Bamakos tygklappare

I BAMAKO, huvudstaden i Mali i Västafrika, kan man höra ett rytmiskt dunkande dagarna igenom. Men det är inga musiker som åstadkommer det. I stället kommer det trummande ljudet från de små hyddorna där tygklapparna befinner sig. Vad är det tygklapparna gör egentligen?

Tygklappningen är det sista steget i ett unikt sätt att behandla textil. Det hela börjar med en bit vitt tyg eller ett klädesplagg. Vanligtvis färgar man det i olika färger och olika mönster. Sedan doppas det i en tjock lösning som är gjord av pulvriserad kassavarot eller av sav från olika gummiträd. När materialet har soltorkat, blir det styvt som kartong. Vid det här laget är tyget redo för det sista steget – tygklappningen.

Tygklapparnas främsta uppgift är att banka på det nu styva materialet tills det är skrynkelfritt. Inne i de små hyddorna finner man vanligtvis två unga män som sitter mitt emot varandra. Mellan dem ligger en stock av sheaträd. Männen stryker ett tunt lager vax på tyget och sträcker det över stocken. Sedan bankar de tyget med små klubbor, som också är gjorda av sheaträd. De slår sina slag samspelt, och där den ene missar slår den andre.

Men varför använder de inte helt enkelt ett strykjärn? För det första skulle hettan från strykjärnet få tyget att blekna snabbare. För det andra skulle ett strykjärn inte ge så fina färger som klappningen ger. Det här beror på att varje slag med klubban lämnar efter sig en glans som förstärker färgerna. Efter en noggrann klappning kan materialet ha så klara färger att man kan tro att det är nymålat.

Så om du promenerar längs gatorna i den här staden och hör vad som tycks vara ljud av trummor, titta då närmare på de små hyddorna omkring dig. Ljudet kanske inte alls kommer från några trummor – det kan mycket väl vara Bamakos tygklappare.