”Glöm inte ditt paraply!”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

DET är vanligt i England att man har med sig ett paraply, eftersom man aldrig kan vara säker på att det inte skall börja regna. ”Glöm inte ditt paraply”, ropar vi till varandra när vi går hemifrån, och i vår tankspriddhet lämnar vi det sedan på bussen eller tåget eller i någon affär. Ja, vi är inte så rädda om vårt bärbara skydd, eftersom vi alltid kan köpa ett nytt. Men paraplyet har inte alltid betraktats så lättsinnigt.

En förnäm bakgrund

De första paraplyerna hade av allt att döma inget med regn att göra. De var värdighetssymboler, reserverade för höga dignitärer. Forntida skulpturer och målningar från Assyrien, Egypten, Persien och Indien visar hur tjänare håller paraplyer eller parasoller över härskare för att skydda dem mot solen. I Assyrien var det endast kungen som fick ha ett parasoll.

Historien igenom har parasoller representerat makt, i synnerhet i Asien. En härskare fick högre status ju fler parasoller han ägde, vilket visas av att en burmesisk kung kallades De tjugofyra parasollernas herre. Ibland var antalet lager som byggde upp parasollet viktigt. Kejsaren  av Kinas parasoll hade fyra lager och kungen av Siams hade sju eller nio. I vissa länder i Orienten och Afrika är parasollet fortfarande en symbol för myndighet.

Religiösa parasoller eller baldakiner

Parasoller blev redan tidigt förknippade med religion. De forntida egyptierna trodde att gudinnan Nut i likhet med ett parasoll skyddade hela jorden med sin kropp. För att få hennes beskydd gick man därför under sitt eget bärbara ”tak”. I Indien och Kina menade människor att ett uppfällt parasoll representerade himlavalvet. Buddhister använde det tidigt som en symbol för Buddha, och deras kupolformade monument kröns ofta av stiliserade parasoller. Parasoller förekommer också i hinduismen.

Omkring år 500 f.v.t. hade parasoller börjat användas även i Grekland, där de bars över bilder av gudar och gudinnor vid religiösa högtider. I Athen brukade kvinnor låta en tjänare hålla ett parasoll åt dem till skydd, men det var inte många män som använde sådana föremål. Från Grekland spreds seden till Rom.

Katolska kyrkan fogade parasollet till sina ceremoniella tillbehör. Över påvens stol började man ha en baldakin av röd- och gulrandigt siden, medan kardinaler och biskopar hade lila eller gröna sådana. I kyrkor finns det fortfarande en ombrellone eller baldakin i de påvliga färgerna över en stol för påven. Den kardinal som tjänar som kyrkans överhuvud från en påves död till valet av nästa har under den tiden en ombrellone som sitt personliga emblem.

Från solskydd till regnskydd

I vår tid gör vi skillnad mellan paraplyet, som skyddar oss mot regnet, och parasollet, som skyddar oss mot solen. Det engelska ordet för paraply, ”umbrella”, kommer från det latinska ordet umbra, som betyder ”skugga”, och ordet parasoll kommer av ord som betyder ”skydda” och ”sol”. Det var kineserna eller möjligtvis kvinnorna i det forntida Rom som började med att olja eller vaxa sina pappersparasoller för att skydda sig mot regn. Men detta att ha ett skydd mot sol eller regn kom ur bruk i Europa, och först på 1500-talet började italienarna och senare fransmännen åter använda sådana.

På 1700-talet började kvinnor i England bära parasoll, men männen vägrade fortfarande att bära sådant som de ansåg vara kvinnligt bjäfs. Undantaget var kaffehusägarna, som insåg fördelarna med att ha ett paraply redo för att skydda gästerna mot regn, när de skulle gå ut till sina droskor. Präster tyckte också att det var bra att ha ett paraply, när de i ösregn skulle förrätta begravningar på kyrkogårdar.

Det var resenären och filantropen Jonas Hanway som förändrade paraplyets historia i England. Det sägs att han var den förste man som hade modet att offentligt bära ett paraply i London. På sina resor utomlands hade han sett män använda paraplyer, och han var besluten att trotsa de hånfulla kuskarna, som avsiktligt skvätte ner honom med det smutsiga rännstensvattnet när de körde förbi. I 30 år kunde man se Hanway med sitt paraply, och när han dog 1786  bar både män och kvinnor gladeligen paraplyer.

Det var inte lätt att använda ett paraply på den tiden. De var stora, tunga och klumpiga. Deras klädsel av oljat siden eller oljad smärting och deras spröt och skaft av rotting eller valfiskben gjorde dem svåra att fälla upp när de var våta, och de var inte heller täta. Men de blev allt populärare, i synnerhet eftersom det var billigare att köpa ett paraply än att hyra en droska när det regnade. Det blev allt fler paraplytillverkare och paraplyaffärer, och man arbetade på att förbättra konstruktionen. I mitten av 1800-talet fick Samuel Fox patent på Paragonmodellen, som hade en lätt men stark stålstomme. Lättare material såsom siden, bomull och vaxat linne kom att ersätta den gamla otympliga smärtingen. Det moderna paraplyet var här.

Modeaccessoar

Parasollet blev nu en mycket populär modeaccessoar för den eleganta damen i England. Modet växlade och hennes fina parasoll blev allt större och kom att bestå av siden och satäng i olika färger. Ofta matchade det hennes kläder och pryddes med spetsar, fransar, band, rosetter och till och med fjädrar. Till en bit in på 1900-talet visade sig ingen respektabel kvinna, som ville skydda sin fina hy, utan sitt parasoll.

När det på 1920-talet blev modernt att vara solbränd, försvann parasollet praktiskt taget. Nu kom i stället stadens gentleman med sin inofficiella uniform bestående av plommonstop och ett svart hoprullat paraply, som också tjänade som en elegant spatserkäpp.

Efter andra världskriget gjorde ny teknik det möjligt att framställa bättre modeller, till exempel hopfällbara paraplyer, och sådana material som vattentät nylon, polyester och plast. Det finns fortfarande några få tillverkare av fina, dyrbara och delvis handgjorda paraplyer. Men det är nu billigt att massproducera paraplyer och parasoller i alla färger och storlekar, allt från stora golfparaplyer och trädgårdsparasoller ner till små hopfällbara paraplyer som fint får plats i handväskan.

Paraplyet eller parasollet betraktades en gång som en lyxvara och statussymbol, men nu är ett paraply något överkomligt, och det är ett av de vanligaste föremålen på hittegodsavdelningar. Det är ett mycket bra föremål för att möta olika vädertyper överallt i världen, och dess ursprungliga användning som solskydd är åter populär i vissa länder, allteftersom det blir fler och fler varningar för att utsätta sig för solens strålar. Så när du går hemifrån i dag kanske du också får höra påminnelsen: ”Glöm inte ditt paraply!”

[Ruta/Bild på sidan 20]

Att köpa och sköta ett paraply

Välj mellan ett lätthanterligt paraply och ett starkt. Den billigare hopfällbara typen som lätt går ner i en stor ficka har antagligen färre spröt och klarar inte av blåsten så bra. Det konventionella paraplyet kanske kostar mer, men det klarar vanligtvis blåsten bättre och håller längre. Ja, ett bra paraply kan hålla i många år. Vilken typ du än väljer, så skydda det mot mögel och rost genom att torka det noga innan du fäller ihop det. Och genom att förvara det i sitt fodral skyddar du det mot smuts och damm.

[Bilder på sidan 19]

En tjänare skuggar en assyrisk kung

En kvinna i det forntida Grekland med ett parasoll

[Bildkälla]

Teckningar: The Complete Encyclopedia of Illustration/J. G. Heck

[Bild på sidan 20]

Ett parasoll omkring 1900

[Bildkälla]

Culver Pictures