Ungdomar frågar:

Varför blev just jag adoptivbarn?

”Det är som att leva med ett bestående handikapp. Det gör ont i hjärtat, och det går inte att rätta till.” – Robert.

SÅ BESKRIVER en man, som blev bortadopterad som nyfödd, sitt liv. Han säger vidare: ”Nästan varje dag känner jag innerst inne en längtan efter att få svar på frågor som: Vilken är min riktiga familj? Var finns de? Varför övergav de mig?”

Chantial, som har en pappa som blivit adopterad, beklagar sig över att hon inte vet vilka som biologiskt sett är hennes farfar och farmor. Hon säger: ”Jag känner mig lurad, eftersom jag inte har någon kontakt med mina farbröder, fastrar och kusiner.” Det är inte alla adoptivbarn som känner det så här. Men en del gör det. Vad beror det på?

En orsak till vrede

Ett barn som får reda på att det har blivit skilt från sin biologiska familj kan känna stor känslomässig oro. Catrina, som blev adopterad när hon var liten, säger: ”Jag hade problem med mitt häftiga humör, för jag förstod inte varför min riktiga mamma hade lämnat bort mig. Jag trodde att mamma övergav mig för att jag var ful och inte värd att älska. Jag vet att om hon bara hade gett mig en chans, så skulle hon ha kunnat bli stolt över mig. Ju mer jag tänkte på min riktiga mamma, desto argare blev jag.”

Catrinas förhållande till sina adoptivföräldrar blev också mycket spänt. ”Det kändes som om mina adoptivföräldrar hade tagit ifrån mig min riktiga mamma”, säger hon, ”så jag lät ilskan gå ut över dem.” Ja, ibland kan en del reagera med vrede för att de lämnats bort för adoption.

Denna vrede kan vara farlig. Precis som i fallet med Catrina, kan det bli så att man visar sin vrede på fel sätt eller låter den gå ut över  fel personer. Bibeln ger rådet: ”Avstå från vrede och överge raseri.” (Psalm 37:8) Hur är det möjligt? Jo, Guds ord säger också: ”En människas insikt bromsar sannerligen hennes vrede.” (Ordspråken 19:11) Att man har insikt och kunskap om sin bakgrund kan dämpa ens ilska. Hur då?

Rätta till missuppfattningar

Kunskap kan hjälpa dig att se det felaktiga i det tänkesätt som ger näring åt din vrede. Om du till exempel har blivit bortadopterad, utgår du då från att dina biologiska föräldrar lämnade bort dig för att det var något fel på dig? Det var det Catrina trodde. Men är det alltid så? Det kan vara omöjligt att avgöra vad dina föräldrars motiv var, men det finns goda skäl att undvika ett sådant negativt tänkande. För vad är i allmänhet orsaken till att föräldrar adopterar bort sina barn? Ofta känner de att de inte har något annat val.

Tänk till exempel på Mose. Bibeln berättar i Andra Moseboken, kapitel 2, att när Egyptens Farao gav order om att döda alla nyfödda israelitiska pojkar, höll Jokebed sin son Mose gömd i tre månader. Till slut kunde hon inte hålla honom gömd längre, men hon stod inte heller ut med att se sitt barn bli dödat. Men ”när hon inte längre var i stånd att gömma honom, så tog hon åt honom en ark av papyrus och beströk den med asfalt och beck och lade barnet i den och satte den i vassen vid Nilens strand”. (2 Moseboken 2:3)

Det var naturligtvis mycket svårt för henne att lämna i väg sitt barn på det här sättet. Men vad hade hon för val? Hennes kärlek till sin son fick henne att göra vad hon trodde var bäst för honom. Lägg märke till att hennes dotter stod och höll vakt i närheten ända till dess hon såg att hennes lillebror blev väl omhändertagen. Kanske var det hennes mamma som av oro hade bett henne göra det.

Naturligtvis är det inte alltid en lika tydlig krissituation som denna som är orsaken till en adoption, men ofta är motiven nästan desamma. Robert säger: ”Jag föddes utanför äktenskapet. Eftersom det redan fanns flera barn i den familj mamma tillhörde, hade det varit en mycket tung börda att ta hand om mig också. När hon adopterade bort mig, trodde hon säkert att det var till mitt bästa.”

Det finns givetvis många anledningar till att man låter en annan familj uppfostra ens barn.  Men som de här exemplen visar behöver det inte alls vara så att mamman hatar sitt nyfödda barn eller ser något fel på det. I många fall tror mamman uppriktigt att barnet kommer att få det bättre hos någon annan.

Viktigt att få känna sig älskad

Genom att du tar reda på mer om din bakgrund kan du lättare förstå varför du blev adopterad. Tänk ännu en gång på Mose. Efter ett tag ”tog Faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son”. (Apostlagärningarna 7:21) Vad var det som fick Faraos dotter att vilja beskydda ett barn som hon visste tillhörde de fördömda hebréerna? ”Pojken grät”, berättar Bibeln, och ”då kände hon medömkan med honom”. (2 Moseboken 2:6) Ja, det som ledde till att Mose blev adopterad var inte att han var hatad eller förskjuten, utan att han var älskad.

Många adoptivbarn inser att deras biologiska föräldrar inte bara övergav dem – även om det är något som händer alltför ofta nu för tiden – utan tog med sig dem till en förmedling som skulle se till att de fick ett bra hem. De blev sedan adopterade därför att några älskade dem så mycket att de ville ta hand om dem. Är det ungefär så det kan ha gått till i ditt fall? Om du tänker mer på den kärlek du har fått och sätter värde på den, kan det hjälpa till att lindra den smärta du kan känna.

Det kan dessutom finnas andra, förutom din adoptivfamilj, som du får kärlek av. Om du tillhör den kristna församlingen, kan du dra nytta av att ha många andliga mammor, pappor, systrar och bröder som älskar dig. (Markus 10:29, 30) Kristna äldste kan ”visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land”. (Jesaja 32:2) Dra dig inte för att söka upp mogna medkristna och anförtro dig åt dem. Låt dem få veta vad du tänker och innerst inne känner.

Robert tycker att det är viktigt att man stärker gemenskapen inom den kristna församlingen. ”Jag kan fortfarande känna en viss tomhet”, erkänner han. ”Men kärleken till min andliga familj gör att den inte känns lika svår längre.”

Du kan klara av det

Motarbeta därför felaktiga och negativa tankar, däribland tanken att du inte skulle kunna lyckas bra i livet därför att du blivit adopterad. Sådana negativa tankar kan verkligen slå ner modet! (Ordspråken 24:10) De saknar dessutom saklig grund.

Kom ihåg att Mose tog vara på de möjligheter som öppnade sig för honom. I Bibeln berättas det: ”Följaktligen blev Mose undervisad i all egyptiernas vishet. Ja, han var kraftfull i sina ord och handlingar.” (Apostlagärningarna 7:22) Något som var ännu viktigare var att Mose tog till sig av andlig undervisning – så mycket att hans himmelske Fader, Jehova, var mycket verklig för honom. (Hebréerna 11:27) Gick det bra för honom i livet?

Ja, Mose blev senare ledare för en mäktig nation på tre miljoner människor eller mer. Han blev profet, domare, befälhavare, historiker, medlare för lagförbundet och författare till de fem första böckerna i Bibeln. Man anser allmänt att han också har skrivit Jobs bok och Psalm 90. Så Mose levde ett mycket framgångsrikt liv. Många andra adoptivbarn lyckas också bra i livet, och det kan även du göra.

Robert har med framgång uppfostrat två barn och tjänar för närvarande som äldste i den kristna församlingen. När han ser tillbaka på sina år som adoptivbarn, säger han: ”Jag har lärt mig att inte gå och älta det jag inte kan göra någonting åt, utan att vara tacksam för de välsignelser jag har.”

Om du nu bor i ett fosterhem eller är adoptivbarn i en familj, kanske negativa tankar kommer över dig ibland. Men försök ersätta dem med positiva tankar. Filipperna 4:8, 9 lovar att ”fridens Gud skall vara med” dig, om du ”fortsätter att tänka på” sådant som behagar Gud. Vad annat kan du praktiskt göra för att du skall få ett bra liv tillsammans med dina adoptivföräldrar? En kommande artikel i den här serien kommer att besvara den frågan.

[Bilder på sidan 26]

Att du är adopterad är bevis på att några älskade dig så mycket att de ville göra dig till en del av familjen och ta hand om dig