Bastubad – förr och nu

UNDER många hundra år har man i olika kulturer njutit av svettdrivande bad. Indianerna i Nordamerika hade sitt inipi, ryssarna sitt banja, turkarna sitt hamman och japanerna sitt mushiburo.

I det forntida Rom hade man också badanläggningar, där det fanns rum för varmbad och svettbad. Ett av de vackraste och mest luxuösa romerska baden som man har grävt fram är Caracallas termer, elva hektar stort och med plats för 1 600 badande.

Vi skall se lite närmare på två olika slag av svettdrivande bad som fortfarande är i bruk. Först det mexikanska temescal, och sedan den finska saunan. När du har läst om dem, vill du förmodligen pröva själv!

Den mexikanska bastun

Temescal, den mexikanska bastun, användes i förcolumbisk tid av aztekerna, zapotekerna, mixtekerna och mayafolket. De använde den i medicinskt syfte och i olika slag av reningsceremonier – mandomsriter, barnafödslar, begravningar och andra ceremonier inom stammen. Ordet temescal kommer från temazcalli, ett ord som betyder ”badhus” på nahuatl, aztekernas språk. Temescal var en rektangulär eller rund byggnad av soltorkat tegel med välvt tak. I den hettade man upp vulkanisk sten och hällde örtte, till exempel av rosmarin eller eukalyptus, på stenarna för att få ånga. Den som badade slog man försiktigt med ruskor av ritual- eller medicinalväxter, och ceremonin avslutades genom bestänkning med kallt vatten.

 Under vicekungadömet Nya Spanien kämpade de spanska munkarna mot denna sedvänja, eftersom de ansåg att det var opassande att män och kvinnor badade tillsammans. Trots det överlevde temescal och är fortfarande i bruk i vissa delar av Mexico. Den används i huvudsak till bad, lindring av sjukdomar eller för att återhämta sig efter att ha fött barn. Men det finns ett ökat intresse av att återuppliva de traditionella religiösa aspekter som temescal förknippas med, som en del av landets kulturarv.

Den finska saunan

Det bäst kända av alla svettdrivande bad är förmodligen den finska saunan. ”Sauna” är ett finskt ord som betyder bastu. Bastun har funnits i omkring 2 000 år, och den tidigaste formen var jordbastun, en täckt grop i marken med en eldstad i mitten eller i ena hörnet. Tidigt under 1100-talet började man använda fristående bastubyggnader.

Nu för tiden har de flesta finska familjer en träpanelad bastu som värms upp elektriskt eller med ved. Vedeldade bastur är fortfarande mycket vanliga i stugor och ute på landsbygden. Men oavsett om bastun värms elektriskt eller är vedeldad, är aggregatet täckt med en stenbädd. Fuktigheten ökar genom att man öser vatten på de upphettade stenarna med en skopa. En viktig skillnad mellan den finska bastun och de romerska eller turkiska baden är att en finsk bastu för det mesta är inredd i trä. Eftersom trä har dålig värmeledningsförmåga kan man ha hög temperatur utan att de som badar bränner sig på bänkar, räcken eller väggar.

I Finland är bastun en del av kulturen, och beräkningar visar att det går en bastu på tre finnar. De flesta finnar badar bastu ungefär en gång i veckan. Men när de har semester, gärna vid en sjö, är det många som bastar nästan varje dag! Ofta varvar man med en simtur i det kalla vattnet. För dem som uppskattar detta finns det många bastur vid sjöar där man vintertid gör en vak i isen för att kunna ta sig ett snabbt dopp.

Bastuns goda hälsoeffekter

Finnarna har under lång tid förespråkat bastun för dess goda effekter på hälsan. Ett finskt ordspråk lyder: ”Bastun är den fattiges apotek.” Förutom att den har fungerat som badrum användes den ända in på 1800-talet som ett slags sjukhus och förlossningsavdelning.

Man brukar sitta tio till femton minuter i bastun som normalt har värmts upp till 80–100 grader, innan man går ut för att svalka av sig, kanske med en dusch. Detta upprepas gärna flera gånger. Värmen gör att blodgenomströmningen ökar och att porerna öppnas så att avfallsprodukter som mjölksyra kan utsöndras. På det sättet uppnås en renande eller avgiftande effekt. Man bastar ofta för att lindra värk och smärta efter träning och för att lindra allergi, förkylning och ledvärk. Även om åsikterna går isär när det gäller effekterna på hälsan, säger bastuentusiaster att en bastu ger en känsla av välbefinnande och att man känner sig lättare och riktigt ren. En del tar en bastu vid dagens slut för att varva ner och koppla av. Andra tycker att det här ömsom varma, ömsom kalla badet är uppiggande och föredrar därför att ta en bastu under dagen. *

Över hela världen blir bastun allt populärare, i synnerhet på hotell och sportanläggningar. Ett varningens ord: I vissa länder används tyvärr begreppet ”sauna” som namn på ställen där det förekommer prostitution. Försäkra dig alltså om att den sauna du skall besöka verkligen används på ett anständigt sätt.

På en del ställen sköter man inte bastun på rätt sätt. Om stenbädden till exempel inte innehåller tillräckligt mycket sten och man slår vatten på den, kan det resultera i ett obehagligt ångmoln. Dessutom kan vatten läcka ner i elden eller på värmeelementet och skada aggregatet. Se därför till att tillverkarens instruktioner följs och att bastun är ren och har god ventilation. Om du har tillgång till en bastu som uppfyller dessa krav, kanske du vill prova på det här antika, men samtidigt moderna badet.

[Fotnot]

 [Ruta/Bilder på sidan 23]

Råd för bastubadare

● Undvik alkohol och kraftiga måltider före bastun.

● Börja med en dusch.

● Sitt på en handduk.

● Kom ihåg att temperaturen är lägre ju längre ner du sitter.

● Justera fuktigheten genom att slå små mängder vatten på bastustenarna.

● Tävla inte om vem som kan basta i högst temperatur eller sitta kvar längst.

● Avsluta med en kall dusch.

[Bild på sidan 21]

Caracallas termer i Rom

[Bildkälla]

Genom vänligt tillmötesgående från James Grout/ Soprintendenza Archeologica di Roma

[Bild på sidan 21]

En ”temescal”