En segeltur på vassrör

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I BOLIVIA

TÄNK dig att du skall ut på en lång båtresa på tusentals sjömil. Men skeppet är inte ett stadigt oceanfartyg utrustat som ett modernt hotell, utan en till synes bräcklig segelbåt som tillverkats av vass och bundits ihop med rep! Skeppet kan visserligen väga så mycket som 50 ton, men hur tryggt känns det när man är mitt ute på Stilla havet och enorma vågor vältrar in mot båten?

Otroligt nog har man redan försökt sig på flera sådana resor. Även om många har misslyckats, har de slagit fast åtminstone en sak – med tanke på materialet är fartyg av vassrör anmärkningsvärt robusta. Skulle du vilja se hur de här båtarna tillverkas? Följ då med oss när vi besöker ett skeppsvarv som är världsberömt för sin tillverkning.

Ett besök vid Titicacasjön

Vår färd tar oss till Titicacasjön högt uppe i Anderna i Sydamerika. Titicacasjön ligger 3 800 meter över havet och är världens högst belägna segelbara sjö. När vi färdas längs sjön, ser vi små halmtäckta tegelhus som tillhör aymarafolket, av vilka somliga är experter på att bygga vassbåtar. När vi närmar oss de små husen, välkomnas vi av två kvinnor som väver ett vackert, kraftigt ylletyg, som används till kläder som passar för livet på den kalla högplatån Altiplano. Kvinnorna gör ett avbrott i sitt arbete och presenterar oss för sina män.

När männen har hälsat oss varmt välkomna, frågar de om vi vill följa med ut på sjön i deras motorbåt. När vi åker längs strandkanten, ser vi att det finns gott om så kallad totoravass. De här vassrören kan bli två meter höga och är inte mycket tjockare än en penna. De är lätta att böja och är enligt våra guider mycket vattenbeständiga. Alla de här egenskaperna gör totora idealiskt för vassbåtar, vilket gör att Titicacasjön lockar till sig dem som vill bygga ett sådant skepp.

”Flera av våra båtar har seglat tusentals sjömil över öppet hav”, berättar våra guider med stolta leenden, när de visar oss modeller och foton av sina båtar. Hur får de båtarna till havet? Om båten inte är för stor, kan de transportera den med lastbil till Stilla havet. Annars tar de råmaterialen till kusten och bygger båten där. Eftersom båtbyggarna är så skickliga, har de ombetts att bygga vassbåtar så långt bort som i Marocko, i Irak och på Påskön, men då med inhemska vassrör.

Vi får veta att ett fartyg kan bestå av flera ton vassrör, särskilt om det skall ut på en lång resa. Varför det? Därför att vassrör med tiden suger åt sig vatten. Så ju längre resan är, desto mer vassrör behövs och desto större måste fartyget vara. Ett fartyg som väger till exempel sju ton bör  kunna flyta i omkring två år. ”Men”, frågar vi, ”hur kan fartyg som i huvudsak består av torra pinnar stå emot påfrestningarna på öppna havet?”

Ett underverk av vassrör, rep och bambu

Att vassbåtarna är så robusta beror inte bara på den dolda styrkan i själva råmaterialen, utan också på hur sinnrikt de här materialen sedan sätts ihop – ett hantverk som har gått i arv från generation till generation. Vår guide, som har på sig en poncho och en yllemössa med öronlappar som skydd mot kylan, berättar lite mer om det här anrika hantverket.

Han förklarar att det första byggarna gör är att binda ihop knippen av vassrör till buntar som är lika långa som skeppet skall bli. (Se foto 1 och 2.) Sedan tar de ett antal buntar och lägger ihop dem för att skapa två mycket stora buntar som kan vara över en meter i diameter. Sedan lägger de dessa två buntar bredvid varandra för att skapa ett dubbelt skrov – en mycket sjövärdig konstruktion.

Samtidigt lägger de en tredje, tunnare bunt mitt emellan, under de två större buntarna. De större buntarna binds var och en ihop med den tredje bunten med ett långt rep som löper runt de båda buntarna längs hela skeppet. (Se foto 3.) Så många som 12 män spänner repet, vilket pressar samman vassrören till två styva, robusta skrov som nu är ihopbundna. (Se foto 4.) Ja, repet är så spänt att man inte ens kan få in ett finger mellan repet och vassrören – en konstruktionsdetalj som gör skeppet ännu mer vattenbeständigt.

När skrovet är klart (se foto 5), sätter männen dit en köl, styråror, dubbla master (var och en i form av ett smalt upp och nervänt V som är placerat över de båda skroven), bomsegel och vanligtvis relingar, som också är gjorda av vass. Slutligen reser de en överbyggnad av bambu och palmblad, som skall ge besättningen skydd mot väder och vind. (Se foto 6.) Fantastiskt nog har den slutliga produkten inte en enda del av metall!

När fartyget har sjösatts, sväller vassrören innanför de redan spända repen, vilket gör skrovet ännu fastare. Slutresultatet är absolut inget sjunkfärdigt vrak, utan en robust farkost. Det leder oss fram till nyckelfrågan: Vad försöker de som nu gör långa resor med de här primitiva båtarna bevisa?

Folkvandringsmysterier utforskas

Vassbåtarna från Titicacasjön är mycket lika de halvmåneformade vassbåtar som finns avbildade i forntida egyptisk konst. Några av dessa verkar till och med ha varit så tåliga att de seglade ut på öppna havet. Är de här likheterna bara ett sammanträffande, eller hade de två folken kontakt med varandra för länge sedan? Det är svårt att fastställa när man först började använda vassbåtar i Sydamerika, men det tycks ha varit före de spanska erövrarnas ankomst.

Man kan förstå att folkvandringsteorier har lett till diskussioner om förhållandet mellan kulturerna i Sydamerika, Medelhavsområdet och Polynesien – i synnerhet med tanke på att områdena ligger så långt ifrån varandra. ”Det förekom regelbunden handel mellan Peru och Panama”, sade en nutida upptäcktsresande. ”Så varför inte mellan Sydamerika och Polynesien?”

Den norske upptäcktsresanden Thor Heyerdahls teorier har bemötts med skepsis. Även om nutida sjömän har visat att de forntida folken kunde ha seglat med vassbåtar till avlägsna platser, som Heyerdahl gjorde med den aymarabyggda vassbåten Ra II, kvarstår logiskt sett frågan: Gjorde de det? Tiden kanske sprider mer ljus över det här spännande mysteriet. Hur det än är visar de här oansenliga fartygen av vassrör att en tålig farkost faktiskt kan byggas även av de enklaste råmaterial.

[Bilder på sidan 22]

Skrovet i genomskärning

Innan repen spänns

Efter det att repen spänts

Reling och däck tillbyggda

[Bildkälla]

Källa till teckningar: Dominique Görlitz, www.abora2.com

 [Bilder på sidan 23]

VASSBÅTENS KONSTRUKTION

[Bildkälla]

Foto: Carmelo Corazón, Coleccion Producciones CIMA

Steg 1, 2, 5 och 6: Tetsuo Mizutani (UNESCO); steg 4: Christian Maury/GAMMA

[Bildkälla på sidan 21]

Överst: Tetsuo Mizutani (UNESCO)

[Bildkälla på sidan 22]

Foto: Carmelo Corazón, Coleccion Producciones CIMA