Magna Charta och människans längtan efter frihet

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

GENOM det pittoreska grevskapet Surrey i England flyter floden Themsen. På en av ängarna utmed floden står ett minnesmärke över en händelse som inträffade på 1200-talet. Här, i Runnymede, sammanträffade den engelske kungen Johan utan land (regerade åren 1199–1216) med missnöjda baroner – mäktiga jordägare som var trötta på kungens maktmissbruk. Baronerna krävde att kungen skulle bevilja dem vissa rättigheter för att stilla deras missnöje. Under stora påtryckningar satte kungen till sist sitt sigill på ett dokument som längre fram kom att kallas Magna Charta (”det stora dokumentet”).

Varför har det här dokumentet beskrivits som ”det mest betydelsefulla juridiska dokumentet i västvärldens historia”? Svaret på frågan säger mycket om människans längtan efter frihet.

Baronernas artiklar

Kung Johans relation till katolska kyrkan var minst sagt ansträngd. Han trotsade påven Innocentius III genom att vägra att erkänna Stephen Langton som ärkebiskop av Canterbury. Det ledde till att kyrkan drog tillbaka sitt stöd och bannlyste kungen. Johan försökte så småningom få till stånd en försoning. Han gick med på att överlämna sina kungariken England och Irland till påven. Påven återlämnade då dessa till Johan i utbyte mot att han förklarade kyrkan sin lojalitet och att han betalade en årlig tribut. Johan var nu påvens vasall.

Ekonomiska bekymmer förvärrade kungens situation. Under sina 17 år som kung påförde Johan jordägarna extra skatter 11 gånger. Alla strider med kyrkan och om finanserna ledde till att kungen allmänt ansågs vara opålitlig. Johans personlighet bidrog tydligtvis inte till att sådana farhågor dämpades.

Till slut var måttet rågat, och baronerna i norr vägrade att betala fler skatter. De marscherade mot London och avsvor sig sin trohet till kungen. Intensiva förhandlingar följde mellan kungen, som befann sig i slottet i Windsor, och baronerna, som hade slagit läger österut i den närbelägna staden Staines. Bakom kulisserna pågick andra förhandlingar som gjorde att parterna slutligen ställdes öga mot öga mellan de två städerna, i Runnymede. Måndagen den 15 juni 1215 satte Johan sitt sigill på ett dokument bestående av 49 artiklar. Dokumentet inleds: ”Dessa är de artiklar som baronerna begär och kungen beviljar.”

Frihet under lag

Det dröjde inte länge förrän man började misstro Johans avsikter. Under  de antirojalistiska och påvefientliga stämningar som rådde skickade kungen sändebud till påven i Rom, som omedelbart utfärdade förordningar för att ogiltigförklara uppgörelsen i Runnymede. I England var inbördeskriget snart ett faktum. Men året efter dog Johan plötsligt, och hans nioårige son, Henrik, blev kung.

Den unge Henriks anhängare såg till att överenskommelsen i Runnymede utfärdades på nytt. Enligt broschyren Magna Carta hade den här reviderade versionen ”snabbt förvandlats från ett instrument för att förhindra tyranni till ett manifest genom vilket män med moderata åsikter kunde sluta sig till hans [kungens] sak”. Överenskommelsen reviderades flera gånger under Henriks regeringstid. När hans efterträdare, Edvard I, bekräftade Magna Charta på nytt den 12 oktober 1297, fogade man slutligen ett exemplar till den officiella förteckningen över de skrivna lagarna.

Dokumentet begränsade kungens makt. Det fastställde att han, precis som alla hans undersåtar, nu var underställd lagen. Enligt Winston Churchill, den välkände historikern och Storbritanniens premiärminister 1940–1945 och 1951–1955, innebar Magna Charta ”ett jämviktssystem som tillförsäkrade monarkin erforderlig styrka men hindrade att makten missbrukades av en dåre eller tyrann”. Verkligen ädla tankar! Men vad innebar det här dokumentet för gemene man? Mycket lite på den tiden. Magna Charta angav rättigheterna för enbart ”fria män”, i själva verket en  tämligen exklusiv grupp som då var i minoritet. *

I Encyclopædia Britannica sägs det följande om Magna Charta: ”Redan tidigt blev det en symbol och ett stridsrop för motståndet mot förtryck, och varje efterföljande generation har tolkat det som ett skydd för sina egna hotade fri- och rättigheter.” Något som visar Magna Chartas betydelse är att man öppnar varje session i Englands parlament med att på nytt bekräfta det här dokumentet.

Jurister i 1600-talets England använde artiklarna i Magna Charta som grund till sådana rättigheter som juryrättegång, habeas corpus, * likhet inför lagen, skydd mot godtycklig arrestering och parlamentarisk kontroll av beskattning. Den brittiske statsmannen William Pitt den äldre ansåg därför att Magna Charta var en del av ”den engelska konstitutionens bibel”.

Längtan efter frihet fortsätter

”Historiskt sett har Magna Chartas konstitutionella betydelse berott mer på vad man har trott att dokumentet säger än vad det i själva verket uttrycker”, menar Lord Bingham, som var överdomare i Högsta domstolen i England och Wales från 1996 till 2000. Hur som helst kom de frihetsideal som förknippades med dokumentet längre fram att sprida sig över hela den engelsktalande världen.

Pilgrimsfäderna, som lämnade England 1620 för att fara till Amerika, tog med sig ett exemplar av Magna Charta. År 1775, när de brittiska kolonierna i Amerika protesterade mot ”beskattning utan representation”, förklarade den koloni som nu är staten Massachusetts att sådana skatter stred mot Magna Charta. Ja, det som då användes som Massachusetts officiella sigill föreställde en man med ett svärd i den ena handen och Magna Charta i den andra.

När representanter för den nya nationen sammanträffade för att utarbeta en författning för Amerikas förenta stater, höll de fast vid principen om frihet under lagen. USA:s Bill of Rights bygger just på att man godtog den här principen. Av den anledningen lät det amerikanska advokatsamfundet år 1957 resa ett minnesmärke i Runnymede som ett erkännande av Magna Charta. Inskriptionen på minnesmärket lyder: ”Till minne av Magna Charta – en symbol för frihet under lag.”

År 1948 deltog den amerikanska politikern Eleanor Roosevelt i den FN-kommission som utarbetade den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som hon hoppades skulle bli ”ett internationellt Magna Charta för hela mänskligheten”. Ja, Magna Chartas historia visar hur innerligt vi människor längtar efter frihet. Trots ädla ambitioner är grundläggande mänskliga rättigheter fortfarande hotade i många länder. Mänskliga regeringar har gång på gång visat sig vara oförmögna att garantera frihet åt alla. Det är bland annat av den orsaken som miljontals Jehovas vittnen nu håller fast vid en högre form av frihet under en lag som kommer från en helt annan regering, Guds kungarike.

I Bibeln sägs det något enastående om Gud: ”Där Jehovas ande är, där är frihet.” (2 Korinthierna 3:17) Om du är intresserad av att få veta vilket slag av frihet som Guds kungarike lovar mänskligheten, varför då inte fråga Jehovas vittnen om det nästa gång de besöker dig? Det kan mycket väl vara så att du tycker att svaret är både fascinerande och befriande.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 13]

DET STORA DOKUMENTET

Magna Charta (ett latinskt uttryck som betyder ”det stora dokumentet”) började som ”Baronernas artiklar”. Kung Johan satte sitt sigill på det dokument som först bestod av 49 artiklar. Dagarna därefter utökades överenskommelsen till 63 artiklar och sedan satte kungen ett nytt sigill på dokumentet. Utgåvan från 1217 åtföljdes av ett andra, mindre dokument med lagar som gällde skogarna. Därefter gick artiklarna under benämningen Magna Charta.

De 63 artiklarna delas in i nio grupper, till exempel de som behandlar baronernas klagomål, reformen av lag och rätt och kyrkans frihet. Artikel 39, som är den historiska grunden till de medborgerliga rättigheterna i England, lyder: ”Ingen fri man får fängslas eller berövas sina rättigheter eller ägodelar och inte heller landsförvisas eller på annat sätt komma till skada, ej heller får vi gå emot honom eller sända någon emot honom med mindre än att han blivit dömd av sina likar eller efter landets lag.”

[Bild]

Bakgrund: Den tredje reviderade upplagan av Magna Charta

[Bildkälla]

Med tillstånd av British Library, 46144 Exemplification of King Henry III’s reissue of Magna Carta 1225

[Bild på sidan 12]

Kung Johan utan land

[Bildkälla]

Från boken Illustrated Notes on English Church History (band I och II)

[Bild på sidan 12]

Kung Johan överlämnar kronan till påvens sändebud

[Bildkälla]

Från boken The History of Protestantism (band I)

[Bild på sidan 13]

Kung Johan sammanträffar med sina baroner och går med på att sätta sitt sigill på Magna Charta år 1215

[Bildkälla]

Från boken The Story of Liberty, 1878

[Bild på sidan 14]

Minnesmärke över Magna Charta i Runnymede i England

[Bildkälla]

ABAJ/Stephen Hyde

[Bildkälla på sidan 12]

Bakgrunden överst på sidan: Med tillstånd av British Library, Cotton Augustus II 106 Exemplification of King John’s Magna Carta 1215; Kung Johans sigill: Public Record Office, London