En förälder, många utmaningar

”Jag brottas med många olika känslor. Jag kan sitta i badrummet en hel natt och bara gråta. Man kan väl säga att det är ganska jobbigt.” – JANET, ENSAMSTÅENDE TREBARNSMAMMA.

ORSAKERNA till att det finns så många enföräldersfamiljer är många. Krig, naturkatastrofer eller sjukdom kan göra att en del familjer bara har en förälder.

En del barn har föräldrar som väljer att inte gifta sig med varandra. I Sverige, till exempel, föds nästan hälften av barnen utanför äktenskapet. En annan orsak till enföräldersfamiljer är skilsmässa. Experter menar att över 50 procent av alla amerikanska barn kommer att leva i enföräldersfamiljer under åtminstone en tid av sin barndom.

Att förstå utmaningarna

Mödrar som nyligen har blivit änkor har en särskilt tung börda att bära. De måste ta på sig ansvaret för sin familj medan de fortfarande sörjer sin make. Det kan ta flera månader, till och med flera år, att anpassa sig till den här nya rollen, eftersom de ställs inför ekonomiska utmaningar och dessutom har ansvaret att trösta sina barn. Den ensamma mamman kan tycka att det är ytterst svårt att ta på sig dessa ytterligare ansvarsbördor. Det här kan göra att ett barn inte får en fullgod uppfostran under den tid i livet då det har ett mycket stort behov av uppmärksamhet och uppmuntran.

Ensamstående mödrar som inte har gift sig med barnets far är ofta väldigt unga och oerfarna. De kanske inte har haft möjlighet att fullfölja sin utbildning. Utan tillräckliga yrkeskunskaper är sannolikheten stor att de får det dåligt ställt och måste ta ett lågavlönat arbete. Om de inte får någon hjälp från släktingarna, till exempel sina föräldrar, kommer de dessutom att ha ansvaret att ordna med lämplig tillsyn för sitt barn. Den ogifta mamman kanske också måste kämpa med känslomässiga bördor, till exempel skamkänslor och känslor av ensamhet. En del kanske är rädda för att barnet hindrar dem från att någonsin finna en lämplig make. Allteftersom barn i sådana familjer blir äldre kanske de också plågas av obesvarade frågor om sin bakgrund och av ett behov att bli erkända av den frånvarande föräldern.

På samma sätt upplever föräldrar som går igenom en skilsmässa en oerhörd stress. En del föräldrar kan känna stor vrede på grund av skilsmässan. Dålig självkänsla och djup ånger kan också beröva somliga föräldrar deras förmåga att engagera sig känslomässigt i sina barn. För de mödrar som för första gången måste ut på arbetsmarknaden kan det  vara svårt att klara av ansvaret att ta hand om en familj. De kanske tycker att de varken har tid eller ork för de särskilda behov barnen har, vilka själva måste klara av de dramatiska förändringar som deras föräldrars skilsmässa har medfört.

Utmaningar bara för frånskilda föräldrar

Ensamstående föräldrar inser att deras barns individuella behov är annorlunda och hela tiden förändras. För ensamstående föräldrar som är frånskilda kan det innebära särskilt svåra utmaningar att försöka få möjligheter att ge andlig vägledning.

Så till exempel har kanske en del frånskilda föräldrar som är Jehovas vittnen inte vårdnaden om sitt eller sina barn. De har försökt få vara tillsammans med sitt barn vid tillfällen då de kan besöka ett kristet möte. Det kan göra att barnet får regelbunden kontakt med den kristna församlingen, vilket är till stor nytta för barn till frånskilda föräldrar.

Frånskilda föräldrar som har färre möjligheter till regelbunden kontakt med sina barn måste försöka hitta sätt att försäkra dem om sin kärlek och tillgivenhet. För att lyckas med det måste en förälder vara medveten om barnets förändrade känslomässiga behov. Detta är särskilt viktigt när barnet når tonåren och börjar intressera sig för sociala aktiviteter och vänner.

En framgångsrik förälder är också medveten om barnets förmågor, personlighet och tänkesätt. (1 Moseboken 33:13) Föräldern och barnet har en kommunikation och ett umgänge som är nära, förtroligt och varmt. De har öppna kommunikationslinjer. Barnet är engagerat i förälderns liv, och föräldern är engagerad i barnets liv.

Behovet av resonlighet

Efter en skilsmässa är det bra för barnen att regelbundet ha kontakt med båda föräldrarna. Föräldrarna kanske har olika trosuppfattningar, den ene är ett Jehovas vittne, och den andra är inte det. En regelbunden och öppen kommunikation bidrar till att man undviker onödiga konflikter. ”Ha namn om er att vara resonliga”, skrev aposteln Paulus. (Filipperna 4:5, Phillips) Barn bör lära sig att respektera båda föräldrarnas rätt att utöva sin religion.

Den förälder som inte är ett vittne kanske insisterar på att barnet skall vara med vid gudstjänster i hans eller hennes kyrka. Vad kan den förälder som är ett Jehovas vittne göra då? Hon kan också tala om sin tro med sitt barn. Med tiden kan barnet fatta ett eget  beslut om sin tro, precis som den unge Timoteus, som troligtvis fick lära sig bibliska principer av sin mor och sin mormor. (2 Timoteus 3:14, 15) Om barnet inte tycker om att vara med vid gudstjänsten i en annan religion, kanske det kan tänka på den bibliska personen Naaman, som efter att ha blivit en sann tillbedjare fortsatte att utföra sina uppgifter genom att åtfölja kungen som tillbad i Rimmons hus. Den här skildringen kan hjälpa barnet att försäkra sig om Jehovas kärlek och förståelse trots att barnet är med vid religiösa ceremonier som han eller hon inte är van vid. (2 Kungaboken 5:17–19)

En framgångsrik förälder kan forma barnets eller barnens tänkesätt och sätta sig in i hur de känner det. (5 Moseboken 6:7) Det är sant att föräldrar som aldrig har varit gifta kanske skäms över sin tidigare livskurs. Sådana föräldrar måste dock komma ihåg att barn har två biologiska föräldrar. Barn vill veta mer om båda sina föräldrar, och de behöver känna att de är önskade, att de inte bara var ett olycksfall. Genom att tala respektfullt om den frånvarande föräldern och ge svar som barn i den åldern kan förstå, eller behöver känna till, kan föräldern ge barnet kärleksfull uppmuntran.

Föräldrar bör komma ihåg att ett barns första intryck av kärlek, myndighet och makt formas av det förhållande barnet har till sin förälder. Genom att på ett kärleksfullt sätt utöva sin myndighet och makt kan den kristna föräldern göra mycket för att hjälpa barnet att utveckla ett kärleksfullt förhållande till Jehova och få respekt för församlingen. (1 Moseboken 18:19)

Viktigt att barnen samarbetar

Barn som lever i enföräldersfamiljer behöver också förstå att det är viktigt att de samarbetar för att familjen skall lyckas. (Efesierna 6:1–3) Att de lyder föräldramyndigheten visar att de älskar sin förälder och respekterar de extra ansträngningar föräldern gör för att få en  trygg och lycklig familj. Eftersom kommunikation är ömsesidig, måste barn i enföräldersfamiljer komma ihåg att de måste vara villiga att stödja föräldrarnas ansträngningar att bevara ett gott kommunicerande i familjen. (Ordspråken 1:8; 4:1–4)

Barn i sådana familjer förväntas ofta ta på sig ansvar snabbare än de som har en familj med två föräldrar. Med kärleksfull och tålmodig undervisning kommer barnen att få självförtroende och självkänsla när de i tidig ålder lär sig hur de skall leva. En del sysslor kan man låta barnen få utföra så att de också får vara med och hjälpa till.

Det här innebär inte att den ensamstående förälderns mål är att göra sina barn till små, självständiga vuxna som inte behöver någon vägledning från en förälder. Naturligtvis är det mycket oförståndigt att lämna ett litet barn ensamt eller utan tillsyn.

Ofta tror ensamstående föräldrar felaktigt att de måste vara på kompisnivå med sina barn. Det är viktigt med ett nära förhållande, men ensamstående föräldrar bör komma ihåg att barn behöver en förälder och att ett barn inte är tillräckligt känslomässigt moget för att bara vara en förtrogen vän och kamrat till föräldern. Dina barn behöver dig som förälder.

Att ensamstående föräldrar och barn samarbetar i ett kärleksfullt förhållande kan bidra till ett lyckligt familjeliv. Allt fler barn växer upp i enföräldersfamiljer, och alla bör därför vara medvetna om de särskilda utmaningar som ensamstående föräldrar och deras barn ställs inför och vara villiga att ge stöd och kärleksfull uppmuntran.

[Ruta/Bild på sidan 9]

Så påverkas barnen

Ensamstående föräldrar kanske generellt sett har mindre tid för varje enskilt barn än vad två föräldrar skulle ha haft. Ibland bor en ensamstående förälder ihop med en partner som inte är hans eller hennes äktenskapspartner. Men samboförhållanden är mindre stabila än äktenskap. Det är mer sannolikt att barnen i sådana familjer får växa upp med erfarenheten att de vuxna i familjen byts ut då och då.

Vissa studier visar att ”i genomsnitt är sannolikheten större att barn till ensamstående föräldrar lever mindre hälsosamt än barn från kärnfamiljer”. Men en närmare granskning av sådana studier visar att brist på inkomster kan vara ”den enskilt viktigaste faktorn när det gäller skillnader mellan barn från olika familjetyper”. Detta innebär naturligtvis inte att barn från en enföräldersfamilj är dömda att misslyckas. Med rätt vägledning och fostran kan de övervinna negativa effekter.