Se upp för livsfarliga maneter!

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I AUSTRALIEN

DET var en vacker sommarmorgon i norra Queensland i Australien – en idealisk dag att bada i det behagligt ljumma havsvattnet för att komma undan hettan. Men den här morgonen varnade den lokala radiostationen i Townsville upprepade gånger för att man hade sett havsgetingar, en dödligt giftig manet som tillhör gruppen kubmaneter, i vattnen i närheten. Man uppmanade därför alla som hade tänkt bada den dagen att vara försiktiga.

Ett ungt par hörde inte varningarna på radion. De satt i lugn och ro vid stranden av Stilla havet, i en halv meter djupt vatten, när hustrun – som var gravid i åttonde månaden – plötsligt skrek till. Hon hoppade upp och försökte dra bort flera tentakler från magen och ena låret. Maken – som också hade bränt sig – hjälpte henne att kämpa sig upp på stranden och rusade sedan desperat i väg för att skaffa hjälp. När han kom tillbaka bara några minuter senare, märkte han att hans fru hade slutat andas och var blå i ansiktet och om armarna och benen. Lyckligtvis överlevde den unga kvinnan tack vare att hon fick konstgjord andning direkt på platsen och att ambulansen snabbt var där. Barnet överlevde också och föddes några veckor senare.

Det är hundratals årligen som bränner sig på kubmaneter när de badar. För några har det lett till döden inom en minut efter det att de kommit i kontakt med manetens tentakler. Så det är inte att undra på att strandkanten blir tom på folk så fort någon får syn på en kubmanet! Dess långa tentakler – som kan vara så många som 40 till 60 stycken på större exemplar – sitter i grupper och kan vara giftiga.

Kan man vidta några försiktighetsåtgärder?

En del väljer att inte alls bada i havet, när det finns kubmaneter i närheten. Men för dem som ändå vågar sig ut i vattnet under de varmare månaderna kan en heltäckande våtdräkt vara det bästa sättet att skydda sig mot en smärtsam kontakt med maneterna.

Många stränder i norra Australien bevakas regelbundet, och när man upptäcker kubmaneter, fångar man in de flesta av dem. Dessutom sänder man via lokalradion upprepade varningar. Trots dessa försiktighetsåtgärder utgör det alltid en fara, när det finns kubmaneter i närheten. Det verkar som om de fortplantar sig i vikar och floder som berörs av tidvattnet. När de blivit färdigutvecklade, tycks de annars föredra att hålla till nära stränder.

Lyckligtvis är det ovanligt att man dör efter det att man blivit bränd av en kubmanet. Mycket beror på hur stor beröring man har haft med tentaklerna, hur mycket gift de har gett ifrån sig, hur gammal kubmaneten är och åldern och hälsan på den som har blivit bränd. Men i vissa fall kan hjärtstillestånd inträffa inom en minut  efter det att en person har varit i beröring med tentaklerna, om inte omedelbar behandling ges. Orsaken till detta är att det sitter rader av nässelceller längs tentaklerna, som innehåller ytterst giftiga nässelkapslar. När dessa retas vid beröring med andra varelser, skjuter de ut trådar av gift, som likt pilar borrar sig in i dem. Det här är naturligtvis maneternas sätt att skaffa föda, till exempel räkor.

Kubmaneten kan ha så många som åtta ögon, och även om ögonen är riktade inåt mot den genomskinliga kroppen, kan maneten lokalisera hinder och faror som kommer i dess väg, till exempel en människa eller ett rovdjur. Det här betyder inte att maneterna avsiktligt angriper människor. Nej, om maneten bara hinner, så försöker den simma runt hindret. Det gör den med hjälp av sin kubformade kropp, eller klocka, som fungerar som en bälg, som med rytmiska rörelser drar in och pressar ut vatten.

Problemet är att människor ofta springer eller dyker ner i vattnet, vilket gör att kubmaneten inte hinner undan. Och när tentaklerna kommer i beröring med människohud, reagerar de ögonblickligen genom att fästa fast vid huden och utlösa giftet. Offret upplever en intensiv sveda. Giftet kommer från kapslar inuti nässelcellerna, så kallade nematocyster, och tas snabbt upp av kroppen. Om offret springer eller fäktar med armar och ben, tas giftet upp ännu snabbare. Ett annat stort problem är att även om tentaklerna slits loss från maneten, sitter de fortfarande kvar på offrets kropp, och om offret försöker dra bort dem utsöndras ännu mera gift.

Finns det något motgift?

Ja, det finns ett motgift, och många människor har räddats tack vare att man snabbt fått rätt sorts motgift. Under många år trodde man felaktigt att den bästa akuta behandlingen för att få giftutsöndringen att ske långsammare var att hälla denaturerad alkohol över tentaklerna som satt sig fast i huden. Men nutida forskning har visat att detta i själva verket påskyndar giftutsöndringen.

Nu tror man att ättika – en produkt som är relativt billig och lätt att få tag i – är det bästa medlet att hälla över tentaklerna. Ättika gör nässelkapslarna inaktiva och förhindrar att giftet utsöndras. Numera har därför många lokala myndigheter placerat ut flaskor med ättika på särskilt riskfyllda platser – och man har också satt upp stora skyltar som varnar för kubmaneter.

Så även om det kan vara uppfriskande, ja, till och med stärkande, att bada i Australiens varma, tropiska hav under den varmaste årstiden, måste den som badar vara mycket försiktig. Det är då som risken för kubmaneter är som störst!

[Ruta/Bild på sidan 27]

ENKLA FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER SOM KAN SKYDDA DIG MOT HAVSGETINGAR

• Bada enbart på stränder som är bevakade

• Använd våtdräkt under den period då risken för kubmaneter är som störst

• Ha alltid en förbandslåda till hands med bland annat ättika

• Om du bränner dig, försök inte dra bort tentaklerna

• Om offrets puls eller andning har upphört, gör omedelbart återupplivningsförsök genom hjärtmassage eller konstgjord andning

[Bild på sidan 26]

Kubmanetens tentakler i närbild

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Surf Life Saving Queensland