Fångad i en gyllene droppe

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I DOMINIKANSKA REPUBLIKEN

EN MYRA kilar uppför en trädstam, omedveten om faran den har framför sig. Plötsligt fastnar den med ett ben, sedan med ännu ett, tills den sitter fast i trädets honungslika kåda. Ytterligare en gyllene droppe rinner sakta ner och uppslukar myran. Nu är det omöjligt att fly. Till slut faller den klibbiga klumpen som innehåller myran till marken. Regn spolar ner den instängda myran i en flod, och där begravs den i bottenslammet. Tusentals år senare upptäcks myran, perfekt bevarad inuti en gyllene droppe. Kådan har hårdnat till bärnsten – en av människans värdefullaste skatter.

Hur mycket känner vi till om bärnsten? Kan bärnsten och de insekter som är inneslutna i den berätta något om svunna tider? Kan man med hjälp av de här insekterna återskapa livsformer som sedan länge är utdöda?

Nordens guld

I flera tusen år har människan fascinerats av bärnstenens gåtfulla uppkomst och dess varmt gyllene skönhet. För övrigt tycktes bärnstenen uppvisa häpnadsväckande krafter. Omkring år 600 f.v.t. lade den grekiske vetenskapsmannen Thales märke till att bärnsten får förmågan att dra till sig fjädrar och små bitar av strå, när man gnider den mot tyg. Denna ”häpnadsväckande kraft” är statisk elektricitet. På vissa språk kommer faktiskt ordet för elektricitet från det grekiska ordet för bärnsten – elektron. Det var först mer än två tusen år senare som den engelske läkaren William Gilbert upptäckte att även andra ämnen kunde alstra statisk elektricitet.

Någon gång mellan åren 54 och 60 v.t. skickade den romerske kejsaren Nero ut en officer för att ta reda på var man kunde finna det här dyrbara ämnet. Under sin resa norrut fann officeren området som bärnstenarna kom från – Östersjökusten – och återvände med flera hundra kilo bärnsten. I Rom satte man stort värde på bärnsten för dess skönhet och dess förmodade  förmåga att skydda sin bärare från skada. Den var också en ingrediens i mediciner och salvor. Enligt vad den romerske historikern Plinius berättade var bärnsten så populärt att en snidad bärnstensfigur var värd mer än en frisk slav!

De tidigaste kulturerna i norra Europa använde bärnsten, som ibland kallades nordens guld, för att byta till sig järn, koppar och andra handelsvaror söderifrån. Under medeltiden kontrollerades bärnstenshandeln i Europa av Tyska orden, vars medlemmar nyligen hade återvänt från korstågen. Obehörig insamling av bärnsten straffades med döden.

Under tiden hade tainoindianerna på den västindiska ön Hispaniola, nuvarande Dominikanska republiken och Haiti, också upptäckt bärnsten. När Columbus första gången besökte Hispaniola 1492, gav han ett pärlband av skinande bärnstenar till en ung hövding. Det har berättats att Columbus blev överraskad när han i gengåva fick ett par skor som var dekorerade med bärnstenspärlor!

Vad är bärnsten?

Bärnsten från Dominikanska republiken består av stelnad kåda från en utdöd tropisk lövträdsart. Vissa besläktade arter växer fortfarande i såväl Västindien som i Central- och Sydamerika. Men den art som är närmast besläktad med de gamla ”bärnstensträden” i Dominikanska republiken finns bara i Östafrika. Bärnsten från Östersjöområdet kommer från barrträd.

Hur bildas bärnsten? Det börjar med att det på något sätt blir ett hål i trädets bark – en gren bryts av, det blir en skåra i stammen, eller så angrips trädet av skalbaggar som borrar sig in i det. Den trögflytande kådan sipprar då fram till ytan för att täppa igen såret. Insekter och andra små djur som har oturen att fastna i kådan blir till slut helt inneslutna i den. Till skillnad från trädens sav, vilken består av vatten och näringsämnen, består kådan av kemiska föreningar som terpener, alkoholer och estrar. Dessa föreningar tycks fungera som torkmedel och antibiotika, och de gör att alla insekter och växter som innesluts av kådan blir balsamerade. Om förhållandena är de rätta, stelnar kådan sakta till bärnsten, som bevarar det som är inneslutet i den i tusentals år. Bärnsten är alltså fossiliserad kåda från mycket gamla träd.

Hur man finner den gömda skatten

Bärnsten finns i alla delar av världen, men det är bara 20 områden som innehåller så mycket bärnsten att brytning är lönsam. För närvarande bryts det mesta av bärnstenen i Östersjöområdet, i Dominikanska republiken och i vissa delar av Mexico.

Det är besvärligt att bryta bärnsten. Många forskare är av den uppfattningen att kådan måste begravas under jorden, vanligtvis i fuktig lera eller sandigt sediment, för att kunna övergå till  bärnsten. Många fyndigheter i Dominikanska republiken ligger i höglänt och kuperad terräng som är täckt av frodiga subtropiska skogar. Enda sättet att nå de här fyndigheterna är i många fall att gå till fots eller att rida på en åsna längs branta bergsstigar.

En del gruvor är stora och djupa gropar. Andra är smala tunnlar som är upp till 200 meter långa. Eftersom maskiner och sprängningar kan krossa bärnstenen, måste man mödosamt hacka fram den ur den hårda sandstenen och tunga leran för hand med hjälp av mejslar, hackor och spadar. Många gånger får ett stearinljus tjäna som gruvarbetarens enda ljuskälla.

Från råbärnsten till slipad ädelsten

När bärnstenen har tagits loss från den omgivande bergarten, tar gruvarbetaren ut den i solljuset, tvättar den och slår bort den hårda skorpan på ena sidan. Sedan fuktar han den blottade ytan med olja för att kunna se in i stenen. Han tittar efter inneslutningar – fossiliserade ryggradsdjur, insekter eller annat organiskt material som kan finnas inne i stenen. Man kan finna en insekt i var hundrade bärnsten från Dominikanska republiken. Som jämförelse kan nämnas att insekter bara förekommer i var tusende bärnsten från Östersjön. Till en del beror det på att den bärnstenen vanligtvis är ogenomskinlig, medan mer än 90 procent av den dominikanska bärnstenen är genomskinlig.

Bärnstenen sorteras omsorgsfullt efter storlek, form, färg och innehåll. De allra flesta av de tusentals bärnstenar som grävs fram varje vecka är små. Men inte alla. Man har hittat en dominikansk bärnsten som väger omkring 8 kilo! Små stenar utan inneslutningar används till smycken, medan de värdefullaste stenarna reserveras för privata samlare eller museer.

Bärnsten förekommer oftast i varma gula eller gulbruna färgnyanser. Några få fynd av blå bärnsten görs i Dominikanska republiken varje månad. Grön bärnsten är ännu mer sällsynt. Man tror att variationerna i färg beror på den kemiska sammansättningen hos kådan och mineralerna i den omgivande marken.

En vision av forntidens skogar

Bärnstenarna och deras ”fångar” har på grund av sina unika egenskaper överlevt det frodiga tropiska ekosystem som de kom ifrån. Det organiska materialet i de flesta fossil har förstenats – dess ursprungliga sammansättning har ersatts av mineraler. Bärnstenar däremot är organiska, och det är också alla djur eller växter som de kan innehålla. Om stenen är genomskinlig, kan man studera dess forntida skatter i tre dimensioner utan att skada dem. Bärnsten har därför kallats ett gyllene fönster mot en svunnen värld, eftersom den bär vittnesbörd inte bara om insekterna och de små ryggradsdjuren,  utan också om växterna och klimatet i för länge sedan försvunna ekosystem.

Vilka är de mest värdefulla inneslutningarna? Det beror till stor del på samlarens syn på saken. Några av de dyrbaraste är de som bland bärnstensälskare kallas de tre skatterna – skorpioner, ödlor och grodor. Eftersom dessa djur är större och starkare än många insekter, kunde de flesta enkelt ha tagit sig loss ur kådan. De som ändå fastnade var vanligtvis väldigt små eller kanske försvagade av sjukdom eller skadade av rovdjur. Hur sällsynta är sådana fynd? Mycket sällsynta! En samlare beräknar att bara 30 till 40 skorpioner, 10 till 20 ödlor och 8 eller 9 grodor hittills har hittats. De som man har funnit är verkligen dyrbara. En dominikansk bärnsten med en liten groda i upptäcktes 1997 och har värderats till omkring 500 000 kronor.

För vissa forskare är andra slag av inneslutningar ännu mer fascinerande. Eftersom insekter ofta blev fångade snabbt, innehåller många bärnstenar ”ögonblicksbilder” av forntida historia. Man kan på så sätt få kunskap om insekters beteende, till exempel beteendet hos rovinsekter och deras byte. En del stenar som innehåller ägg, larver, spindelkokonger med embryon eller nykläckta spindlar gör att forskare kan studera stadierna i insekternas utveckling. En bärnsten, som förvaras på ett museum i Stuttgart i Tyskland, innehåller ett helt myrsamhälle med 2 000 myror från svunnen tid.

På liknande sätt kan man få mer kunskap om floran i forntidens skogar med hjälp av inneslutningar. Blommor, svampar, mossor, löv och frön som bevarats i bärnsten har gjort det möjligt att artbestämma många träd och växter från forna tider. Dessutom är forskarna ganska säkra på att det fanns fikonträd där, även om man inte har hittat några löv eller kvistar från sådana. Varför det? Jo, därför att flera getingarter har hittats i bärnsten – getingar som man vet lever bara av fikon. Därför är det rimligt att anta att det också växte fikonträd i skogarna på den tiden.

Återskapa det som varit?

För några år sedan gjordes en populär film som byggde på förutsättningen att dinosaurier kunde återskapas med hjälp av DNA från dinosaurieblod som man funnit i myggor inneslutna i bärnsten. Många vetenskapsmän tvivlar på att detta verkligen är möjligt. Allt levande har sitt eget DNA, vilket innehåller de kodade instruktioner som bestämmer dess nedärvda egenskaper. Men även om man i vetenskapliga experiment har lyckats få fram små fragment av DNA från några insekter och växter i bärnsten, kan man långt ifrån återskapa utdöda djurarter i sådana experiment.

Det DNA man har fått fram har inte bara varit skadat, utan också ofullständigt. Enligt en beräkning innehåller de fragment man fått fram mindre än en miljondel av den totala informationen i organismens genetiska kod. Arbetet med att försöka rekonstruera den koden har jämförts med att återskapa en bok på flera tusen sidor från en enda virrig och ofullständig mening. *

I alla händelser har tanken på att klona dinosaurier lett till ett förnyat intresse för bärnsten, och det finns nu bärnstensutställningar på museer över hela världen. På Amber World Museum i Santo Domingo i Dominikanska republiken kan besökare njuta av interaktiva utställningar och studera bärnstenar under kraftiga mikroskop. I en verkstad i museet förvandlar skickliga hantverkare råbärnsten till vackra smycken och ädelstenar som visar fossil.

Bärnsten har fascinerat människan i många hundra år. I dag sätter man högt värde på bärnsten för dess varma, gåtfulla skönhet. Den ger oss dessutom en värdefull inblick i det förgångna.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 17]

Olika insekter och även grodor har påträffats inneslutna i bärnsten

[Bilder på sidan 18]

Små bärnstenar förvandlas till slipade ädelstenar

[Bildkällor på sidan 17]

Insekter inneslutna i bärnsten på sidorna 2, 16 och 17 samt smyckena på sidan 18: Cortesía Museo Mundo de Ambar, Santo Domingo RD - Foto Gianfranco Lanzetti; groda på sidan 17: Cortesía Museo Mundo de Ambar, Santo Domingo RD e Nelson Fulgencio - Foto Gianfranco Lanzetti