Crazy Horse – ett berg förvandlas till ett monument

VAD skulle kunna förmå en ung och mycket begåvad självlärd polsk-amerikansk skulptör att åta sig uppgiften att förvandla ett berg till en skulptur av en respekterad indiankrigare? Det var inget förhastat beslut, för det tog sju år för Korczak Ziolkowski – som skulptören hette – att bestämma sig.

År 1939 fick Korczak ett brev från Henry Standing Bear, en gammal lakotahövding som bodde i indianreservatet Pine Ridge i South Dakota i USA. Hövdingen inbjöd honom att skapa ett minnesmärke i Black Hills i South Dakota till minne av en av de legendariska indianhövdingarna. Lakoterna ser Black Hills som ett heligt indianterritorium, och de blev inte särskilt förtjusta när skulptören Gutzon Borglum skapade sina kolossala skulpturer av fyra amerikanska presidenter på Mount Rushmore, mitt i deras vördade Black Hills. Standing Bear skrev i sitt brev till Korczak: ”De andra hövdingarna och jag vill att den vite mannen skall veta att den röde mannen också har stora hjältar.”

Varför Crazy Horse?

Varför valde de Crazy Horse? * Robb DeWall förklarar: ”Det var indianerna som bestämde att Crazy Horse skulle avbildas i minnesmärket. Crazy Horse var en indianernas indian – en ovanligt modig krigare och lysande taktiker, den förste indian som man vet använde en taktik där motståndarna lurades in i fällor. Han ... skrev aldrig på något fördrag och bodde aldrig i reservatet.”

Vad var det som gav Korczak idén till hur han skulle avbilda sitt motiv? Han hörde en berättelse om hur Crazy Horse svarade en vit affärsman som hånade honom för att han vägrade att leva i ett reservat, när de flesta lakotaindianer redan gjorde det. Affärsmannen frågade: ”Var är ditt land nu?” Crazy Horse ”tittade mot horisonten, pekade över huvudet på sin häst och sade stolt: ’Mitt land är där mina döda ligger begravda.’”

Var skulle minnesmärket stå?

Den första uppgiften var att välja ut ett berg som skulle förvandlas till vad som planerades att bli den största skulpturen i världen, till och med större än skulpturerna i det närliggande Mount Rushmore. År 1947 utsåg slutligen Korczak och Standing Bear ett berg som skulle passa. Det var den 200 meter höga toppen av ett berg som reste sig drygt 2 000 meter över havet. Korczak kallade det Thunderhead Mountain (Åskmolnsberget) på grund av de ovanliga molnformationer som ibland bildades över det. Hur skulle de få tillåtelse att omskapa berget till ett gigantiskt monument över en indian?

DeWall förklarar i boken Korczak—Storyteller in Stone: ”Vem som helst kunde göra en inmutning i Black Hills och praktiskt taget ’äga’ det området så länge som arbete till ett värde av 100 dollar utfördes på inmutningen varje år. Korczak tyckte att det var ironiskt att myndigheterna inte brydde sig om att berget till slut skulle se ut som en indian till häst, så länge han gjorde det nödvändiga arbetet på inmutningen varje år.”

Hur mycket berg måste flyttas?

Korczak, som hade begränsade tillgångar, stod inför en enorm uppgift, och till att börja med arbetade han ensam. Den första sprängningen med dynamit ägde rum den 3 juni 1948, och då sprängdes blygsamma tio ton berg bort. Från starten 1948 till 1994 sprängdes uppskattningsvis 8,4 miljoner ton berg bort från toppen. Flera hundra indianer var närvarande vid den första sprängningen, däribland fem av de nio som var i livet av dem som överlevde  det berömda slaget vid Little Bighorn (25 juni 1876). *

Korczak var en beslutsam och engagerad man. Av timmer som han hade fällt i närheten byggde han en trappa med 741 steg upp till toppen av berget, där han planerade att spränga i klippan för att skulptera ut hästens huvud. Han behövde kraft för att driva tryckluftsborren. Kraften kom från en gammal bensindriven kompressor. Korczak var tvungen att lägga ut 620 meter rörledningar som var 8 centimeter i diameter upp på bergssidan till platsen där han borrade. Varje gång kompressorn utan förvarning stannade måste han gå nerför alla de 741 stegen för att starta motorn igen. Rekordet var nio turer fram och tillbaka på en dag! Han hade inte råd med att ha någon som skötte kompressorn. Det råder inga tvivel om att han var enormt uthållig och beslutsam.

År 1951 använde han 660 liter vit färg till att måla en skiss av den planerade skulpturen på bergssidan, så att det blev lättare för besökare att föreställa sig slutresultatet.

Sorg och kris

Under 1970-talet och början på 1980-talet inriktade Korczak sig på att spränga bort tillräckligt  mycket sten för att kunna skulptera fram hästhuvudet. Han hade redan drabbats av två hjärtinfarkter (1968 och 1970). Sommaren 1982 genomgick han en komplicerad men lyckad bypass-operation. Då inträffade det sorgliga – Korczak dog plötsligt i oktober samma år vid en ålder av 74 år. Vad skulle nu hända med det väldiga Crazy Horse-projektet? Skulle det dö med skulptören?

Korczak räknade aldrig med att kunna göra färdigt sitt verk. Han visste att det skulle ta mer än en livstid att slutföra projektet, så han hade gjort upp detaljerade planer för arbetet. Hans hustru, Ruth, och deras tio barn var precis lika engagerade i arbetet med att göra färdigt monumentet som han var. Ruth hade varit delaktig i projektet hela tiden och hjälpt honom med beräkningar och även med fysiskt arbete.

Korczak hade inriktat sig på att göra färdigt hästhuvudet. Men hans död medförde ändringar i planerna. År 1987 beslutade hans änka Ruth och de ansvariga för den ideella stiftelsen att man skulle inrikta sig på Crazy Horses ansikte. Vad var orsaken till ändringen? Jo, ansiktet skulle bli mycket mindre än hästhuvudet, och därför skulle det kunna göras färdigt snabbare och till lägre kostnad. Det skulle också ge en mer igenkännlig bild på kortare tid och förhoppningsvis öka allmänhetens stöd för projektet.

Häpnadsväckande dimensioner

Huvudet på Crazy Horse är 26,7 meter högt och 18 meter brett. Det har sagts att ”de 18 meter höga huvudena [av fyra amerikanska presidenter] på Mount Rushmore skulle rymmas inuti huvudet på Crazy Horse – och ändå skulle det bli plats över!” Enligt några källor kommer Crazy Horse, med sin utsträckta arm och sin häst, att bli världens största skulptur – 172 meter hög och 195 meter lång. Den utsträckta armen kommer att bli 69 meter lång, och pekfingret kommer att bli drygt 11 meter långt och 3 meter i diameter.

Korczak ville inte ta emot statliga bidrag till projektet. Vid två tillfällen erbjöds han 10 miljoner dollar från staten, men tackade nej. DeWall säger att Korczak ”stadigt höll sig till sin filosofi om oberoende företagsamhet. Under sin livstid samlade han ensam in och använde mer än fem miljoner dollar på Crazy Horse.” Han tog inte ut någon lön och hade inget konto för personliga utgifter.

I dag tar man ut en entréavgift för bilgrupper och en mindre avgift för enskilda personer och motorcyklar. För närvarande kommer varje år mer än en miljon besökare till Crazy Horse. Många donationer av både utrustning och pengar har hjälpt till att hålla liv i projektet.

Indianmuseet

Vid Crazy Horse finns det imponerande indianmuseet, Indian Museum of North America, som är byggt i timmer från trakten. Det innehåller tusentals föremål som kommer från många av de mer än 500 indianstammar som finns i Nordamerika. Där finns också ett stort bibliotek med referensverk  om Nordamerikas indianer som studerande och forskare kan använda.

Dessutom finns indianer, som Priscilla Engen och Freda Goodsell (från lakotastammen Oglala), tillgängliga för att svara på frågor och förklara en del om konsten och hantverket som visas. Donovin Sprague, en universitetslärare från lakotastammen Miniconjou, svarar också på frågor från besökare. Han är barnbarns barnbarn till hövdingen Hump, som deltog i slaget vid Little Bighorn år 1876.

Crazy Horse-monumentets framtid

Man planerar nu att flytta museets samlingar. Korczaks ursprungliga vision var att ha museet närmare monumentets fot och att det skulle vara byggt i samma stil som en navajohydda. Det kommer att bli en flera våningar hög byggnad som är nästan 110 meter i diameter. Det finns också planer på ett universitet och ett medicinskt utbildningscentrum för Nordamerikas indianer. Men innan sådana storslagna visioner kan bli verklighet måste Crazy Horse-monumentet göras färdigt. Hur lång tid kommer det att ta? Korczaks änka, Ruth, säger: ”Vi kan inte säga något datum när det kommer att bli färdigt, eftersom det är så många faktorer som måste tas med i beräkningen – vädret, vintrarna, ekonomin och andra faktorer. Det verkligt viktiga är att vi hela tiden gör framsteg mot vårt slutliga mål.”

[Fotnoter]

[Bild på sidorna 14, 15]

Skalenlig modell som föreställer Crazy Horse. Hästhuvudet är målat på bergssidan

[Bildkälla]

Sidorna 2 och 15: Korczak, Sculptor © Crazy Horse Memorial Fnd.

[Bild på sidan 15]

Korczak och hövdingen Henry Standing Bear den 3 juni 1948. Bakom dem syns den skalenliga marmormodellen och berget innan sprängningarna påbörjades

[Bildkälla]

Foto: Crazy Horse Memorial archives

[Bild på sidan 16]

Familjen Ziolkowski. Ruth, Korczaks änka, står som nummer fyra från höger

[Bildkälla]

Crazy Horse photo

[Bild på sidan 17]

Interiör från indianmuseet

[Bild på sidorna 16, 17]

Årlig vandring till ansiktet på Crazy Horse

[Bildkälla]

Foton: Robb DeWall, genom tillmötesgående från Crazy Horse Memorial Foundation (icke-kommersiell organisation)

[Bildkälla på sidan 16]

Foto: Robb DeWall, courtesy Crazy Horse Memorial Foundation (icke-kommersiell organisation)