Sensationell upptäckt i ögat

FORSKARE har länge känt till att däggdjurens ögon innehåller nervceller som reagerar för ljus och styr kroppens biologiska klocka, eller dygnsrytm. Det antogs länge att denna ljuskänslighet fanns hos de synceller man kände till och som kallas stavar och tappar. Men år 1999 upptäckte forskare att ”muterade möss som saknade alla stavar och tappar [och i praktiken alltså var blinda] ändå hade ljuskänsliga klockor”, rapporterar tidskriften Science. Detta ledde forskarna fram till slutsatsen att ”vissa andra celler i ögat måste vara känsliga för ljus”.

Nu har dessa gäckande ljusreceptorer upptäckts. Trots att dessa receptorceller sitter tätt ihop med tapparna och stavarna som ger bildsyn, bildar de ”ett separat synsystem som fungerar parallellt med de receptorer som ger synintryck”, förklaras det i Science. Funktionerna hos detta nyligen upptäckta system omfattar bland annat styrningen av storleken på pupillen, utsöndringen av melatonin och synkroniseringen av kroppens dygnsrytm i förhållande till ljusvariationerna mellan dag och natt. Det kan också påverka humöret.

Det är intressant nog så att ljusreceptorerna inte reagerar för tillfälliga ljusglimtar, utan bara för längre förändringar av ljusförhållandena, och därigenom störs inte den biologiska klockan. En forskare beskriver upptäckten som ”sensationell” och tillägger att ”det är det största framsteget så här långt när det gäller frågan om fotoreceptorer hos däggdjuren”.

Det är tydligt att ju mer vi lär oss om livet, desto mer ser vi bevis för en formgivning som ofta är svår att upptäcka men som är verkligt genialisk. Sådan insikt gör att många lovprisar Skaparen med Bibelns ord: ”Jag kommer att prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord. Dina verk är underbara, som min själ mycket väl vet.” (Psalm 139:14)