Galileis konflikt med kyrkan

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I ITALIEN

DET är den 22 juni 1633. En gammal och skröplig man står på knä framför inkvisitionsdomstolen i Rom. Han är vetenskapsman, en av de mest kända på sin tid. Hans vetenskapliga övertygelser är grundade på många års studium och forskning. Men om han vill rädda sitt liv, måste han avsvära sig det han vet är sant.

Hans namn var Galileo Galilei. Fallet Galilei har väckt tvivel, frågor och debatt som har dröjt sig kvar ända fram till vår tid, ungefär 370 år senare. Fallet har lämnat ett outplånligt spår i religionens och vetenskapens historia. Varför all denna uppståndelse? Varför har fallet Galilei på nytt blivit nyhetsstoff i vår moderna tid? Kan man verkligen säga att det symboliserar en ”brytning mellan vetenskap och religion”, som en skribent kallade det?

Galilei anses av många vara ”den moderna vetenskapens fader”. Han var matematiker, astronom och fysiker. Som en av de allra första som studerade himlen med hjälp av ett teleskop tolkade Galilei de observationer han gjorde som bevis för en tanke som ännu på hans tid var mycket omtvistad: Jorden kretsar kring solen, och följaktligen är vår planet inte universums medelpunkt. Det är därför inte så konstigt att Galilei ibland anses vara upphovsmannen till det vetenskapliga experimentet som metod.

Vilka var några av Galileis upptäckter och uppfinningar? Som astronom upptäckte han bland annat att Jupiter har månar, att Vintergatan består av stjärnor, att månen har berg och att Venus har faser som liknar månens. Som fysiker studerade han de lagar som styr både pendeln och fallande föremål. Han uppfann instrument, till exempel den geometriska kompassen, ett slags räknesticka. Med hjälp av uppgifter som han hade fått från Holland tillverkade han ett teleskop som gjorde det möjligt för honom att observera universum.

En långvarig konflikt med den kyrkliga hierarkin förvandlade dock denne lysande vetenskapsmans karriär till ett drama – fallet Galilei. Hur började det hela, och varför?

 Konflikt med Rom

Så tidigt som i slutet av 1500-talet omfattade Galilei den kopernikanska teorin som säger att jorden kretsar kring solen och inte tvärtom. Detta kallas också det heliocentriska systemet. År 1610 upptäckte Galilei med hjälp av sitt teleskop himlakroppar som aldrig tidigare hade iakttagits och blev då övertygad om att han hade fått bevis för det heliocentriska systemet.

Enligt ett uppslagsverk ville Galilei åstadkomma mer än bara sådana upptäckter. Han ville övertyga ”sin tids förnämsta personer (furstar och kardinaler)” om att den kopernikanska teorin var sann. (Grande Dizionario Enciclopedico UTET) Han hyste hopp om att med hjälp av inflytelserika vänner kunna bemöta kyrkans invändningar och rentav vinna dess stöd.

År 1611 begav sig Galilei till Rom för att träffa högt uppsatta präster. Han använde sitt teleskop för att visa dem sina astronomiska upptäckter. Men det blev inte som han hade hoppats. År 1616 blev han föremål för en offentlig granskning.

Inkvisitionens teologer kallade den heliocentriska teorin ”filosofiskt sett dåraktig och absurd och direkt kättersk, eftersom den på många punkter uttryckligen motsäger meningarna i den Heliga skrift enligt deras ordagranna betydelse, den allmänna tolkningen och de heliga fädernas och de teologiska doktorernas uppfattning”.

Galilei hade ett möte med kardinal Roberto Bellarmini, som ansågs vara den störste katolske teologen på sin tid och kallades ”kättarhammaren”. Bellarmini gav Galilei en uttrycklig uppmaning att sluta framföra sin uppfattning att jorden kretsar kring solen.

Inför inkvisitionsdomstolen

Galilei försökte handla genomtänkt men tog inte tillbaka sitt stöd för den kopernikanska teorin. Sjutton år senare, 1633, ställdes Galilei inför inkvisitionsdomstolen. Kardinal Bellarmini var död, men nu var Galileis främste motståndare påven Urban VIII, som tidigare hade varit välvilligt inställd. Denna rättegång har beskrivits som en av historiens mest berömda och mest orättvisa och har till och med jämförts med rättegångarna mot Sokrates och Jesus.

 Vad var det som ledde fram till den här rättegången? Galilei hade skrivit en bok med titeln Dialog om de två världssystemen. Den försvarade den heliocentriska teorin. Författaren beordrades att inställa sig inför domstolen 1632, men Galilei som var sjuk och nästan 70 år gammal dröjde med att inställa sig. Han reste till Rom året därpå efter att ha hotats med bojor och tvångstransportering. På order av påven blev han förhörd och till och med hotad med tortyr.

Det är omdiskuterat om denne sjuke och gamle man verkligen blev torterad. Enligt domstolsutslaget blev Galilei utsatt för en ”sträng granskning”. Italo Mereu, som är historiker i ämnet italiensk lag och rätt, hävdar att det här uttrycket var en teknisk term som användes på den tiden för att beskriva tortyr. Ett antal forskare instämmer i den tolkningen.

Under alla omständigheter blev Galilei den 22 juni 1633 i en mörk och dyster sal dömd inför inkvisitionens medlemmar. Han dömdes skyldig till att ”ha trott på en falsk lära som i strid med de Heliga och Gudomliga Skrifterna säger att solen ... inte rör sig från öster till väster och att jorden rör sig och inte är världens centrum”.

Galilei ville inte bli martyr, så han tvingades avsvära sig sin uppfattning. När domen hade lästs upp, fick den gamle vetenskapsmannen, knäböjande och klädd som en botgörare, högtidligt förklara: ”Jag avsvär mig, fördömer och avskyr nämnda felaktigheter och irrläror [den kopernikanska teorin] i synnerhet och varje annan felaktighet, irrlära eller sekt som strider mot den Heliga kyrkan i allmänhet.”

En populär tradition – som dock inte har kunnat bekräftas – säger att Galilei, efter att ha avsvurit sig sin uppfattning, stampade med foten i golvet och utropade i protest: ”Och likväl rör hon sig!” Somliga menar att förödmjukelsen att behöva avsvära sig sina upptäckter plågade vetenskapsmannen ända till hans död. Han hade dömts till fängelse, men hans straff omvandlades, och han fick sitta i husarrest resten av sitt liv. Så småningom förlorade han synen och levde sedan nästan helt isolerad.

En konflikt mellan religion och vetenskap?

Många har dragit slutsatsen att exemplet med Galilei visar att vetenskap och religion är hopplöst oförenliga. Fallet Galilei har i själva verket gjort att människor under århundradenas lopp tagit avstånd från religion. Många har blivit övertygade om att religionen till sin natur utgör ett hot mot den vetenskapliga utvecklingen. Är det verkligen så?

Det är ett faktum att påven Urban VIII och inkvisitionens teologer i Rom fördömde den kopernikanska teorin och hävdade att den stred mot Bibeln. Galileis motståndare hänvisade till Josuas ord: ”Du sol, stå stilla”, vilket enligt deras tolkning skulle förstås bokstavligt. (Josua 10:12, 1917) Men strider Bibeln verkligen mot den kopernikanska teorin? Inte alls.

Motsägelsen finns mellan vetenskapen och en uppenbart felaktig tolkning av Bibeln. Det var så Galilei betraktade det hela. Han skrev till en student: ”Även om Skriften inte kan ha fel, kan dess uttolkare och kommentatorer ha fel på olika sätt. Ett av dessa mycket allvarliga och mycket vanliga fel är när de alltid vill hålla fast vid en rent bokstavlig tolkning.” Alla som uppriktigt studerar Bibeln håller med om detta. *

Galilei gick ännu längre. Han hävdade att två böcker, Bibeln och naturens bok, har samme Författare och att de inte kunde motsäga varandra. Men han tillade att man inte ”med säkerhet kan påstå att alla uttolkare talade under gudomlig inspiration”. Den här underförstådda kritiken av kyrkans officiella  tolkning betraktades sannolikt som en provokation och ledde till att inkvisitionen i Rom fördömde denne vetenskapsman. När allt kommer omkring, hur vågar en vanlig lekman ifrågasätta kyrkans rätt att tolka Skriften?

Flera forskare har hänvisat till fallet Galilei och väckt tvivel angående såväl kyrkans som påvens ofelbarhet. Den katolske teologen Hans Küng skriver att ”ett antal odiskutabla” fel i ”det kyrkan lär”, däribland ”fördömandet av Galilei”, har gjort att läran om ofelbarhet har ifrågasatts.

Upprättelse för Galilei?

I november 1979 ville Johannes Paulus II, ett år efter sitt tillträde, att Galileis ställning skulle omprövas. Påven erkände att Galilei ”hade fått lida mycket ... under kyrkans män och institutioner”. Tretton år senare, 1992, medgav en kommission, utnämnd av samme påve: ”Vissa teologer, Galileis samtida, ... förstod inte den djupa, icke bokstavliga betydelsen i Bibeln, när den beskriver det skapade universums fysiska struktur.”

Faktum är dock att det inte bara var teologer som kritiserade den heliocentriska teorin. Påven Urban VIII, som spelade en framträdande roll i fallet, höll envist fast vid att Galilei skulle låta bli att undergräva den flera hundra år gamla kyrkoläran att jorden är universums medelpunkt. Den läran kom inte från Bibeln, utan från den grekiske filosofen Aristoteles.

Efter det att kommissionen noggrant hade granskat fallet, kallade påven fördömandet av Galilei ”ett förhastat och olyckligt beslut”. Fick vetenskapsmannen upprättelse? ”Att som vissa tala om Galileis upprättelse är absurt”, säger en skribent, ”eftersom det inte är Galilei som historien fördömer, utan kyrkans domstol.” Historikern Luigi Firpo säger: ”Det är inte förföljarnas sak att ge sina offer upprättelse.”

Bibeln är ”en lampa som lyser på en mörk plats”. (2 Petrus 1:19) Galilei försvarade den mot en feltolkning. Men kyrkan gjorde det motsatta genom att försvara en människogjord tradition på Bibelns bekostnad.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 14]

Galileis Liv

Galilei, som var son till en florentinare, föddes i Pisa 1564 och studerade medicin vid universitetet där. Han hade inte så stort intresse för det ämnet, så han övergav det för att i stället studera fysik och matematik. År 1585 återvände han till sin familj utan några akademiska kvalifikationer. Ändå vann han stor aktning bland sin tids största matematiker och blev lektor i matematik vid universitetet i Pisa. Efter faderns död tvingades Galilei, på grund av ekonomiska problem, att flytta till Padua, där han fick en mer välbetald befattning som professor i matematik vid stadens universitet.

Galileis älskarinna, en ung venetiansk kvinna, födde tre barn åt honom under de 18 år han bodde i Padua. År 1610 återvände han till Florens, där hans ekonomiska situation förbättrades, vilket hjälpte honom att ägna mer tid åt forskning – på bekostnad av den frihet han hade åtnjutit i Venetien. Storhertigen av Toscana utnämnde honom till ”förste filosof och matematiker”. Galilei dog i Florens 1642, där han satt i husarrest som han dömts till av inkvisitionen.

[Bildkälla]

Från boken The Library of Original Sources, band VI, 1915

[Bild på sidan 12]

Galileis teleskop, med vilket han kunde bekräfta att jorden inte är universums medelpunkt

[Bildkälla]

Scala/Art Resource, NY

[Bilder på sidan 12]

Geocentriska systemet (himlakropparna kretsar kring jorden)

Heliocentriska systemet (himlakropparna kretsar kring solen)

[Bildkälla]

Bakgrund: © 1998 Visual Language

[Bild på sidan 11]

Bild: Från boken The Historian’s History of the World