Djupt rotade orsaker – långtgående konsekvenser

”Jag var hungrig, och ni bildade en kommitté för att undersöka min hunger. Jag var hemlös, och ni lämnade in en rapport om min belägenhet. Jag var sjuk, och ni höll ett seminarium om de missgynnades situation. Ni utredde alla aspekter av min situation, och ändå är jag fortfarande hungrig, hemlös och sjuk.” – Upphovsmannen okänd.

ÄVEN om världens myndigheter har gjort åtskilliga ansträngningar för att sätta stopp för problemet med undernäring, har resultatet inte infriat förväntningarna. Vid Världslivsmedelstoppmötet som hölls 1996 under ledning av FN:s organ för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO) sattes som mål att antalet undernärda i världen skulle minskas till hälften – omkring 400 miljoner människor – till år 2015. *

En del berömvärda framsteg har gjorts. Men i FAO:s rapport The State of Food Insecurity  in the World 2001 erkänns det beklagligt nog: ”Minskningstakten av antalet undernärda i världen har helt klart dämpats.” Det mål som ställdes upp vid toppmötet verkar därför fortfarande vara utom räckhåll. I rapporten medges det faktiskt att ”antalet undernärda har ökat betydligt i de flesta u-länder”.

Varför är det här problemet så svårt att övervinna? För att få svar på den frågan bör vi först definiera vad undernäring är och sedan gå igenom dess långtgående konsekvenser och djupt rotade orsaker.

Vad beror undernäring på?

Undernäring beror på att cellerna i kroppen inte tar upp tillräckligt med näringsämnen, och detta orsakas ofta av en kombination av två faktorer: 1) otillräckligt intag av proteiner, kalorier, vitaminer och mineralämnen och 2) ofta återkommande infektioner.

Sådana sjukdomar som diarré, mässling, malaria och sjukdomar i andningsorganen medför stora påfrestningar på kroppen och orsakar förlust av näringsämnen. De minskar aptiten och intaget av mat och bidrar på så sätt till undernäring. Ett undernärt barn är dessutom mer mottagligt för infektioner. Detta skapar en ond cirkel som ökar antalet dödsfall orsakade av protein- och energibrist (PEM).

Varför löper barn större risk att drabbas av undernäring? Jo, de befinner sig i en period av snabb tillväxt, vilket ökar behovet av kalorier och proteiner. Av liknande skäl riskerar gravida och ammande kvinnor att drabbas av undernäring.

Många gånger börjar barnets problem redan innan det föds. Om modern är undernärd eller felnärd före och under graviditeten, kommer barnet att ha låg födelsevikt. Sedan kan tidig avvänjning, dåliga matvanor och dålig hygien leda till undernäring.

Brist på nödvändiga näringsämnen gör att barnet slutar växa och utvecklas på rätt sätt. Barnet skriker mycket och drabbas lätt av sjukdomar. När tillståndet förvärras blir viktminskningen tydligare – ögonen och fontanellen (mjukt ställe på hjässan) blir insjunkna, hud och vävnader förlorar sin elasticitet, och förmågan att hålla kroppstemperaturen försämras.

Undernäring kan visa sig på andra sätt, som också kan hämma barns tillväxt. Så till exempel kan otillräckligt intag av mineralämnen – huvudsakligen järn, jod och zink – och av vitaminer – särskilt vitamin A – ha en sådan verkan. FN:s barnfond (UNICEF) framhåller att A-vitaminbrist påverkar ungefär 100 miljoner småbarn i världen och kan orsaka blindhet. Den försvagar också immunsystemet och försämrar på så sätt barnets motståndskraft mot infektioner.

Långtgående konsekvenser

Undernäring har en förödande verkan på kroppen, särskilt hos barn. Alla kroppens organ och system – inbegripet hjärtat, njurarna, magen, tarmarna, lungorna och hjärnan – kan bli påverkade.

Flera olika studier har visat att dålig tillväxt hos barn kan leda till hämmad mental utveckling och dåliga resultat i skolan och när det gäller intellektuell förmåga. I en rapport från FN sägs det att det här på lång sikt är de allvarligaste konsekvenserna av undernäring.

Barn som överlever undernäring kan få leva med skadorna även som vuxna. Det var därför UNICEF klagade: ”Förbrukningen av mänsklig intelligens i sådan skala – av orsaker som nästan helt kan förhindras – är ett oerhört för att inte säga brottsligt slöseri.” Ja, de långsiktiga konsekvenserna av undernäring är något som verkligen behöver uppmärksammas. Nyare forskning har påvisat att undernäring under de tidiga barnaåren kan förbindas med en benägenhet att som vuxen drabbas av kroniska sjukdomar som hjärtsjukdomar, diabetes och högt blodtryck.

Men svår undernäring är inte det största problemet. UNICEF erkänner: ”Mer än tre fjärdedelar av alla dödsfall relaterade till undernäring har att göra med lätt eller måttlig undernäring, inte svår undernäring.” (Kursiverat av oss) Barn som lider av lätt eller måttlig undernäring kan råka ut för långvariga hälsoproblem. Det är därför livsviktigt att känna igen symtom på undernäring hos barn, så att  lämplig behandling kan sättas in. (Se rutan på sidan 7.)

Djupt rotade orsaker

Som vi sett är den direkta orsaken till undernäring brist på mat. Men det finns djupare sociala, ekonomiska, kulturella och miljömässiga orsaker. Huvudorsaken är fattigdom, något som påverkar miljontals människor, särskilt i u-länderna. Men fattigdom är inte bara en orsak, utan även en konsekvens, eftersom undernäring minskar människors produktivitet och gör att fattigdomen ökar ännu mer.

 Det finns också andra bidragande faktorer. Brist på kunskap leder till dåliga matvanor. Som vi har sett är infektioner också ett problem. Det finns även sociala och kulturella orsaker, till exempel orättvis fördelning av mat och diskriminering av kvinnor. Kvinnor äter ofta ”sist och minst” – alltså efter männen och mindre än männen. Kvinnor förvägras också möjligheter till utbildning som skulle kunna hjälpa dem att ta hand om sina barn på ett bättre sätt.

Dessutom kan miljöfaktorer vara orsak till att livsmedelsproduktionen minskar. Bland de här faktorerna finns naturkatastrofer och krig. Enligt The State of Food Insecurity in the World 2001 påverkades 22 länder av torka, 17 av svåra stormar eller översvämningar, 14 av inbördeskrig eller konflikter, 3 av extremt kalla vintrar och 2 av jordbävningar enbart under perioden mellan oktober 1999 och juni 2001.

Behandling och förebyggande åtgärder

Hur kan man behandla ett barn som lider av undernäring? Om barnet lider av svår undernäring kan det vara bäst att lägga in det på sjukhus för den inledande behandlingen. Enligt en läkarhandbok som utgavs av Världshälsoorganisationen kommer läkarna att bedöma barnets tillstånd och sätta in behandling mot infektioner eller uttorkning. Näringstillförseln kan börja gradvis, ofta med hjälp av sondmatning. Den här inledande fasen kan ta så lång tid som en vecka.

Därefter följer en rehabiliteringsfas. Barnet får modersmjölk igen och uppmuntras att äta så mycket som möjligt. Känslomässig och fysisk stimulans är viktig under den här fasen. Omsorgsfull behandling och ömhet kan göra förvånansvärt mycket för barnets utveckling. I det här stadiet kan modern få undervisning i att ta hand om sitt barn med hjälp av rätt mat och hygien för att undvika återfall. Sedan skrivs barnet ut från sjukhuset. Det är viktigt att barnet får komma tillbaka till sjukhuset för efterkontroller.

Men det råder inget tvivel om att förebyggande åtgärder är bäst. Det är därför myndigheter och privata organisationer i många länder har startat program för att komplettera eller berika den mat som det stora flertalet äter. På en del håll bidrar samhället på många sätt till att förebygga undernäring, till exempel genom att erbjuda utbildning i rätt kosthållning, skydda dricksvattnet, bygga latriner, hålla rent i omgivningarna, ge ekonomiskt stöd till vaccinationskampanjer och hålla ett vakande öga på barnens utveckling.

Men vad kan man själv göra för att förebygga undernäring? Rutan på sidan 8 ger några bra råd. Näringsfysiologen Georgina Toussaint rekommenderar dessutom att modern återvänder till barnläkaren eller läkarmottagningen sju dagar efter det att hennes barn fötts, när barnet är en månad gammalt och därefter varje månad. Modern bör också söka läkarvård om barnet uppvisar symtom på uttorkning, svår diarré eller feber.

Även om de här rekommendationerna är till hjälp för att förbättra barnens kost, skall det medges att undernäring är ett stort problem – så stort att det övergår människans förmåga att lösa det. I Encyclopædia Britannica sägs det: ”Att tillhandahålla tillräckligt med livsmedel och utbildning i näringsfrågor åt alla förblir ett mycket svårt problem.” Man kan därför fråga sig: Finns det hopp om att den här ”tysta krisen” någonsin skall ta slut?

[Fotnot]

 [Ruta på sidan 7]

ÄR DITT BARN UNDERNÄRT?

Hur bedömer hälsovårdande personal hur undernärt ett barn är? De kan titta efter olika symtom, ställa frågor om matvanorna och beställa en laboratorieanalys. Men för det mesta gör de det med ganska enkla medel. De mäter barnets kropp och jämför siffrorna med de mått som är normala för barn i den åldern. Detta hjälper dem att avgöra vilket slag av undernäring det är och hur allvarlig den är.

De viktigaste måtten är vikt, längd och tjockleken på armarna. Genom att man jämför vikten med åldern kan man se graden av undernäring. Om det är fråga om svår undernäring, är barnet mycket magert och utmärglat. Undernäringen betraktas som svår om barnets vikt ligger mer än 40 procent under den normala, som måttlig om den ligger mellan 15 och 40 procent under och som lätt om den ligger mellan 10 och 25 procent under. Om barnet är mycket kort i förhållande till åldern, kan det innebära att det är fråga om kronisk undernäring – barnet är hämmat i växten.

De allvarligaste formerna av protein- och energibrist (PEM) är marasm, kwashiorkor och en kombination av dessa. Marasm (extrem avmagring) uppträder hos barn som är mellan 6 och 18 månader gamla. Den uppträder sakta som en kronisk brist på kalorier och näringsämnen och utvecklas på grund av otillräcklig amning eller användning av kraftigt utspädd modersmjölksersättning. Barnet uppvisar stor viktminskning, musklerna är så förtvinade att skinnet spänner över skelettet och tillväxten är hämmad. Barnet ser även gammalt ut, är kinkigt och skriker mycket.

Termen kwashiorkor, som tagits från ett afrikanskt språk, betyder ungefär ”avsatt barn”. Den syftar på att ett barn blir ersatt vid moderns bröst av ett nyfött syskon. Kwashiorkor uppträder efter avvänjningen, och även om sjukdomen inbegriper brist på kalorier, utvecklas den ur en akut brist på proteiner. Den får kroppen att hålla kvar vätska och gör så att barnet blir uppsvällt i extremiteterna och buken. Ibland påverkar den också ansiktet och får det att bli klotrunt. Skador på huden och förändringar i hårets färg och struktur förekommer. Barn som är i det här tillståndet uppvisar leverförstoring och är apatiska och ledsna. Så var det med Erik, som nämndes tidigare. Hans mor ammade honom under bara en månad och gav honom sedan kraftigt utspädd komjölk. Vid tre månaders ålder fick han grönsakssoppa och sockervatten och lämnades i en grannes vård.

Den tredje formen av PEM uppvisar drag av både marasm och kwashiorkor. Alla dessa tillstånd kan vara livshotande om inte behandling sätts in i tid.

[Ruta/Bild på sidan 8]

SKYDDA DITT BARN MOT UNDERNÄRING

▪ Det är viktigt att förbättra moderns kost. Gravida och ammande kvinnor måste få i sig mer kalorier och proteiner. I synnerhet proteiner är till hjälp vid produktionen av modersmjölk. När det är ont om mat, bör man alltså ge företräde åt kvinnor i fertil ålder och småbarn.

▪ Under nästan alla omständigheter är modersmjölken den bästa födan för ett spädbarn. Detta gäller framför allt under de första dagarna efter födelsen, eftersom modersmjölken innehåller antikroppar som skyddar barnet mot infektioner. Åtminstone under de första fyra månaderna ger modersmjölken barnet alla de näringsämnen det behöver för att växa och utvecklas ordentligt.

▪ Även om modersmjölken fortsätter att vara den viktigaste födan mellan fjärde och sjätte månaden, kan barnet då få annan mat. Börja successivt med frukt- eller grönsakspuré. Låt barnet undan för undan få smaka något nytt. Efter två eller tre dagar, när barnet har vant sig vid det nya, kan du låta det smaka något annat. Det kan självklart krävas tålamod och många försök innan barnet accepterar ett nytt födoämne. När man lagar till sådan mat, bör man tänka på att allt skall vara absolut rent! Skölj av livsmedlen och diska redskapen ordentligt!

▪ Mellan femte och nionde månaden behöver barn vanligtvis mer kalorier och proteiner än de kan få från mjölk. Introducera regelbundet andra födoämnen. Välling eller gröt och barnmat gjord på grönsaker kan komma först och kött och mejeriprodukter senare. Den första maten är i form av puréer, men från sjätte månaden och framåt kan den vara finhackad. Det är varken nödvändigt eller lämpligt att tillsätta salt eller socker.

▪ Efter åtta månader är modersmjölk inte längre basen i barnets kost, utan snarare ett komplement. Barnet börjar äta samma mat som den övriga familjen. Iaktta stor renlighet, så att maten hålls fräsch, och finhacka den, så att den är lätt att tugga. En balanserad kost innehåller frukt och grönsaker, spannmål och ärtväxter samt kött- och mejeriprodukter. * I synnerhet behöver barn mat som är rik på vitamin A. Några exempel på sådana födoämnen är modersmjölk, vissa mörkgröna bladgrönsaker och orange eller gula frukter och grönsaker som mango, morot och papaya. Barn under tre år behöver äta fem eller sex gånger varje dag.

▪ Största möjliga variation av mat i olika kombinationer ger näringsämnen som skyddar ditt barn. Modern bör inrikta sig på att ge barnet mat av god kvalitet och inte tvinga barnet att äta när det är mätt eller vägra att ge barnet mer när det vill ha det.

[Fotnot]

[Bild]

Experter är överens om att modersmjölk i stort sett alltid är den bästa maten för ett nyfött barn

[Bildkälla]

© Caroline Penn/Panos Pictures

[Bild på sidan 7]

Barn som äter bulgur och grönsaker i en skola i Bhutan

[Bildkälla]

FAO photo/WFP Photo: F. Mattioli

[Bild på sidan 9]

Man kan själv vidta åtgärder för att förbättra sitt barns kost

[Bildkälla]

FAO photo