Murmeldjur på nära håll

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I ITALIEN

KULLE du vilja lära känna en blyg liten varelse som är både fascinerande och underhållande? Jag skulle vilja berätta om när jag och min fru träffade på några små pälsdjur som kallas murmeldjur.

Vi befinner oss i Dolomiterna, en bergskedja i norra Italien, och blickar upp mot två majestätiska bergstoppar, Latemar och Catinaccio. Den branta stig som vi har valt leder till Catinaccios sluttningar. I gläntorna längs stigen växer många olika blommor. Vi stannar till för att beundra den vackra krolliljan. Vi fastnar också för brunkullan, en tätblommig växt med en tydlig doft av vanilj. Fram emot förmiddagen har solen värmt upp barken på barrträden som växer här – cembratallar, ormgranar och lärkträd – vilket gör att luften fylls av en härlig doft.

Senare kommer vi fram till en dal där det inte växer några träd. Till höger finns en brant, gräsbevuxen sluttning. Området till vänster är täckt av stora stenblock. Plötsligt uppfattar jag en hastig rörelse. Jag vänder mig instinktivt om, men allt är stilla. När jag tittar noggrannare, ser jag ett murmeldjur som står högst upp på ett stenblock. Kanske har en koloni bosatt sig i öppningarna mellan stenblocken.

Murmeldjuren är de största medlemmarna av ekorrfamiljen. En av de mest kända arterna av de här knubbiga gnagarna är det nordamerikanska skogsmurmeldjuret. De murmeldjur som finns i den här delen av världen kallas alpmurmeldjur. De är ganska sällskapssjuka och lever i kolonier.

Vi lämnar stigen och försöker ta oss en närmare titt, men murmeldjuret har försvunnit. Vi väntar och hoppas på att det blyga djuret skall komma tillbaka. Efter några ögonblick börjar min fru gestikulera vilt. Där borta, bakom ett stenblock, står ett murmeldjur och  kikar nyfiket på oss! Den gråbruna pälsen har nästan samma färg som stenen, så djuret syns knappt. När jag tittar närmare, lägger jag märke till att en unge också kikar på oss. Lite längre bort ser vi ytterligare ett murmeldjur, och vi föreställer oss att det är pappan. Även om vi inte kan vara säkra, tror vi att vi har en murmeldjursfamilj framför oss.

”Pappa” murmeldjur är ungefär 45 centimeter lång och sitter upprätt på bakbenen, som om han stod på vakt. Under tiden rör sig de två andra murmeldjuren bland rhododendronbuskarna. När murmeldjuren letar efter mat, gräver de i jorden med sina framfötter, som är utrustade med starka klor. När de finner någon rot som de tycker om, sätter de sig upprätt, för roten till munnen med framfötterna och börjar gnaga på den. Murmeldjur äter tidigt på morgonen och på kvällen och har siesta mitt på dagen. Förutom växter äter de gräshoppor, skalbaggar, maskar och fågelägg, men de lagrar inte mat i sina hålor.

Familjescenen är underhållande, men när jag försöker gå närmare för att fotografera murmeldjuren, stelnar de till. När jag gör ytterligare en rörelse, ekar två gälla visslingar från ”pappa” murmeldjur genom dalen. Snabbt som ögat dyker ”mamman” och ”sonen” in i två trånga passager och försvinner under stenbumlingarna. ”Pappan” stirrar på mig i några sekunder. Sedan visslar han två gånger till och kilar i väg till resten av familjen.

Längre ner i dalen ser jag ett stenblock som verkar vara en idealisk utkiksplats. Jag lägger mig på det och väntar. Snart vågar sig två andra murmeldjur ut i det fria. Ett kravlar sig upp på en stor sten och lägger sig raklång på den. Det andra klättrar upp på samma sten men från andra sidan. När de två murmeldjuren möts, verkar de kyssa varandra.

Jag fortsätter att betrakta murmeldjuren och fascineras av deras snabba små rörelser, som följs av långa stunder av inaktivitet. Så fort jag rör mig, stelnar de till och lyfter upp huvudena och är på sin vakt. Sedan tar de siesta, tämligen ointresserade av min närvaro.

Jag lägger märke till att i gräset framför mig är det fullt av hål som syns tydligt, eftersom det ligger högar av ljus jord bredvid dem. Det här är murmeldjurens ”nödhålor”, där de tar skydd om de känner sig hotade under de korta perioder de är ute och letar efter föda. De underjordiska hålorna har en central kammare dit det går flera sidogångar. Gångarna kan var och en vara mellan 1 och 6 meter lång, och murmeldjuren navigerar genom de  här labyrinterna med hjälp av sina svarta morrhår, som sitter runt nosen.

Under den stränga vintern lägger sig grupper på mellan 10 och 15 murmeldjur i dvala i sovhålor. Unga och gamla murmeldjur från olika sommarhålor samlas i de här kamrarna, som tidigare har fyllts med hö, och kryper ihop tätt intill varandra och inleder sin långa sömn. Kroppstemperaturen sjunker till under 8 grader, och hjärtfrekvensen sjunker till mellan tre och fem slag i minuten, och de andas bara två eller tre gånger per minut. Det här räcker precis för att murmeldjuren skall hålla sig vid liv. Ungefär en gång i månaden avbryter de sin sömn för att använda toalettgroparna, som de har grävt på olika platser i hålan och som hålls avskilda med hjälp av lufttäta pluggar. De olika kamrarna där de övervintrar är också avskilda från varandra, men förslutningarna är inte lufttäta. På det här sättet är luftcirkulationen genom hålorna minimal.

Forskare har länge försökt förstå hur murmeldjur överlever vinterförhållandena. Man har nyligen kommit fram till att dvalan regleras av vissa endokrina körtlar, i synnerhet sköldkörteln. Faktum är att när djuren får hormoninjektioner, lägger de sig inte i dvala. Men intressant nog är det så att när djuren utsätts för stark kyla under sommaren, reagerar de genom att öka sköldkörtelaktiviteten och ämnesomsättningen för att behålla den normala kroppstemperaturen. Tydligtvis vet de instinktivt att det ännu inte är dags att lägga sig i dvala.

Det är så trevligt att titta på murmeldjuren att vi glömmer bort tiden. Det är redan eftermiddag, och vi måste lämna dem och återvända ner i dalen. När vi kommer dit, har skymningen fallit. Vi har sett många av naturens under i dag, men höjdpunkten var nog att få se murmeldjuren på så nära håll.

[Bild på sidan 16]

Murmeldjur som hälsar på varandra

[Bilder på sidan 17]

Alpblommor

Blåklocka

Krollilja

Edelweiss

[Bildkälla på sidan 15]

Murmeldjur: Gerken/Naturfoto-Online.de

[Bildkälla på sidan 16]

Murmeldjur: Gerken/Naturfoto-Online.de