En unik återförening efter 30 år

ÅR 1967 sammanfördes två unga män av en slump, då de fick dela rum vid Michigan Technical University i USA. Dennis Sheets från Lima i Ohio var då en 18-årig förstaårselev som studerade skogsvård. Tjugoårige Mark Ruge från Buffalo i New York var en tredjeårselev som studerade till ingenjör.

Då kanske dessa ungdomars vänskap verkade kort och flyktig. Ingen av dem fortsatte sina universitetsstudier, och de gick olika vägar i livet. Mer än trettio år gick. Så, en dag i Dominikanska republiken, möttes de två återigen. Tillfälligheter ledde fram till denna överraskande återförening. Men det berodde också på något annat. Vad var det? Låt oss för att finna svaret följa deras olika vägar genom livet.

Dennis går ut i krig

Efter sitt första år på college återvände Dennis hem. I december 1967 blev han inkallad till den amerikanska armén, och i juni 1968 blev han skickad till Vietnam. Där fick han uppleva krigets fasor. När hans första tjänstgöringsperiod var slut 1969, återvände han till USA och fick så småningom ett arbete hos ett stort företag i Ohio. Men han var inte nöjd.

”Som pojke hade jag drömt om att kunna flytta till Alaska och bli nybyggare”, förklarar Dennis. År 1971 gav han sig så i väg tillsammans med en gammal skolkamrat för att förverkliga sin pojkdröm. Men i stället för ett nybyggarliv blev det olika ströjobb. Ett tag bodde han i tält och arbetade som brandvakt för skogsbränder. Han lät skägget och håret växa och började röka marijuana.

År 1972 lämnade Dennis Anchorage i Alaska för att vara med om Mardi Gras-festligheterna i New Orleans i Louisiana. Efter det byggde han sig en liten stuga i arkansasskogarna. Där arbetade han med att bygga trästommar till hus och med att putsa betong. I juni 1973 började Dennis lifta runt i landet för att se om han kunde finna en mening med livet.

Mark går med i antikrigsrörelsen

Mark stannade kvar vid universitetet några terminer efter det att Dennis hade slutat, men beslöt sedan att han inte ville vara en del av det system som understödde kriget. Därför åkte han tillbaka till Buffalo och arbetade där en tid som förman vid ett stålverk. Fortfarande missnöjd med krigsansträngningarna slutade han sitt jobb, köpte en motorcykel och körde tvärs över landet till San Francisco i Kalifornien. Fastän de inte visste om det då, bodde Dennis och Mark ett tag samtidigt i San Francisco.

Precis som Dennis lät Mark skägget och håret växa och började använda marijuana. Men Mark var djupt engagerad i antikrigsrörelsen och deltog i protester och marscher. Han var efterlyst av FBI för att han inte hade inställt sig till militärtjänstgöring och använde därför under några år falska namn för att undvika att bli upptäckt. I San Francisco levde han som  hippie, och det var där, 1970, som två Jehovas vittnen kom till hans dörr.

Mark förklarar: ”De måste ha tyckt att jag visade ett visst intresse, för de kom tillbaka. Jag var inte hemma, men de lämnade efter sig en grön bibel och tre böcker.” Men Mark var alltför uppslukad av politik och nöjen för att ta sig tid till att läsa dem. Dessutom var FBI honom tätt i hälarna, så under ett annat namn flyttade han till Washington D.C., där hans flickvän, Kathi Yaniskivis, som han hade träffat vid universitetet, förenade sig med honom.

Slutligen, 1971, fick FBI fatt på Mark. Två FBI-agenter eskorterade honom på ett flyg från Washington D.C. till New York och förvissade sig om att han fortsatte till Toronto i Canada. Tydligen betraktade inte FBI honom som ett hot mot den allmänna ordningen, utan man ville bara få honom ut ur landet. Följande år gifte han sig med Kathi, och de flyttade till Gabriola Island i British Columbia i Canada. De ville fly bort från samhället men kände ändå att livet måste ha mer att ge.

De blir Jehovas vittnen

Dennis liftade, som du kanske minns, runt i landet och sökte efter livets mening. Hans vägar ledde honom till Montana, där han under skörden fick arbete hos en bonde utanför staden Chinook. Den mannens hustru och dotter var Jehovas vittnen, och de gav Dennis ett nummer av Vakna! att läsa. Det dröjde inte länge förrän han blev övertygad om att Jehovas vittnen utövade den sanna religionen.

När Dennis lämnade farmen och flyttade till Kalispell i Montana, tog han en bibel med sig. Där var han för första gången med på ett av Jehovas vittnens möten. Vid det mötet bad han om ett bibelstudium. Kort därefter klippte han sig och rakade av sig skägget. I januari 1974 tog han del i predikoarbetet för första gången, och den 3 mars 1974 blev han döpt i en vattenho i staden Polson i Montana.

Under tiden beslöt Mark och Kathi, som bodde på Gabriola Island, att de skulle undersöka Bibeln, eftersom de hade gott om tid. De började läsa King James Version men tyckte att den ålderdomliga engelskan var lite svår att förstå. Då kom Mark ihåg att han fortfarande hade kvar Bibeln och böckerna som Jehovas vittnen hade gett honom några år tidigare. Det de fick lära sig när de läste Bibeln tillsammans med böckerna Sanningen som leder till evigt liv och Är Bibeln verkligen Guds ord? gjorde ett djupt intryck på dem.

Mark förklarar: ”Vad som speciellt slog mig var att ’Sanningsboken’ nämnde en grupp kristna som inte under några omständigheter gick ut i krig. Jag tänkte att de som handlade så måste utöva sann kristendom.” Kort därefter återvände Mark och Kathi till Houghton i Michigan för att besöka Kathis föräldrar och det trots att Mark riskerade att bli gripen. Där gick de till ett av Jehovas vittnens möten och såg fortfarande ut som hippies. De tackade ja till ett bibelstudium och studerade under den månad de var i Michigan.

När de kom tillbaka till Gabriola Island mötte de ett Jehovas vittne på gatan i Nanaimo i British Columbia. De förklarade att de ville ha ett bibelstudium. Samma dag kom några Jehovas vittnen över med färjan för att kontakta dem, och ett bibelstudium sattes i gång. Tre månader senare började Mark och Kathi i predikoarbetet. Efter ytterligare tre månader, den 10 mars 1974, blev båda döpta. Det här var en vecka efter det att Dennis blivit döpt!

Dennis i heltidstjänsten

Dennis blev pionjär, heltidsförkunnare, i september 1974. Han säger: ”Jag var lycklig i pionjärtjänsten. Men då jag ville utöka min tjänst ansökte jag i juli 1975 om att få tjäna vid Jehovas vittnens huvudkontor i Brooklyn i New York. I december det året blev jag inbjuden att få tjäna där.”

Den första uppgiften Dennis fick var att hjälpa till med att bygga om det gamla Towers Hotel till bostäder för huvudkontorets personal. Där arbetade han i flera år och hade ansvaret för plattsättningen. Men eftersom han ville gifta sig, flyttade han till Kalifornien. År 1984, då han tjänade som äldste i församlingen i  staden Cathedral, gifte han sig med en pionjär som hette Kathy Enz.

Dennis och Kathy var beslutna att leva ett enkelt liv för att kunna ägna sig åt Rikets intressen, och därför tackade Dennis ofta nej till erbjudanden att tjäna stora pengar i den då så lukrativa byggbranschen i södra Kalifornien. År 1988 ansökte han och Kathy om att få hjälpa till med Jehovas vittnens internationella byggverksamhet. I december samma år blev de förordnade att arbeta med byggandet av avdelningskontoret i Buenos Aires i Argentina.

År 1989 blev Dennis och Kathy inbjudna att tjäna i den internationella byggverksamheten på ett mera permanent sätt. I den här särskilda formen av heltidstjänst har de två gånger tjänat i Surinam och Colombia. De har också arbetat med byggandet av avdelningskontor i Ecuador och i Mexico och även med ett liknande projekt i Dominikanska republiken.

Mark börjar i heltidstjänsten

År 1976 blev Mark och tusentals andra unga amerikanska män som hade flytt till Canada för att slippa militärtjänst benådade av den amerikanska regeringen. Han och hans hustru Kathi önskade också leva ett enkelt liv för att kunna ägna mer tid åt den kristna tjänsten. Därför arbetade Mark deltid med utsättning, och han och Kathi kunde så småningom betala av de skulder som de hade dragit på sig före sitt dop.

År 1978, när Jehovas vittnen i Canada planerade att bygga ett nytt avdelningskontor nära Toronto i Ontario, kunde Mark och Kathi erbjuda sig att tjäna där. Eftersom Mark hade erfarenhet av utsättning, blev de inbjudna att hjälpa till med byggnationen. De arbetade med bygget i Georgetown ända tills det var klart i juni 1981. Därefter flyttade de tillbaka till British Columbia, där de under de följande fyra åren hjälpte till att bygga en sammankomsthall för Jehovas vittnen. När den var färdig blev de åter inbjudna till avdelningskontoret i Canada för att arbeta med tillbyggnaden där.

År 1986, efter några månaders arbete i Georgetown, blev Mark och Kathi inbjudna att stanna kvar som permanenta medlemmar av Betelfamiljen vid avdelningskontoret i Canada. Där har de tjänat alltsedan dess, men de har också haft rika tillfällen att ta del i byggverksamheten i många andra länder. Tack vare Marks erfarenhet av utsättning har han blivit använd vid byggandet av avdelningskontor och sammankomsthallar i Syd- och Centralamerika och i Karibien.

Han och Kathi har under åren tjänat i Venezuela, Nicaragua, Haiti, Guyana, Florida och Dominikanska republiken samt på Barbados, Bahamas och Dominica. Det var tack vare den här särskilda formen av heltidstjänst som Marks och Dennis vägar åter kom att korsas.

Återförening i Dominikanska republiken

Ovetande om varandra arbetade Mark och Dennis med liknande projekt i Dominikanska republiken. En dag råkade de stöta på varandra vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Santo Domingo. Som du kan föreställa dig blev de mycket glada över att återförenas. Och det är inte att undra på – det hade gått 33 år sedan de sist sågs, och de hade mycket att berätta för varandra om sina liv. De blev mer och  mer förundrade när de berättade för varandra mycket av det du nu har läst. Men det mest anmärkningsvärda för dem själva – och även för alla som fick höra deras erfarenheter – var de många likheterna i deras liv.

Båda levde hippieliv och flyttade ut till avlägsna platser för att komma bort från den materialistiska livsstilen och dess många bekymmer. Dennis gifte sig med en flicka som hette Kathy och Mark gifte sig med en flicka som hette Kathi. Båda tackade ja till ett bibelstudium när de var med vid sitt första möte hos Jehovas vittnen. Båda döptes i mars 1974. Båda började arbeta vid Jehovas vittnens avdelningskontor – Dennis i USA och Mark i Canada. Båda hade strävat efter att leva ett enkelt liv för att kunna ägna sig åt andliga mål. (Matteus 6:22) Båda blev engagerade i den internationella byggverksamheten och hade haft uppgifter i många länder. Ingen av dem hade mött några tidigare vänner som hade tagit emot Bibelns sanningar förrän det oväntade mötet i Dominikanska republiken.

Tillskriver Mark och Dennis ödet det här förunderliga sammanträffandet? Nej, inte alls! De inser att, som Bibeln säger, ”tid och oförutsedd händelse drabbar ... alla” – många gånger på ett förunderligt sätt. (Predikaren 9:11) Men de inser också att något annat medverkade till deras återförening: deras gemensamma sökande efter en mening i livet samt deras kärlek till Jehova Gud.

Dennis och Marks berättelser understryker också något som alla uppriktiga människor som lär känna Bibelns sanningar har gemensamt. Dennis säger: ”Vad Mark och jag har upplevt bevisar att Jehova är medveten om människors livssituation, och när deras hjärtan blir rätt inställda drar han dem till sig.” (2 Krönikeboken 16:9; Johannes 6:44; Apostlagärningarna 13:48)

Mark tillägger: ”Vår erfarenhet har också lärt oss att inse att när man rättar sig efter Jehovas normer, överlämnar sitt liv åt honom och ställer sig till förfogande, kan Jehova använda ens gåvor och färdigheter till att främja den sanna tillbedjan till nytta för sitt folk.” (Efesierna 4:8)

Deras erfarenheter visar också att Jehova Gud välsignar sitt folks helhjärtade tjänst. Både Dennis och Mark känner sig verkligen välsignade. Dennis säger: ”Det är ett privilegium att få tjäna Rikets intressen i särskild heltidstjänst. Att arbeta tillsammans med kristna bröder och systrar från hela världen har verkligen inneburit en ömsesidig uppmuntran.”

Mark tillägger: ”Jehova välsignar verkligen dem som sätter Riket främst. Jag anser det vara en särskild välsignelse att kunna tjäna som medlem av Betelfamiljen vid avdelningskontoret i Canada och att ha del i den internationella byggverksamheten.”

En unik återförening? Ja, som Mark säger: ”Vad som gjorde det så fascinerande att mötas igen var att vi båda har kommit att lära känna, älska och tjäna den enastående Guden, Jehova.”

[Bild på sidan 21]

Dennis 1966

[Bild på sidan 21]

Mark 1964

[Bild på sidan 23]

Dennis i South Dakota 1974

[Bild på sidan 23]

Mark i Ontario 1971

[Bild på sidan 24]

Dennis och Mark tillsammans med sina hustrur strax efter deras slumpartade återförening 2001