Från våra läsare

Jordbävningar Jag läste artikelserien med framsidesrubriken ”Jordbävningar – överlevande berättar”. (22 mars 2002) I den hänvisade ni till en källa som uppgav att ”det under 1900-talet inträffade ’ett tämligen konstant’ antal jordbävningar med magnituden 7,0 eller mer”. Men av World Almanac för 1999 framgår det att antalet jordbävningar har ökat kraftigt under 1990-talet.

F. A., Italien

”Vakna!” svarar: Utan att ta ställning i den här frågan framhöll vår artikel bara vad vissa seismologer hävdar när det gäller antalet jordbävningar totalt sett under 1900-talet. Det som slogs fast var att även om man tror att antalet jordbävningar har varit ”tämligen konstant”, uppfylls ändå Jesu profetia i Matteus, kapitel 24, i vår tid. Jesus sade bara att ”stora jordbävningar” skulle inträffa. (Lukas 21:11)

Missfall När jag såg artikeln ”Jag förlorade mitt ofödda barn” (22 mars 2002), fick jag tårar i ögonen, eftersom jag tänkte på det ofödda barn som vi förlorat. Jag tackade genast Jehova i bön för de här välbehövliga och tröstande orden. Det tröstar oss alltid att veta att i Guds nya värld kommer ingen någonsin att råka ut för det här.

J. S., USA

I 30:e graviditetsveckan födde jag ett barn som var dött. Det var det värsta jag någonsin upplevt i livet. Den här artikeln är verkligen till stor hjälp och tröst, eftersom den tar upp ett ämne som ofta är tabu, och dessutom ger den praktiska råd.

K. W., Tyskland

Jag har också förlorat ett ofött barn. Jag uppträdde som om ingenting hade hänt. Men i mitt innersta kände jag ingen tröst, och varje dag när jag var ensam grät jag bara. Smärtan kommer antagligen aldrig att försvinna så länge den här ordningen finns kvar. Men den här artikeln har verkligen hjälpt mig.

I. M., Japan

Ni har så rätt i att mamman och barnet redan tidigt står varandra nära. Sorgen är ofattbar. Efter 19 år händer det fortfarande att jag gråter över vårt ofödda barn.

C. C., Storbritannien

Jag har alltid haft svårt för att tala med dem som är i den här situationen. När jag fick höra att en syster i församlingen hade förlorat sitt ofödda barn, läste jag artikeln en gång till och skrev sedan ett brev till henne och till dem som skulle ha blivit far- och morföräldrar för att visa dem min medkänsla.

D. R., Tyskland

Den här artikeln var ett svar på mina böner. Tack för att ni förstår den sorg och de psykiska påfrestningar som kommer efter ett missfall. När jag läste artikeln, kändes det som om Jehova själv höll om mig och tröstade mig.

C. P., USA

Min mamma miste ett barn mellan min lillasyster och mig. Hon led utan tvivel mycket av det. När jag hade läst rutan ”Hur vänner och släktingar kan vara till hjälp”, skrev jag genast ett brev till henne.

M. Y., Japan

Hur många kontinenter? På sidan 25 i numret för 8 februari 2002 stod det att ”av världens fem kontinenter är Australien den minsta”. Jag har alltid trott att det finns sju kontinenter.

L. U., Canada

”Vakna!” svarar: Det är sant att antalet kontinenter är sju – Asien, Afrika, Nordamerika, Sydamerika, Antarktis, Europa och Australien. Vissa som betraktar Europa och Asien som en kontinent (Eurasien) skulle emellertid säga att antalet är sex. Andra betraktar inte Antarktis som en kontinent.