Kommer det någonsin att bli bättre?

I DAG har Världshälsoorganisationen (WHO) och andra organisationer program för att övervaka och bekämpa sjukdomar. Det finns organisationer som sprider information och stöder forskning om nya läkemedel och bekämpningsmetoder – allt för att försöka hantera det växande problemet med insektsburna sjukdomar. Enskilda individer och samhällen kan också göra en hel del för att själva skaffa information och skydda sig. Men att skydda enskilda individer är inte detsamma som att ha kontroll över sjukdomar i världsvid skala.

Många experter menar att globalt samarbete och ömsesidigt förtroende är grundläggande faktorer för att lyckas med sjukdomsbekämpning. ”En snabb, global fördelning av tillgångarna i världen kräver att människor överallt på jorden inte betraktar stadsdelar, kommuner, länder eller halvklot som den totala summan av den egna miljön. Mikrober och deras bärare tar inte hänsyn till någon av de osynliga gränser som människan har skapat”, skriver Laurie Garrett, reporter och vinnare av Pulitzerpriset, i sin bok The Coming Plague—Newly Emerging Diseases in a World out of Balance. En sjukdom som bryter ut i ett visst land blir snabbt ett orosmoment inte bara för grannländerna, utan för hela världen.

 Vissa regeringar och folkgrupper fortsätter att vara misstänksamma mot varje slags åtgärd – till och med när det gäller att bekämpa sjukdomar – om inte initiativet kommer från deras eget land. Dessutom verkar kortsiktig politik och kommersiell girighet ofta hämmande på de internationella ansträngningar som görs. Kommer mikroberna att utgå som segrare i kampen mellan människan och sjukdomarna? Författaren Eugene Linden, som menar att de kommer att göra det, säger: ”Det finns inte mycket tid kvar att spela på.”

Grund för hopp

Vetenskapliga och tekniska framsteg har kommit på efterkälken i kampen mot sjukdomar. Och problemet med insektsburna sjukdomar är naturligtvis bara ett i mängden av alla hot mot människans hälsa. Men det finns grund för hopp. Även om forskare bara har börjat förstå de komplexa sambanden mellan allt levande, ser de ändå vilken potential jorden har att läka sig själv. Vår planet har inbyggda funktioner som gör att balansen i ekosystemen kan återställas. Skogar kan till exempel växa upp där det förut var kalhyggen, och förhållandena mellan mikrober, insekter och andra djur brukar stabiliseras med tiden.

En ännu viktigare grund för hopp är att den invecklade formgivningen av naturen vittnar om en Skapare, en Gud som från början grundlade jordens funktioner. Många forskare medger att det måste finnas en högre intelligens som står bakom jordens skapelse. Ja, uppriktigt tänkande människor kan inte med framgång förneka Guds existens. Bibeln beskriver Skaparen, Jehova Gud, som allsmäktig och kärleksfull. Han är mycket intresserad av att vi skall vara lyckliga.

Bibeln förklarar också att eftersom den första människan syndade uppsåtligt, har alla människor ärvt ofullkomlighet, sjukdom och död. Betyder det att vi är dömda till att lida för all framtid? Nej! Guds vilja är att göra jorden till ett paradis där människor kan leva i harmoni med andra skapelser, både stora och små. Bibeln förutsäger en värld där inga djur, varken ett stort däggdjur eller en liten insekt, kommer att utgöra ett hot mot människor. (Jesaja 11:6–9)

Naturligtvis kommer människan att ha en roll när det gäller att bevara sådana förhållanden – både socialt och ekologiskt. Gud gav människan uppgiften att ”ta vård om” jorden. (1 Moseboken 2:15) I ett framtida paradis kommer människan att utföra den uppgiften på ett fullkomligt sätt genom att lydigt följa anvisningarna från Skaparen själv. Vi kan alltså se fram emot den dag då ”ingen ... kommer att säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24)