ”minska miljöskadorna från brytningen av bauxit”. Det sägs vidare: ”Om man använder återvunnet papper vid papperstillverkning, krävs för samma mängd papper bara hälften så mycket energi och en tiondel av vattenmängden. ... Många avfallsprodukter kan återvinnas och återanvändas. ... Även när industrier inte har någon användning av sina restprodukter, kan de ibland återvinna dem för andras bruk. ... I Nederländerna har ett nätverk för utbyte av avfall fungerat bra sedan tidigt 1970-tal.”

 Medan vissa myndigheter inriktar sig på metoder att bli av med sopor, inriktar sig andra mer på att förebygga att sopor uppkommer. Ovan nämnda bok slår larm om att ”omedelbar handling krävs”, om mänskligheten ”skall kunna lägga om kursen från en slit-och-släng-ekonomi ... och gå mot ett förutseende samhälle som minskar soporna till ett minimum och drar ner förbrukningen av sina resurser”.

Men de som vill ”lägga om kursen från en slit-och-släng-ekonomi” måste vara villiga att behålla varorna de köper så länge som möjligt och slänga dem först när de inte kan repareras längre. Saker som man inte vill ha men som fortfarande går att använda måste fortsätta att användas av någon annan. Ett ekologiskt institut i Darmstadt i Tyskland beräknar att ett hushåll som helt lever enligt principen ”använd i stället för att konsumera” skulle kunna få 75 procent mindre sopor än ett vanligt hushåll.

Men kommer tillräckligt många hushåll att ta till sig sådana principer? Det verkar inte troligt. Människans avfallsproblem är snarare ett symtom på en större problematik. I dagens slit-och-släng-samhälle har fler och fler lagt sig till med vad vi kan kalla en slit-och-släng-mentalitet. Vi skall undersöka den här attityden – och några av de ytterligheter som den kan leda till.

Farorna med slit-och-släng-mentaliteten

En slit-och-släng-mentalitet kan lätt utvecklas till något mer än bara en slösaktig inställning. Den kan göra människor otacksamma och obetänksamma, så att de utan att bry sig om det kastar stora mängder orörd mat och andra tillgångar. Människor som är självcentrerade och styrs av trender och av vad man gillar eller inte gillar kan ständigt känna sig tvungna att byta ut kläder, möbler och andra saker, som är helt användbara och i gott skick, och i stället skaffa sig nya.

Men slit-och-släng-mentaliteten kan sträcka sig längre än bara till saker. I ett tyskt projekt som går ut på att återanvända hem- och hushållsartiklar gjorde man följande iakttagelse: ”På samma sätt som vi behandlar vårt vardagsrumsmöblemang – som vi efter fem år inte tycker om längre och som vi slänger bort för att kunna ersätta med ett nytt – så behandlar vi också våra medmänniskor. Frågan är hur länge vårt samhälle kan tolerera detta.” I rapporten förklarar man: ”Så fort en person inte längre kan vara effektiv till hundra procent så blir han ersatt av någon annan. Det finns ju ändå så många lediga arbetstagare!”

I sin bok Uppdrag jorden: miljön och människans möjligheter ställde den före detta vicepresidenten i USA, Al Gore, en relevant fråga: ”Om vi har börjat tycka att ’det bara är att slänga’ de saker vi omger oss med, har vi då börjat tänka likadant när det gäller våra medmänniskor? ... Kan vi i den här processen ha förlorat vår uppskattning av att varje människa är unik?”

Människor som förlorar sin uppskattning och respekt för andra kommer antagligen att tycka att det är lättare – och mindre klandervärt – att ”dumpa” vänner eller äktenskapspartner. Man kommenterade det här tänkesättet i den tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung: ”Vi byter vår garderob två gånger om året, byter bil vart fjärde år, byter ut möblemanget i vardagsrummet vart tionde år, byter ställe att semestra på vartenda år; vi byter bostäder, arbeten, affärsverksamheter – så varför inte vår äktenskapspartner?”

 En del verkar beredda att göra sig av med allt som de tycker börjar bli till belastning – oavsett vad det är. Det kan exemplifieras med ett land i Europa där omkring 100 000 katter och 96 000 hundar övergavs av sina ägare under 1999. En djurrättsaktivist i samma land kommenterade detta och sade att hennes landsmän ”inte betraktar detta att äga ett husdjur som ett långsiktigt åtagande. De köper sig en hundvalp i september och överger den [ett år senare, när de skall i väg på semester] i augusti.” Men det värsta är ändå att slit-och-släng-mentaliteten också gäller själva människolivet.

Brist på respekt för livet

I dag verkar många tycka att deras liv inte är så mycket värt. Stämmer det? I en europeisk tidskrift lade man till exempel märke till att yngre människor i dag är mer villiga att utsätta sig för risker än för några år sedan. Det märks bland annat genom att det blir fler och fler unga som sysslar med extremsporter. De är beredda att slänga bort själva livet för några korta stunder av spänning! Profithungriga affärsmän drar snabbt fördel av den här trenden. En tysk politiker sade att de som ligger bakom extremsporter ”ofta tycker att det är viktigare att tjäna pengar än att bry sig om människoliv eller hälsa”.

Och hur är det med detta att kasta bort ett ofött mänskligt liv? Världshälsoorganisationen (WHO) beräknar att ”i hela världen blir årligen 75 miljoner barn till utan att egentligen vara önskade av någon. Många kvinnor ser abort som den enda lösningen.” Till och med efter födseln är många spädbarns liv i fara. Enligt den brasilianska dagstidningen O Estado de S. Paulo ”ökar antalet fall av övergivna spädbarn på gatorna”. Är detta en verklighet också där du bor?

I dagens värld kan vi se bevis överallt omkring oss för att många betraktar mänskligt liv som något billigt och värdelöst – något som man kan kasta bort utan att bekymra sig. Vi kan se hur det här återspeglas av våldet inom nöjesindustrin, med ”goda” hjältar som i bara en enda film eller ett enda TV-program slaktar mängder av ”onda”. Vi ser det i de vågor av brutal kriminalitet som hela tiden sveper över jorden, med tjuvar som dödar sina offer bara för att komma över en struntsumma – eller utan någon orsak alls. Och vi ser det i uppskakande rapporter om terroristattacker, etniska rensningar och direkta folkmord, som alltsammans innebär ett känslokallt slaktande av människor – ovärderliga liv som slängs bort precis som skräp.

Vi kanske inte kan undvika att leva i ett konsumtionssamhälle, men vi kan undvika att ta efter slit-och-släng-mentaliteten. Nästa artikel kommer att behandla både hur vi kan hantera livet i dagens konsumtionssamhälle och de negativa attityder som följer i dess fotspår.

[Bild på sidan 6]

På många platser kräver myndigheterna återvinning

[Bilder på sidan 7]

Känner du dig tvungen att slänga användbara kläder och köpa nya bara för att följa trenderna?

[Bild på sidan 8]

Ofödda barn skall vårdas, inte kastas bort

[Bildkälla]

Index Stock Photography Inc./BSIP Agency

[Bild på sidan 8]

Livet är alldeles för dyrbart för att man skall riskera att slösa bort det för spänningens skull