Vart tar vattnet vägen?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I AUSTRALIEN

PANIK! Det var min första reaktion. Den gråaktiga sörja som bubblade upp ur golvbrunnen i badrummet hotade att göra hela lägenheten till ett stinkande träsk. Jag ringde genast rörmokaren och bad om hjälp. Medan jag missmodigt satt där och väntade, torr i munnen av ängslan och blöt om fötterna av vattnet som sögs in i strumporna, tänkte jag: Varifrån kommer allt det här vattnet?

Samtidigt som rörmokaren energiskt försökte lirka upp locket till golvbrunnen, förklarade han för mig: ”En vanlig stadsbo förbrukar 200–400 liter vatten om dagen. För varje man, kvinna och barn rinner varje år omkring 100 000 liter vatten ner i avloppet.” Jag frågade: ”Hur i all världen kan jag göra av med så mycket vatten? Jag dricker definitivt inte sådana mängder!” ”Nej”, svarade han, ”men varje dag duschar du eller tar ett bad, spolar toaletten och använder kanske tvättmaskin eller diskmaskin. På bland annat de här sätten gör vår moderna livsstil att vi förbrukar dubbelt så mycket vatten som våra far- och morföräldrar gjorde.” Då dök frågan upp i mitt huvud: Vart tar allt det här vattnet vägen?

Jag fick klart för mig att det vatten som vi låter rinna bort varje dag behandlas väldigt olika beroende på i vilket land eller till och med i vilken stad vi bor. I vissa länder är det här nu en fråga om liv eller död. (Se rutorna på sidan 27.) Följ med mig på en rundtur i ett reningsverk i min hemstad och se vart vattnet tar vägen och varför det är värt att du, oavsett var du bor, noga tänker dig för innan du spolar ner saker i avloppet eller toaletten.

Till reningsverket

Jag förstår att du inte tycker att det låter så lockande att besöka ett reningsverk. Jag håller med dig. Men ändå är de flesta av oss beroende av reningsverk för att staden vi bor i inte skall översvämmas av sitt eget avfall – och vi kan alla bidra till att de här anläggningarna fungerar ordentligt. Vårt mål är det stora reningsverket i Malabar, strax söder om Sydneys berömda hamn. Hur tar sig vattnet från mitt badrum till den här anläggningen?

När jag spolar toaletten, tömmer diskhon eller duschar, rinner vattnet mot reningsverket. Efter en resa på 5 mil förenas det här vattnet med de 480 miljoner liter vatten som varje dag strömmar in i reningsverket.

Ross, informationsansvarig på reningsverket, förklarar för mig varför anläggningen inte är obehaglig för vare sig ögat eller näsan: ”Den största delen av anläggningen finns under marken. Det här gör att vi kan fånga upp gaserna och leda dem  till luftrenare (en rad stora skorstenar) som neutraliserar den motbjudande lukten. Den renade luften släpps sedan ut i det fria. Det finns tusentals hushåll runt omkring anläggningen, men ändå får jag inte mer än cirka tio samtal per år om problem med dålig lukt.” Vi måste nu besöka platsen som den dåliga lukten kommer ifrån, så Ross tar oss dit.

Vad är avloppsvatten?

Medan vi går längre ner i anläggningen, berättar vår guide för oss: ”Avloppsvatten består av 99,9 procent vatten plus exkrementer från människor samt kemikalier och olika mindre föremål. Avloppsvattnet samlas upp från hushåll och industrier över en yta på 55 000 hektar via 20 000 kilometer rörledning, och det kommer in till reningsverket  två meter under havsytan. Här passerar det genom ett antal silar som sållar bort lump, stenar, papper och plast. I sandfången hålls organiskt material flytande genom luftbubblor, och den tyngre sanden sjunker till botten. Allt det här oorganiska avfallet samlas upp och körs till en deponi. Det återstående avloppsvattnet pumpas upp 15 meter till sedimenteringsbassängerna.”

De här bassängerna täcker en yta ungefär lika stor som en fotbollsplan, och det är här man inser hur mycket grannarna skulle klaga om luftreningssystemet inte var så effektivt. När vattnet rör sig långsamt genom bassängerna, flyter olja och fett upp till ytan och samlas upp. De små fasta partiklarna, slammet, lägger sig på botten, och stora mekaniska blad skrapar ihop denna bottenfällning, så att den kan pumpas bort för ytterligare behandling.

Det behandlade avloppsvattnet strömmar ut till havet genom en nergrävd utloppsledning som är tre kilometer lång. Därifrån stiger vattnet upp till havsbottnen och sprids ut i havet omkring 60–80 meter under havsytan. Starka kustströmmar får avloppsvattnet att sprida sig, och saltvattnets naturligt desinficerande förmåga avslutar behandlingen. Slammet som är kvar på reningsverket pumpas in i stora tankar som kallas rötkammare, där mikroorganismer bryter ner det organiska materialet så att det bildas biogas och ett stabilare slam.

Från slam till gödselmedel

Med en lättnadens suck följer jag Ross tillbaka ut i friska luften, och vi klättrar upp på en av de lufttäta slamsilona. Han fortsätter: ”Den metan som mikroorganismer producerar används för att driva generatorer och ger över 60 procent av den energi som behövs för att driva reningsverket. Det stabiliserade slammet desinficeras, och sedan tillsätter man kalk som omvandlar det till ett användbart material, rikt på gödselmedel. Enbart reningsverket i Malabar producerar 40 000 ton gödselmedel varje år. För tio år sedan brände man det obehandlade slammet eller också dumpade man det i havet, men nu används den här tillgången på bättre sätt.”

Ross ger mig en broschyr där det förklaras: ”Skogar i [New South Wales] uppvisar ökad växtlighet med mellan 20 och 35 procent sedan gödselmedlet har tillförts.” Det står också att veteskördarna har ökat med 70 procent när man har använt det här slaget av gödselmedel. Jag konstaterar att komposterat gödselmedel nu är tillräckligt säkert för att jag skall kunna använda det till att göda blommorna i trädgården där hemma.

Borta är snart glömt?

Mot slutet av rundturen påminner vår guide om att färg, insektsmedel, mediciner och olja som hälls ner i avloppet kan döda mikroorganismerna i reningsverket och därmed hindra återvinningsprocessen. Han betonar att oljor och fetter långsamt täpper till ”ådrorna” i rörsystemet ungefär som de täpper till våra egna ådror och att blöjor, trasor och plastpåsar som spolas ner i toaletten inte försvinner. Nej, i stället sätter de igen rören. Vad jag har lärt mig är att man kanske kan spola bort skräp, men när avloppet svämmar över, påminns man om det man hade glömt. Så nästa gång du duschar, spolar toaletten eller tömmer diskhon, tänk då på vart vattnet tar vägen.

[Ruta/Bild på sidan 25]

Från avloppsvatten till dricksvatten

De miljontals invånarna i Orange County – ett nederbördsfattigt område i Kalifornien i USA – får nytta av en uppfinningsrik lösning på problemet med avloppsvatten. I stället för att pumpa ut miljontals liter avloppsvatten i havet varje dag återför man större delen av vattnet till vattentäkten. I många år har man lyckats med den prestationen vid ett av reningsverken. När avloppsvattnet har genomgått en grundbehandling, behandlas det en andra och en tredje gång. Det innebär bland annat att vattnet renas så pass att det är lika rent som vanligt dricksvatten. Sedan blandas det med vatten från djupa brunnar och leds ut i grundvattnet. Där bidrar det till att höja grundvattennivån, och dessutom hindrar det saltvatten från att tränga in och förstöra grundvattenmagasinen. Närmare 75 procent av den totala mängd vatten som området behöver hämtas från det här underjordiska förrådet.

[Ruta på sidan 27]

Fem sätt att vara rädd om vattnet

▪ Byt ut läckande packningar – en droppande kran kan orsaka att 7 000 liter vatten per år slösas bort.

▪ Kontrollera att toaletten inte står och rinner – den kan orsaka att 16 000 liter per år slösas bort.

▪ Byt till ett vattensparande duschmunstycke. Ett vanligt munstycke sprider 18 liter vatten per minut; ett snålsprutande munstycke ger 9 liter per minut. En familj på fyra personer skulle spara närmare 80 000 liter per år.

▪ Om du har en toalett med hel- och halvspolning, använd då halvspolningsfunktionen när det är lämpligt – på det sättet kan en familj på fyra personer spara över 35 000 liter per år.

▪ Montera en luftare på dina kranar – de är relativt billiga och minskar vattenflödet med hälften utan att göra dem mindre funktionella.

[Ruta på sidan 27]

Vattenkrisen i världen

”Över 1,2 miljarder människor saknar fortfarande rent dricksvatten, och 2,9 miljarder saknar tillgång till lämpliga sanitära anordningar eller avfallshantering, vilket leder till att det varje år dör 5 miljoner människor, till stor del barn, i vattenburna sjukdomar.” (Det andra ”Världsvattenmötet” som hölls i Haag i Nederländerna)

[Diagram/Bilder på sidan 26]

(För formaterad text, se publikationen)

Hur avloppsvattnet hanteras vid reningsverket i Malabar (Förenklad översikt)

1. Avloppsvatten kommer till reningsverket

2. Silar

3. Sandfång

4. Till en deponi

5. Sedimenteringsbassänger

6. Till havet

7. Rötkammare

8. Generatorer

9. Silon för förvaring av gödselmedel

[Bilder]

I rötkammare omvandlas slammet till användbart gödselmedel och biogas

Biogas förbränns för att generera elektricitet