Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Tysta vapen – Hur allvarligt är hotet?

Tysta vapen – Hur allvarligt är hotet?

Tysta vapen Hur allvarligt är hotet?

ATT försöka döda med hjälp av sjukdomar i krig är ingenting nytt. Under 1300-talet slungades i östra Europa liken av människor som dött av pest med katapult över muren kring en belägrad stad. Vid en händelse 400 år senare gav brittiska officerare avsiktligt filtar med smittkoppssmitta till amerikanska indianer vid en fredsförhandling under kriget mellan Storbritannien och Frankrike i Nordamerika. Detta utlöste en epidemi som bidrog till att indianerna gav upp. Men det var inte förrän i slutet av 1800-talet som man upptäckte att det är mikrober som orsakar infektionssjukdomar. Den här insikten öppnade vägen för nya och hemska möjligheter att använda sjukdomar som vapen.

Naturligtvis har framsteg på medicinens och vetenskapens område även lett till att man har kunnat utveckla mediciner och vacciner. Dessa har gett mycket goda resultat när det gäller att behandla och förebygga sjukdomar. Men trots dessa framsteg är infektionssjukdomar fortfarande en mäktig fiende som dödar mer än 17 miljoner människor varje år – omkring 50 000 om dagen. Det är en bitter ironi: Samtidigt som begåvade män och kvinnor har ägnat sitt liv åt att försöka besegra människors sjukdomar har andra med samma glöd och skicklighet inriktat sig på att besegra människor med hjälp av sjukdomar.

Försök att förbjuda biologiska vapen

I mer än 25 år strävade USA, Sovjetunionen och flera andra länder efter att utveckla biologiska vapen. Men 1972 enades länderna om att förbjuda dessa vapen. Vissa länder fortsatte emellertid i hemlighet med att forska och att utveckla sådana vapen, och de lagrade stora mängder dödliga biologiska ämnen och utrustning för att kunna sprida dem.

Vad ledde fram till det officiella förbudet mot sådana vapen? I början av 1970-talet menade man att biologiska ämnen är dåliga som vapen i krig, även om de var mycket dödsbringande. Ett skäl till detta är att effekten inte är omedelbar – det tar tid för symtomen att framträda. Ett annat skäl är att deras effektivitet beror på vinden och vädret. Vidare insåg nationerna att om ett land använde biovapen mot ett annat land, skulle det land som utsattes för angreppet sannolikt ge igen med sin egen arsenal av biovapen eller kärnvapen. Slutligen kände många människor en moralisk avsky mot att sprida levande organismer för att skada eller döda sina medmänniskor.

Inget av dessa skäl skulle förmodligen avskräcka människor som kokar av hat och som är beredda att åsidosätta traditionella moralnormer. För dem som inte tvekar att döda urskillningslöst har biologiska vapen en enorm dragningskraft. Biovapen kan utvecklas och placeras ut i hemlighet. Angriparens identitet kan döljas, och om angriparen är känd, är det inte så lätt att hämnas mot ett terrornätverk som har celler i många länder. Dessutom kan en tyst, osynlig, långsamt verkande och dödsbringande biologisk attack få en befolkning att tappa fattningen bara genom den panik som uppstår. Angrepp mot grödor eller boskap kan orsaka livsmedelsbrist och ekonomisk katastrof.

En annan drivfjäder är den relativt låga kostnaden för att utveckla biologiska vapen. Man jämförde kostnaderna när man använder olika vapen för att döda oskyddade civila i ett område som var en kvadratkilometer stort. Kostnaden när man använder konventionella vapen uppskattades till 19 000 kronor, kärnvapen till 8 000 kronor, nervgas till 6 000 kronor och biologiska vapen till 10 kronor.

Tekniska hinder för terrorister

Rapporter i massmedierna visar att en del terroristgrupper har experimenterat med biologiska vapen. Men det är stor skillnad mellan att experimentera med biologiska vapen och att gå till effektiv attack med dem.

För att lyckas måste en terrorist eller terroristorganisation övervinna svåra tekniska utmaningar. För det första måste terroristen skaffa en stam med sjukdomsalstrande organismer som är tillräckligt dödsbringande. För det andra måste han känna till hur man skall handskas med och förvara dessa organismer på ett säkert och rätt sätt. För det tredje måste han veta hur man framställer organismerna i stora mängder. Små mängder av en mikroorganism är tillräckligt dödliga för att ödelägga en åker, en boskapshjord eller en stad med människor, under förutsättning att organismen riktas in exakt mot målet. Men biologiska stridsmedel överlever inte så lätt utanför laboratoriet. I själva verket når bara en bråkdel av de biologiska stridsmedlen målet, och därför skulle det behövas mycket större mängder till en attack som skall orsaka en katastrof.

Det finns fler hinder. Terroristen måste veta hur han skall hålla organismerna livskraftiga under transporten från förvaringsplatsen till platsen där de skall släppas ut. Slutligen måste han veta hur han skall sprida organismerna effektivt. Detta innebär bland annat att man ser till att partiklarna med den sjukdomsframkallande organismen har rätt storlek, att man kan sprida partiklarna i ett tillräckligt stort geografiskt område och att de har en tillräckligt stor koncentration för att kunna orsaka massmitta. Det tog över tio år för en grupp välutbildade amerikanska forskare som arbetar med bakteriologisk krigföring att framställa en pålitlig metod för spridning. När ett biologiskt stridsmedel väl har spridits i atmosfären, utsätts det för solljus och olika temperaturer, vilket kan få mikroorganismen att dö. Att tillverka ett vapen med ett verksamt biologiskt ämne kräver därför ingående kunskaper om hur biologiska organismer beter sig i luften.

När man tänker på alla de tekniska hinder som finns, är det inte så konstigt att det har gjorts så få försök att använda biologiska vapen. Dessutom resulterade dessa försök inte i så många skadade och döda. Nyligen dödades fem personer i USA som fått brev med mjältbrandsbakterier. Det är naturligtvis tragiskt, men antalet dödsoffer blev mindre än det hade blivit med en liten sprängladdning eller till och med en pistol. Forskare har räknat ut att i 96 procent av attackerna världen över sedan 1975, där kemiska eller biologiska stridsmedel har använts, har inte mer än i genomsnitt tre personer dödats eller skadats.

Vid British American Security Information Council bekräftar man hur svårt det skulle vara att lyckas med en biologisk attack och säger: ”Även om regeringar ställs inför en mängd hot om kemisk och biologisk terrorism, tror de flesta analytiker att det är högst osannolikt att katastrofscenarier med massdöd kommer att inträffa, trots att det inte är omöjligt.” Men även om sannolikheten kanske inte är så stor, skulle ett sådant angrepp få fasansfulla konsekvenser.

De dåliga nyheterna

Hittills har vi visat de positiva nyheterna: Såväl tekniska svårigheter som historien talar emot sannolikheten för katastrofala biologiska angrepp. De dåliga nyheterna är helt enkelt följande: Historien är ingen tydlig vägvisare för framtiden. Även om tidigare angrepp inte har lyckats, kan de komma att göra det i framtiden.

Det finns farhågor. Ett växande antal terrorister tycks vara beslutna att döda ett stort antal människor. Det är inte bara så att terroristgrupperna blir alltmer tekniskt sofistikerade, utan vissa grupper har också lika stora ekonomiska och tekniska resurser som en del regeringar.

Experter tycks inte oroa sig över att länder förser terroristgrupper med biologiska vapen. En analytiker sade: ”Även om regeringar är hänsynslösa, ärelystna och har en extrem ideologi, kommer de inte att vara villiga att släppa några okonventionella vapen till terroristgrupper som de inte har full kontroll över. Regeringarna kanske är frestade att själva använda sådana vapen i ett första anfall, men det är mer sannolikt att de skulle använda dem i utpressningssyfte än som rena krigsvapen.” Det som verkligen oroar experterna är att högt utbildade forskare kanske värvas med lukrativa erbjudanden för att arbeta för terroristgrupper.

Forskning till döds

Framsteg på bioteknikens område är också en sak som oroar. Forskare har redan kunskap om hur man förändrar existerande sjukdomsalstrande organismer för att göra dem särskilt dödsbringande men lättare att handskas med. De kan genetiskt omvandla ofarliga mikroorganismer så att dessa framställer toxiner. Organismer kan också manipuleras så att de undgår de vanliga metoderna att upptäcka dem. Vidare kan mikroorganismer påverkas så att de kan stå emot antibiotika, standardvacciner och behandlingar. Så till exempel hävdade forskare som hoppade av från Sovjetunionen att de hade utvecklat en form av pest som var resistent mot 16 antibiotiska medel.

Framtida framsteg inom biotekniken och gentekniken förväntas öka valmöjligheterna. Forskare kan blanda den genetiska kortleken för att konstruera om eller skapa en mängd biologiska vapen – dödligare, tåligare och lättare att framställa och sprida. De kan framställas så att effekterna blir lättare att förutsäga och kontrollera. Sjukdomsalstrande organismer kan omvandlas så att de dör efter ett förutbestämt antal celldelningar – de skulle orsaka död och sedan vara borta.

Speciella hemliga vapen kan också komma att utvecklas i framtiden. Skräddarsydda vapen skulle kunna sätta själva immunsystemet ur funktion – i stället för att ett offer smittas med en viss sjukdom skulle det bli mottagligt för många sjukdomar. Om till exempel ett dödligt aidsliknande virus dyker upp, vem skulle då veta om källan var en naturlig mutation eller en genmanipulation som gjorts i fiendens laboratorium?

Tekniska framsteg har förändrat militärers sätt att tänka. En amerikansk marinofficer skrev: ”De som framställer vapen har bara börjat upptäcka vilka möjligheter den biotekniska revolutionen ger. Det är skrämmande när man inser att mycket av utvecklingen ännu hör framtiden till.”

[Ruta på sidan 6]

Vad är biologisk krigföring?

Uttrycket ”biologisk krigföring” syftar på en medveten spridning av sjukdomar bland människor, djur och växter. Sjukdomar uppstår när befolkningen som är målet smittas av levande mikroorganismer. Dessa organismer förökar sig (en del producerar toxiner), och så småningom framträder sjukdomssymtomen. Vissa biologiska vapen kan orsaka arbetsoförmåga, andra död. Ytterligare andra kan användas för att angripa och förstöra grödor.

[Ruta/Bilder på sidorna 8, 9]

Fakta om biovapen

Mjältbrand: En infektionssjukdom som orsakas av en sporformad bakterie. Tidiga symtom på inhalationsantrax kan likna symtomen vid en vanlig förkylning. Efter flera dagar utvecklas symtomen till svåra andningsproblem och chock. Den här formen av mjältbrand leder ofta till döden.

Hos personer som utsatts för mjältbrand kan smittan hindras med antibiotika. Det är viktigt med tidig behandling; dröjsmål minskar chanserna att patienten överlever.

Att mjältbrandssmitta överförs direkt från person till person är ytterst osannolikt och inträffar kanske inte alls.

Under senare delen av 1900-talet utvecklades mjältbrand som ett vapen av flera länder, däribland USA och Sovjetunionen. Antalet länder som tros ha program för biologiska vapen har ökat från 10 länder år 1989 till 17 länder år 1995. Det är oklart hur många av dessa länder som arbetar med mjältbrand. Enligt en bedömning som gjorts av den amerikanska regeringen kan ett utsläpp av 100 kilo mjältbrandsbakterier i aerosolform över en större stad vara lika dödsbringande som en vätebomb.

Botulism: En muskelförlamande sjukdom som orsakas av en toxinbildande bakterie. Symtomen på botulism överförd via livsmedel är bland annat dubbelseende eller suddig syn, tunga ögonlock, sluddrigt tal, svårigheter att svälja och muntorrhet. Nedsatt muskelkraft sprider sig genom kroppen från axlarna och neråt. Förlamning av andningsmuskulaturen kan leda till döden. Botulism sprids inte från person till person.

Ett antitoxin (motgift) lindrar symtomen och minskar dödsrisken, om det ges tidigt.

Botulinumtoxin är det främsta valet som biovapen, inte bara för att det är ett av de giftigaste ämnen som är kända, utan också för att det är relativt lätt att framställa och transportera. Dessutom behöver de som smittas långvarig intensivvård. Flera länder misstänks utveckla botulinumtoxin som ett biologiskt vapen.

Pest: En mycket smittsam sjukdom som orsakas av en bakterie. De första tecknen på dödlig lungpest är feber, huvudvärk, nedsatta krafter och hosta. Septisk chock följer, och om inte behandling med antibiotika ges i ett tidigt stadium, leder det med högsta sannolikhet till döden.

Sjukdomen sprids från person till person med salivdroppar.

Under en femårsperiod på 1300-talet dödade pesten omkring 13 miljoner människor i Kina och 20–30 miljoner i Europa.

Under 1950- och 1960-talen utvecklade både USA och Sovjetunionen metoder för att sprida lungpest. Man tror att tusentals forskare har arbetat med att göra pest till ett vapen.

Smittkoppor: En mycket smittsam sjukdom som orsakas av ett virus. De första symtomen är hög feber, trötthet, huvudvärk och ryggsmärtor. Senare följer smärtsamma utslag som blir varfyllda. En tredjedel av offren dör.

År 1977 var smittkoppor utrotade i världen. Man upphörde med rutinmässig smittkoppsvaccination i mitten av 1970-talet. Immunitetsgraden, om det finns någon, bland personer som vaccinerades före den tiden är osäker. Det finns ingen dokumenterad behandling av smittkoppor.

Sjukdomen sprids från person till person med smittade salivdroppar. Smittförande kläder och sängkläder kan också sprida viruset.

Med början 1980 satte Sovjetunionen i gång ett program som gav resultat – att framställa en stor mängd smittkoppsvirus och anpassa viruset för att kunna skicka det med interkontinentala ballistiska missiler. Man försökte utveckla smittkoppsstammar som var starkare och mer smittsamma.

[Bild]

Mjältbrandsbakterie och kulformig spor

[Bildkällor]

Källor: U.S. Centers for Disease Control and Prevention, Johns Hopkins Center for Civilian Biodefense Studies.

Mjältbrandsoffer: CDC, Atlanta, Georgia; mjältbrandsbakterie: ©Doktor Gary Gaugler, Photo Researchers; botulismbakterie: CDC/Courtesy of Larry Stauffer, Oregon State Public Health Laboratory

Pestbakterie: Copyright Dennis Kunkel Microscopy, Inc.; smittkoppsvirus: ©Meckes, Gelderblom, Eye of Science, Photo Researchers; smittkoppsoffer: CDC/NIP/Barbara Rice

[Bild på sidan 7]

För en tid sedan spreds stor skräck på grund av brev som innehöll mjältbrandsbakterier

[Bildkälla]

AP Photo/Axel Seidemann

[Bild på sidan 7]

Kemiska/biologiska flygbomber förstördes efter gulfkriget 1991

[Bildkälla]

AP Photo/MOD