Är det skadligt att spela dataspel?

Den 12-årige pojken lyckades ”tränga in en obeväpnad motståndare i ett hörn och höll pistolen mot hans huvud på nära håll. ’Du kommer inte undan!’ sa han med ett rått leende när han smädade figuren på skärmen. ’Nu är du min!’ Pojken tryckte på knappen och sköt motståndaren i ansiktet. Blodet stänkte över motståndarens laboratorierock samtidigt som han snurrade runt och föll. ’Där fick du!’ sa pojken skrattande.” (”Det Bästa”, mars 1999, sidan 16)

DET här exemplet på en situation i ett visst dataspel, citerat från artikeln ”Sex, våld och videospel” av Stephen Barr, väcker frågan i rubriken. Det finns mer än 5 000 olika data- och TV-spel på marknaden. En del av dem anses vara både pedagogiska och oskyldigt underhållande.

Genom sådana spel kan man få kunskap i geografi, lära sig hur man flyger ett flygplan eller få övning i att använda logiskt tänkande och att lösa problem. Det finns till och med spel som är avsedda att ha en terapeutisk effekt på spelaren. Ett spel är till exempel utformat för att hjälpa personer som lider av läs- och skrivsvårigheter. Vissa spel kan också hjälpa ungdomar  att bli mer kunniga på datorer, något som blir allt viktigare i detta teknikens tidevarv.

Experter pekar på  de obehagliga sidorna

”En del spel innehåller också antisociala teman som våld, sex och grovt språk”, säger David Walsh, verkställande direktör för National Institute on Media and the Family. Han fortsätter: ”Tyvärr är det dessa spel som tycks vara speciellt populära bland barn i åldrarna 8 till 15 år.”

En studie som gjordes i USA visade att nästan 80 procent av de TV-spel som ungdomar föredrog innehöll våld. Rick Dyer, verkställande direktör för företaget Virtual Image Productions, säger: ”Detta är inte längre bara spel. Detta är inlärningsmaskiner. Vi lär våra barn på det mest otroliga sätt hur det är att trycka på avtryckaren. ... Vad spelen inte lär ut är de faktiska konsekvenserna.”

Så tidigt som 1976 orsakade arkadspelet Death Race protester från allmänhetens sida. Spelet gick ut på att man skulle köra över fotgängare som gick fram och tillbaka över skärmen. Den spelare som körde över flest fotgängare vann. De nya och mer avancerade spelen har mycket bättre grafik och gör att spelaren kan utföra våldshandlingar som är ännu mer realistiska.

I spelet Carmageddon, till exempel, kommer spelaren att ha kört över och dödat uppemot 33 000 människor när alla nivåer är avklarade. I en beskrivning av spelets uppföljare sägs det: ”I Carmageddon 2 ... krossas inte bara dina offer under däcken och stänker blod på vindrutan utan faller även ner på knä och ber om nåd, eller begår självmord. Om du vill kan du även lemlästa dem.”

Är allt det här simulerade våldet skadligt? Ungefär 3 000 olika studier har gjorts i det här ämnet. Många har menat att det finns ett samband mellan våldet i spelen och en ökad aggressivitet hos spelarna. Våldshandlingar bland ungdomar ses ofta som ett bevis på att det finns ett sådant samband.

En del experter bagatelliserar spelens inflytande och säger att andra faktorer måste tas med i beräkningen, till exempel möjligheten att barn som redan är våldsbenägna väljer sådana spel. Men kan det trots allt vara så att våldsamma spel påverkar dem som spelar? Det verkar orealistiskt att mena att människor inte påverkas av det de ser. Om det vore så, varför skulle då företagen i världen lägga ner miljarder kronor varje år på TV-reklam?

 ”Förmågan och viljan som krävs för att döda”

Militärpsykologen David Grossman, författare till boken On Killing, hävdar att våldet i dataspel kan lära barn att döda på samma sätt som soldater i sin militärutbildning får lära sig att övervinna sitt medfödda motstånd mot att döda. I det militära, till exempel, upptäckte man att det gick att bryta ner den här motviljan hos många infanterister genom att man under skjutövningarna helt enkelt bytte ut de vanliga måltavlorna mot sådana som liknade människor. Grossman menar att våldsamma spel på liknande sätt ger barn ”förmågan och viljan som krävs för att döda”.

Enligt forskningsrön som publicerats i Journal of Personality and Social Psychology kan våld i TV- och dataspel till och med vara farligare än våld som visas på TV eller i filmer, eftersom spelaren identifierar sig med dem som utför våldshandlingarna. Framför TV-n kan vi vara åskådare till våld, men ett dataspel kan få oss att känna oss som deltagare. Dessutom tar det bara några timmar för ett barn att titta på en film, medan det kan ta upp till 100 timmar att klara av ett typiskt TV-spel.

I en del länder har man antagit ett klassificeringssystem för att tydligt visa att brutala våldsspel endast är till för vuxna. Men ett sådant system är till nytta bara om man upprätthåller respekten för det. En studie i USA visade att 66 procent av de föräldrar som var med i undersökningen inte ens kände till klassificeringssystemet. Chefen för Entertainment Software Rating Board (En nämnd som arbetar med klassificering av underhållningsprogram för datorer) säger att systemet inte i första hand är utformat för att hindra barn från att få tag i vissa spel. Han förklarar: ”Vår uppgift är inte att bestämma andras smak. Vi hjälper föräldrar att bestämma vad de vill och inte vill att deras barn skall ha tillgång till.”

Beroendeframkallande spel?

De nya onlinespelen, som spelas tillsammans med andra människor jorden runt via Internet, ger varje spelare möjlighet att iklä sig rollen som en viss person som kan avancera genom att klara av olika utmaningar, vilket gör att spelaren känner sig allt framgångsrikare. Tiden spelaren lägger ner på sin roll blir en investering och ger honom en känsla av belöning som gör att han vill spela mer. Spelandet verkar nästan vara beroendeframkallande för somliga – kanske en orsak till  att onlinespel kan pågå i månader eller till och med år.

Enligt tidskriften Time har det i Sydkorea på senaste tiden rått ett stort intresse för ett onlinespel som kallas Lineage. I det spelet kämpar deltagarna för seger i en medeltidsvärld. Spelaren avancerar genom olika nivåer och försöker uppnå en särskild rang. En del ungdomar spelar hela natten och har svårt att hålla sig vakna i skolan nästa dag. Föräldrarna är oroliga men vet inte alltid hur de skall ta itu med problemet. En ung spelare förklarade i en intervju: ”När spelare möter mig online tycker de att jag är smart och snygg, men när de träffar mig offline säger de åt mig att gå ner i vikt.”

Den koreanske psykologen Joonmo Kwon kommer med en förklaring till att Lineage har blivit så populärt: ”I verklighetens Korea måste man undertrycka sina drifter och hemliga önskningar. I spelet kan man ge dem fritt utlopp.” På det här sättet flyr unga människor från verkligheten in i en fantasivärld. En klarsynt kommentator beskriver dem som spelar med de här orden: ”För spelaren är världen i spelet mycket trevligare än verkligheten. Verkligheten är bara en tidsperiod där han tjänar de pengar han behöver för att kunna fortsätta spelet.”

Effekter på hälsan

Statistik från USA visar att en genomsnittlig sjätteklassare tittar på TV fyra timmar varje dag – och då inräknas inte den tid han eller hon sitter klistrad framför en TV eller datorskärm och spelar spel. I en undersökning 1995 medgav mer än 60 procent av barnen att de ofta spelade längre än de hade tänkt från början. Slarv med skolarbetet kan lätt bli följden. En japansk studie visade att dataspel stimulerar bara en begränsad del av ett barns hjärna. Enligt studien behöver barn ägna sig mer åt att läsa, skriva och räkna. Men för att deras hjärna skall bli färdigutvecklad behöver de också stimuleras av att leka utomhus med andra barn och träffas och kommunicera med andra.

Enligt en rapport är i USA ungefär 40 procent av barnen i åldrarna 5–8 år kraftigt överviktiga. En bidragande orsak är troligen brist på motion på grund av för mycket tid framför TV-n eller datorn. Ett företag har till och med utvecklat träningsutrustning som man kan använda samtidigt som man spelar dataspel. Men det skulle uppenbarligen vara mycket bättre att begränsa den tid barn tillbringar med att spela sådana spel, så att de får tillräckligt med tid till aktiviteter som hjälper dem att utveckla en bra och balanserad personlighet.

Ett annat hälsoproblem kan vara att man får problem med ögonen av att stirra på en skärm under lång tid. Undersökningar visar att åtminstone 25 procent av alla datoranvändare lider av problem med synen. En orsak är att man  inte blinkar lika ofta som annars när man sitter framför skärmen, vilket leder till torrhet och irritation i ögonen. Blinkningarna håller ögat rent, stimulerar produktionen av tårvätska och avlägsnar skräp.

Barn, med sin begränsade självkännedom, kan spela dataspel flera timmar i sträck med få avbrott. Det kan leda till överansträngning av ögonen och ge svårigheter att fokusera blicken. Experter föreslår att man regelbundet gör avbrott i flera minuter efter varje timme man har använt datorn. *

En växande multinationell industri

Intresset för onlinespel verkar öka över hela världen. På allt fler platser öppnas Internetkaféer. De är försedda med ett antal datorer, och gästerna betalar för att spela nätverksspel. Det är inte ovanligt att ungdomar lägger ner 2 000 kronor i månaden på att spela på sådana kaféer.

Det råder inga tvivel om att spelindustrin växer. Marknaden för onlinespel förväntas växa med över 70 procent under de kommande fem åren.

Men den här blomstrande industrin har helt klart obehagliga sidor. Riskerna är verkliga. Ingen av oss har råd att riskera vår hälsa, slösa bort tid och pengar eller vänja oss vid våld och dödande. Våra barn har ännu mindre råd att betala det priset. Det kan därför knappast sägas att dataspel alltid är pedagogiska eller oskyldig underhållning. David Walsh, som citerades tidigare, säger varnande: ”Medierna har förmodligen mer makt än vi tror.” Han tillägger: ”Om föräldrarna är ansvariga för att uppfostra sina barn, måste vår definition av uppfostra hålla jämna steg med en föränderlig medievärld.”

Ja, det är verkligen som Bibeln säger: ”Den här världens skådeplats håller på att förändras.” (1 Korinthierna 7:31) Och det verkar som om inget förändras snabbare än underhållningsmedierna. Det är ganska många föräldrar som känner sig överväldigade bara av att försöka hålla sig à jour med de ständigt skiftande trender och influenser som bombarderar deras barn varje dag. Men ge inte upp. Många föräldrar lyckas uppfostra sina barn genom att hjälpa dem att inrikta sig på det som verkligen är viktigt. Barn behöver, precis som vi alla, veta att våra viktigaste behov inte kan fyllas av underhållning – vare sig genom datorn, TV-n eller något annat medium. Som Jesus en gång sade är det ”de som är medvetna om sitt andliga behov” som blir lyckliga. (Matteus 5:3)

[Fotnot]

[Ruta på sidan 6]

DATASPEL – En sammanfattning av riskerna

▸ Att spela våldsamma data- eller TV-spel kan uppmuntra till aggressivt beteende.

▸ I dataspel kan man bli mer än enbart åskådare till våld; de är utformade så att man skall känna sig som deltagare.

▸ För lättpåverkade personer kan spel sudda ut skillnaden mellan verklighet och fantasi.

▸ Precis som ett missbruk kan spelande av dataspel leda till att man försummar viktiga skyldigheter och relationer.

▸ Spel kan stjäla den tid som barn bör ägna åt viktigare saker, till exempel studier, umgänge med andra och meningsfulla lekar.

▸ Långvarigt stirrande på skärmen kan leda till överansträngning av ögonen.

▸ Brist på motion, som kan vara ett resultat av att man spelar dataspel, kan leda till kraftig övervikt.

▸ Dataspel kan stjäla vår tid och våra pengar.

[Ruta/Bild på sidan 8]

Ett sätt att bli av med vanan

Thomas, en 27-årig kristen, berättar: ”När jag gick i skolan, blev mina hemläxor lidande på grund av att jag spelade dataspel. Senare i livet påverkade det också andra saker. Jag fortsatte att spela även sedan jag blivit heltidsförkunnare. Till slut insåg jag att det tog för mycket av min tid och mina krafter. Ibland, när jag hade spelat innan jag gick ut i förkunnartjänsten eller gick till ett kristet möte, tyckte jag att det var väldigt svårt att koncentrera sig. Jag tänkte nästan alltid på hur jag skulle lösa ett visst problem i spelet när jag kom hem. Mitt personliga studium och min regelbundna bibelläsning blev lidande. Min glädje över att tjäna Gud började minska.

Sent en kväll, när jag låg i sängen, kände jag att jag helt enkelt inte kunde fortsätta på det här sättet. Jag gick upp, satte på datorn, markerade alla spel och tryckte på delete-knappen. En sekund – och så var de borta! Det kändes verkligen jobbigt. Jag insåg att jag tyckte om spelen mer än jag hade trott. Men det kändes också som en stor seger, eftersom jag visste att jag hade gjort det för mitt eget bästa. Jag erkänner att jag har köpt några spel sedan dess. Men nu är jag mycket strängare mot mig själv. Så snart jag tycker det är svårt att hålla spelandet på en balanserad nivå trycker jag helt enkelt på delete-knappen igen.”

[Bild på sidan 6]

En del säger att det finns ett samband mellan våldet i spelen och en ökad aggressivitet hos spelarna

[Bild på sidan 7]

En lokal för onlinespel i Söul i Sydkorea