Privatlivets paradox

”DEN FATTIGASTE AV MÄN KAN I SIN STUGA TROTSA ALL KRONANS MAKT.” – WILLIAM PITT, BRITTISK POLITIKER, 1759–1806.

I DE här orden av William Pitt ligger tanken att var och en har rätt till ett visst privatliv – att bygga en barriär runt vissa delar av sitt liv för att skydda det mot oönskad granskning.

Att ha ett privatliv kan betyda olika saker för människor från olika kulturer. På Samoaöarna i Stilla havet, till exempel, har husen ofta inga väggar alls, och det mesta som familjen gör är lätt att se från utsidan. Men även där betraktas det som ohyfsat att kliva in i ett hus utan att vara inbjuden.

 Människan har länge insett behovet av att ha ett visst mått av personlig avskildhet. Flera tusen år innan William Pitt gjorde sitt uttalande framhöll Bibeln behovet av att respektera andras privatliv. Kung Salomo skrev: ”Besök inte din vän för ofta, får han för mycket av dig tål han dig inte.” (Ordspråken 25:17, Bibel 2000) Aposteln Paulus sade: ”[Sätt] som ert mål att ... sköta var och en sitt.” (1 Thessalonikerna 4:11)

Rätten till privatliv är så viktig att The UNESCO Courier kallar den ”grundvalen för medborgerliga rättigheter”. En inflytelserik latinamerikansk politiker sade något liknande: ”På sätt och vis är alla mänskliga rättigheter aspekter av rätten till privatliv.”

Men i våra dagars värld, med ökande brottslighet och global terrorism, anser allt fler myndigheter och organ som upprätthåller lag och ordning att de för att skydda sina medborgare måste bryta igenom privatlivets barriärer. Hur kan det komma sig? Jo, eftersom kriminella grupper i samhället utnyttjar rätten till privatliv som en täckmantel för brottslig verksamhet. Därför är det en svår kamp att balansera individernas rätt till privatliv mot myndigheternas ansvar att skydda sina medborgare.

Privatliv kontra säkerhet

De världsomskakande terroristattackerna den 11 september 2001 förändrade mångas inställning till myndigheternas rätt att göra intrång i vissa sidor av privatlivet. ”Den 11 september förändrade saker och ting”, sade en före detta medarbetare vid Federal Trade Commission i USA till BusinessWeek. Han konstaterade: ”Terrorister kan verka i ett samhälle där deras privatliv är skyddat. Om det är nödvändigt att göra ett visst intrång i privatlivet för att avslöja dem, kommer de flesta [i samhället] att säga: ’OK, sätt i gång.’” Tidskriften rapporterar vidare: ”Undersökningar som gjorts sedan den 11 september visar att 86% av amerikanerna stöder en utökad användning av system som känner igen ansikten, 81% vill ha bättre kontroll över bank- och kontokortstransaktioner, och 68% stöder ett nationellt ID-kort.”

Det slag av identitetskort som myndigheterna i en del västländer överväger att införa kommer att ha kapacitet att lagra innehavarens fingeravtryck och en bild av hans eller hennes näthinna och dessutom visa den ekonomiska ställningen och om innehavaren har någon kriminell bakgrund. Det är tekniskt möjligt att länka samman uppgifter från ett identitetskort med uppgifter om innehavarens kontokort och med övervakningskameror som kan känna igen ansikten. På så sätt kan man gripa brottslingar sedan de köpt saker som de tänkt använda i sin kriminella verksamhet.

Även om brottslingar försöker undgå upptäckt genom att gömma bomber, pistoler eller knivar innanför kläderna eller till och med bakom massiva väggar i ett hus, kan de ändå åka fast. Vissa organisationer som sysslar med säkerhet har tillgång till utrustning som kan visa bilder av vad det än är man har innanför kläderna. Nyutvecklade radarsystem gör att polisen kan identifiera personer som rör sig eller till och med personer som andas i rummet intill. Men leder ökade möjligheter till övervakning nödvändigtvis till att brottsligheten minskar?

Avskräcker kameror brottslingar?

När brottsligheten ökade dramatiskt i Bourke, en avsides belägen stad i Australien, installerades fyra TV-övervakningskameror (CCTV). Som ett resultat minskade brottsligheten drastiskt. Men sådana framgångar har inte uppnåtts överallt. I ett försök att minska brottsligheten i Glasgow i Skottland installerade man 32 CCTV-kameror 1994. En studie som utfördes av Scottish Office Central Research Unit visade att vissa slag av brott minskade under året efter installationen.  Det konstaterades dock i rapporten: ”Sedlighetsbrott, bland annat prostitution, ökade med 120, bedrägerier ökade med 2 185, och andra slags lagöverträdelser (inklusive narkotikabrott) ökade med 464.”

Även om övervakning minskar brottsligheten i ett område, är det inte säkert att den minskar den totala brottsligheten. Tidningen The Sydney Morning Herald framhöll en företeelse som polisen och kriminologer där kallar ”displacement” (ungefär: förflyttning). I tidningen sades det: ”När brottslingar förstår att de kan åka fast på grund av en kamera eller därför att polisen patrullerar ett visst område, beger de sig till ett annat område för att begå brott.” Det här kanske får dig att tänka på en sak som Bibeln sade för länge sedan: ”Den som bedriver usla ting, han hatar ... ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.” (Johannes 3:20)

Den utmaning som de som upprätthåller lag och ordning ställs inför är  att inte ens det mest avancerade övervakningssystem som använder radar eller röntgenutrustning kan visa vad som finns i en persons sinne och hjärta, och ändå är det just där som den verkliga kampen för att minska brottsligheten, hatet och våldet måste utkämpas.

Men det finns redan en form av övervakning som är mycket mer genomträngande än någon teknik som människan hittills har uppfunnit. Den formen av övervakning och vilken positiv inverkan den kan ha på människors uppförande kommer att tas upp i nästa artikel.

[Infälld text på sidan 6]

”Terrorister kan verka i ett samhälle där deras privatliv är skyddat”

[Ruta/Bild på sidan 7]

Hur skyddad är din patientjournal?

Många tror att deras patientjournal – som innehåller uppgifter om deras hälsotillstånd eller andra personuppgifter och om deras besök hos läkare och på sjukhus – garanterat förblir en privat angelägenhet. Men Privacy Rights Clearinghouse, en organisation som arbetar för att skydda människors rätt till privatliv, varnar: ”Du kan ha en falsk trygghetskänsla.” Simson Garfinkel säger i sin bok Database Nation—The Death of Privacy in the 21st Century angående förhållandena i USA: ”Patientjournaler har kommit att användas av allt fler. ... Arbetsgivare och försäkringsbolag använder dem för att avgöra vem som skall anställas och vem som kan försäkras. Sjukhus och religiösa organisationer använder dem för att be om donationer. Även marknadsförare köper upp journaler i jakten på tips om tänkbara köpare.”

Garfinkel säger också: ”Något som gör det hela ännu mer komplicerat är att mellan 50 och 75 personer behöver ha tillgång till en patients journal under en vanlig sjukhusvistelse.” I några länder kan patienterna själva oavsiktligt avsäga sig sin rätt till integritet genom att skriva under en generell ansvarsbefrielse eller ett skriftligt samtycke, när de blir intagna på sjukhus. Om du skriver under sådana formulär, ”tillåter du att vårdgivaren lämnar vidare medicinska uppgifter om dig till försäkringsbolag, myndigheter och andra”, uppger Privacy Rights Clearinghouse.

[Ruta/Bilder på sidan 8]

Privatliv kontra kommersiella intressen

Människor som använder Internet är särskilt utsatta för oönskad övervakning. Organisationen Privacy Rights Clearinghouse säger: ”Det finns praktiskt taget ingen verksamhet på nätet eller onlinetjänst som är fullständigt säker. ... Internetanvändare kan hämta hem information eller dokument från webbplatser ..., eller också kan de helt enkelt söka igenom sådana webbplatser utan att ta ytterligare kontakt. Många användare räknar med att de kan göra det anonymt. Men det kan de inte. Det är möjligt att registrera mycket av det som görs online, inbegripet vilka nyhetsgrupper eller filer en Internetanvändare har varit inne på och vilka webbplatser han har besökt. ... Uppgifter om en persons ”sökvanor” ... är en potentiellt värdefull källa till inkomster. ... De här uppgifterna är användbara som vägledning för marknadsförare, när de skall göra listor över Internetanvändare med liknande tycke och smak som de kan rikta in sig på.”

På vilka andra sätt kan ditt namn hamna på ett företags lista för direktreklam? Ditt namn skulle kunna hamna på en sådan lista, om du gör något av följande:

▪ Fyller i garantisedlar eller kort för att registrera innehav av en vara.

▪ Blir medlem av eller skänker pengar till klubbar eller organisationer eller skänker pengar till välgörande ändamål.

▪ Prenumererar på tidskrifter eller går med i bok- eller musikklubbar.

▪ Har ditt namn och din adress i telefonkatalogen.

▪ Spelar på hästar eller deltar i tävlingar eller lotterier.

När du använder kontokort av något slag för att köpa matvaror, kan företaget länka ditt namn och din adress till listan över varor du köper i och med att de passerar streckkodsläsaren i kassan. På så sätt kan en utförlig databas över dina köpvanor skapas och eventuellt användas vid marknadsföring. *

[Fotnot]

[Bilder på sidorna 6, 7]

Kan övervakning minska brottsligheten?