Titta! Här kommer dvärgpingvinerna på parad!

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I AUSTRALIEN

PUBLIKEN är tyst och förväntansfull. Vaksamma ögon blickar långt bort i fjärran för att få en första glimt av artisterna. Den upplysta scenen får liv när en liten figur plötsligt blir synlig vid vattenbrynet. Det går ett sus av spänning genom publiken när fler små figurer sällar sig till den första. Den nattliga föreställningen har börjat. Här kommer Phillip Islands små pingviner på parad!

Första gången pingviner gjorde entré på världsscenen var på 1500-talet, när de berömda upptäcktsresandena Vasco da Gama och Fernão de Magalhães seglade på de stora världshaven på södra halvklotet. Till en början funderade man över hur pingvinen skulle klassificeras. Den hade fjädrar som en fågel, simmade som en fisk och uppe på land gick den som ett djur. Det var fjädrarna som slutligen avgjorde saken. Det är bara fåglar som har fjädrar – så en fågel måste det vara. Denna fågelfamilj som saknar flygförmåga består av 18 olika arter, från kejsar- och adéliepingvinerna i Antarktis till galápagospingvinen vid ekvatorn.

Skulle du tycka om att besöka en pingvinkoloni i dess naturliga miljö? Kom då och besök Phillip Island – bara 14 mil sydost om den moderna staden Melbourne i Australien. Hit kommer nästan 500 000 besökare årligen för att låta sig underhållas av denna lilla varelse. Vad är det som gör Phillip Islands små pingviner så charmiga?

”Näpna, men ostyriga”

Klädda i sin formella svartvita fjäderdräkt vinner de små pingvinerna snabbt publikens gillande. Av de pingviner som finns i världen är detta den minsta arten, ungefär 30 centimeter hög och 1 kilo tung. Men låt dig inte luras! Det de saknar i storlek uppvägs mer än väl av deras ihärdighet och uthållighet.

”Små pingviner är näpna, men ostyriga”, förklarar professor Mike Cullen, som har studerat pingviner på Phillip Island i över 20 år. Ändå är det dessa de minsta av pingvinerna som hörs mest. Nattetid genljuder kolonin av skrän och skrål, gälla skrik och tjut när pingviner försvarar sina bon mot inkräktare, lockar till sig en partner eller njuter av att sjunga i ”kör” med sin partner.

När små pingviner första gången beskrevs 1780, fick de passande nog namnet Eudyptula minor (dvärgpingvin, även kallad blå dvärgpingvin), som på grekiska har betydelsen ”skicklig liten dykare”. Med sin strömlinjeformade kropp, blanka vattenavvisande fjäderdräkt och sina fenliknande vingar verkar de bokstavligt talat flyga genom vattnet.

En perfekt ”flytväst”

I sin jakt efter föda kan dessa pingviner simma så långt som 100 kilometer per dag, och de kan stanna kvar ute till havs i dagar eller veckor i sträck om det skulle vara nödvändigt. Hur sover de där ute till havs? Svaret ligger i deras förunderligt utformade fjäderdräkt. Pingviner har en tjock fjäderdräkt som består av  dun och tättslutande fjädrar och som är tre till fyra gånger tätare än på fåglar med flygförmåga. Luft som samlas under detta lager fungerar som isolering och ger fågeln en naturlig flytförmåga – likt en flytväst. En pingvin kan därför med lätthet sova ute till havs; den guppar upp och ner som en kork med vingarna utsträckta som stabilisatorer och med näbben i säkerhet ovanför vattenytan.

Pingvinen skulle naturligtvis inte få något skydd av sin tjocka fjäderdräkt om den blev genomdränkt av det kalla vatten där fågeln söker efter föda. Inte ens det är något problem för pingvinen – en särskild oljekörtel vid stjärtroten utsöndrar ett oljigt sekret. Pingvinen burrar upp sig och använder sin näbb till att smörja ut sekretet över fjädrarna och håller dem på så sätt vattenavvisande, rena och starka. Ingen dykare skulle kunna ha en dräkt bättre anpassad för livet ute till havs.

Gör bristen på färskvatten ute till havs att den här lilla havslevande varelsen får problem? Alldeles ovanför varje öga sitter två körtlar som är konstruerade på ett unikt sätt och som avsaltar havsvattnet. Med en lätt skakning på näbben gör sig pingvinen av med det oönskade saltet genom näsborrarna.

Dessutom har pingviner ögon som är speciellt utformade för att se lika bra under som ovan vattnet. Så det är tydligt att den här skapelsen är perfekt utrustad för sitt marina liv. Men glädjande nog för oss är dvärgpingvinerna inte ute till havs hela tiden.

Deras länk till land

Phillip Island och det närliggande fastlandet har en oländig och sandig kustlinje, täckt med tjockt gräs och bladväxter. Det skapar ett idealiskt hemvist för de 26 000 dvärgpingviner som ingår i kolonin. Livet börjar i ett bo som föräldrarna mödosamt grävt ner i en sanddyn vid stranden. Ett nylagt ägg kan förbli oruvat men ändå livsdugligt i flera dagar innan båda föräldrarna plikttroget turas om att ruva ägget. På nedre delen av sin kropp har häckande fåglar en egenartad kal fläck som är rik på blodkärl. Under tiden fåglarna ruvar fylls dessa blodkärl med varmt blod, och så får ägget den värme som är nödvändig för att det skall utvecklas. När ett ruvningspass är över blir den kala fläcken mindre och fjädrarna återfår sin vattenavvisande förmåga, och den vuxna fågeln kan återvända ut till havs för att hämta föda.

Så snart ägget har kläckts växer fågelungen med en förbluffande hastighet. På bara åtta till tio veckor har ungen blivit lika stor som en vuxen pingvin och är redo att ge sig ut till havs. ”Det är anmärkningsvärt att en ung pingvin ger sig av långt ut på havet utan annat än en storslagen utrustning av fysiologiska funktioner ... och en uppsättning överlevnadsinstinkter”, sägs  det i boken Little Penguin—Fairy Penguins in Australia.

De närmast följande åren kan pingviner som just har lärt sig simma förflytta sig tusentals kilometer och tillbringa den mesta tiden ute till havs. De som överlever återvänder vanligtvis till sin hemkoloni för att häcka – mindre än 500 meter från den plats där de själva föddes. Hur hittar de tillbaka till sitt hem? Somliga påstår att pingviner navigerar med hjälp av solen genom att använda en inbyggd biologisk klocka som kompenserar solens rörelse på himlen. Andra tror att pingviner känner igen geografiska landmärken. Hur det än är med den saken är det anblicken av dessa sjöfarare som återvänder till land efter en lång resa eller efter en krävande fisketur som lockar åskådare till Phillip Island.

Låt paraden börja!

Vid skymningen har hundratals ivriga besökare intagit sina platser, redo att titta på den nattliga pingvinparaden. I stora grupper om hundratals fåglar har pingvinerna sedan länge varit församlade ute till havs bortom bränningarna utanför kusten. Stranden är upplyst av flera strålkastare. Det blåser en mild bris, och små vågor slår mot strandkanten. En viss osäkerhet sprider sig hos publiken. Var är pingvinerna? Skall de komma upp på land? I det ögonblicket dyker de första små pingvinerna upp och krumbuktar sig nervöst vid vattenbrynet. Plötsligt blir de förskräckta och försvinner ner i vågorna. Pingvinerna är mycket vaksamma och medvetna om sin utsatthet för rovdjur, till exempel örnar. Snart blir de åter synliga och samlar undan för undan mod och tillförsikt. Slutligen lämnar en modig pingvin vattnet och vaggar snabbt över stranden till sanddynernas skydd. De andra i gruppen är snabba att följa efter. Utan att bry sig om ljusen eller åskådarna marscherar de upp på stranden och ger publiken en känsla av en livfull parad.

När de väl kommit i säkerhet bakom dynerna är pingvinerna synbart avslappnade och samlas i större grupper för att putsa sina fjädrar. Grupp efter grupp tar sig på det här sättet över stranden och tar sig en vilopaus för att umgås och småprata med grannarna innan de börjar vandra hemåt. För en del betyder det en ansträngande vandring med att hoppa och klättra uppför en 50 meter lång sluttning innan de når fram till sina hålor.

Små pingviner – stora frågor

I likhet med andra djur jorden runt har dvärgpingvinerna många problem, av vilka en hel del beror på människan. Bland hoten kan nämnas olja som släpps ut från förbipasserande fartyg, minskningen av deras naturliga hemvist på grund av människors sätt att leva och nyligen tillkomna fiender, som rävar och sällskapsdjur.

Det har gjorts berömvärda ansträngningar för att göra något åt dessa problem. I pingvinreservatet på Phillip Island har antalet pingviner på senare år stabiliserats. ”Vi vinner kampen, ... men det går sakta”, säger professor Cullen eftertänksamt. Han tillägger: ”Den största utmaningen som vi nu står inför är att säkra dvärgpingvinernas tillgång på föda ..., och det hänger ihop med världshavens öde och med mänskligheten som helhet.” Hur tillgången på föda i havet påverkas av den globala uppvärmningen och sådana klimatförändringar som El Niño väcker stora frågor som forskare nu studerar intensivt.

Resultaten av denna forskning kommer helt säkert att öka vår uppskattning av den omväxlande men ömtåliga planet vi delar med andra varelser. Tack vare den ömma omvårdnad som redan har ägnats djurlivet på Phillip Island kan du också en dag få möjlighet att vara med bland publiken som ivrigt viskar till varandra: ”Titta! Här kommer dvärgpingvinerna på parad!”

[Karta på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

PHILLIP ISLAND

[Bilder på sidorna 16, 17]

Publik, sittplatser och strålkastare – allt är klart för en pingvinparad

[Bild på sidan 17]

Från nykläckt unge till fullvuxen fågel på bara tio veckor

[Bildkälla på sidan 15]

Foton: Photography Scancolor Australia

[Bildkälla på sidan 16]

Foton på sidorna 16 och 17: Photography Scancolor Australia