Bibelns syn

Finns det synd som är oförlåtlig?

FINNS det något straff som är värre än döden? Ja, död utan hopp om uppståndelse på grund av att man har begått en oförlåtlig synd. Jesus sade att det finns ett sådant slag av synd, och sådan synd ”skall inte förlåtas”. (Matteus 12:31)

Ändå beskrivs Gud i Bibeln som förlåtande. Även om människor kan ha lätt för att bli förbittrade och ha svårt för att förlåta, så är inte Gud sådan, utan han kan ”förlåta i rikt mått”. (Jesaja 55:7–9) Faktum är att han, till stor kostnad för sig själv, sände sin älskade Son till jorden för att låta honom bli ett så värdefullt försonande eller övertäckande offer att det helt kunde utplåna våra synder. (Johannes 3:16, 17; Apostlagärningarna 3:19; 1 Johannes 2:1, 2)

I sin rätta tid kommer Gud att uppväcka många som har gjort sig skyldiga till allvarliga synder men som inte längre behöver stå till svars för det de tidigare gjort. (Apostlagärningarna 24:15; Romarna 6:23) Med undantag av oförlåtlig synd sade Jesus i själva verket att ”varje slags synd och hädelse skall förlåtas”. (Matteus 12:31) Du kanske därför undrar: ”Vad kan vara så hemskt att Gud betraktar det som oförlåtligt?”

När det är för sent att ångra sig

Jesu varning gällde uppsåtlig och avsiktlig ”hädelse mot anden”. Det går inte att frikännas från en sådan synd. ”Nej, varken i denna tingens ordning eller i den som skall komma”, tillade han. (Matteus 12:31, 32) De som gör sig skyldiga till sådan synd kommer inte att få en uppståndelse.

Vad innebär synd mot anden? Den utgår från hjärtat och avslöjar en ondskefull attityd och ett ont uppsåt. Att någon avsiktligt motstår Guds heliga ande gör den här synden ännu allvarligare. Man kan illustrera det så här: I vissa delar av världen skiljer lagen på mord och dråp. Brottet bedöms efter uppsåt och tillvägagångssätt, och dödsstraff utdöms i de fall då mordet var uppsåtligt eller överlagt.

Aposteln Paulus hade varit en hädare men sade: ”Likväl har barmhärtighet visats mig, eftersom jag var okunnig.” (1 Timoteus 1:13) Att synda mot helig ande innebär att medvetet motstå den. Det inbegriper en i så hög grad ond hjärteinställning att det inte längre finns någon återvändo.

 Det är tydligt att Paulus syftade på sådan synd, när han skrev: ”Det är nämligen omöjligt vad dem beträffar som en gång för alla har blivit upplysta och som har smakat den himmelska fria gåvan och som har fått andel i helig ande och som har smakat Guds förträffliga ord och den kommande tingens ordnings krafter, men som har avfallit, att återigen uppliva dem till sinnesändring, då de ju på nytt hänger Guds Son på pålen för sig och utsätter honom för offentlig skam.” (Hebréerna 6:4–6) Aposteln sade också: ”Om vi med vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar.” (Hebréerna 10:26)

Det var vissa religiösa ledares handlingssätt som fick Jesus att varna för oförlåtlig synd. Men de ville inte lyssna på hans varning. I själva verket såg de till att han blev dödad. Senare fick de klara och tydliga bevis för att den heliga anden hade uträttat något mirakulöst. De fick veta att Jesus hade uppväckts från de döda. Det var uppenbart att Jesus var Kristus! Ändå fortsatte de att handla ondskefullt mot den heliga anden genom att muta romerska soldater till att ljuga om Jesu uppståndelse. (Matteus 28:11–15)

Varning till sanna kristna

Varför tar sanna kristna varningen om oförlåtlig synd på allvar? Därför att det skulle kunna utvecklas ett ont hjärta, även om vi har exakt kunskap om Gud och hans andes verksamhet. (Hebréerna 3:12) Vi får aldrig tro att det inte skulle kunna hända oss. Tänk på Judas Iskariot. Han var en gång en trogen efterföljare till Jesus. Han blev utvald som en av de 12 apostlarna, så han måste ha haft goda egenskaper. Men i ett visst skede började han låta onda tankar och önskningar utvecklas, och de tog till slut överhanden. Samtidigt som han var ögonvittne till Jesu fantastiska underverk, stal han pengar. Sedan förrådde han med vett och vilja Guds Son för pengar.

En del som en gång var trogna kristna har uppsåtligt dragit sig bort från Gud, kanske på grund av bitterhet, stolthet eller girighet, och är i dag avfällingar som motstår Guds ande. De motstår medvetet det som klart och tydligt är ett verk av den heliga anden. Har dessa individer gjort sig skyldiga till oförlåtlig synd? Jehova är den slutlige Domaren. (Romarna 14:12)

I stället för att döma andra bör vi skydda oss själva mot att begå synder i hemlighet, vilket gradvis kan göra våra hjärtan hårda. (Efesierna 4:30) Och vi kan få tröst av det faktum att Jehova förlåter oss i rikt mått, till och med allvarliga synder som vi kan ha begått, om vi visar ånger. (Jesaja 1:18, 19)

[Bild på sidorna 12, 13]

Vissa fariséer gjorde sig skyldiga till oförlåtlig synd