Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Sevilla – en port mot Amerika

Sevilla – en port mot Amerika

Sevilla – en port mot Amerika

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SPANIEN

ÅR 1493 seglade en flotta på minst 17 skepp från den spanska staden Cádiz. Christofer Columbus hade satt segel för sin andra upptäcktsresa tillsammans med 1 500 sjömän, äventyrare, präster och kolonisatörer. Expeditionens mål var inget mindre än att kolonisera Amerika.

Efter den här historiska resan kom en annan spansk stad, Sevilla, att bli en port mot Nya världen. Det dröjde inte länge förrän Sevilla hade fått kungligt monopol på handeln med kolonierna. Spanska gallioner avseglade från Sevilla och återvände fullastade med silvertackor från gruvorna i Bolivia, Mexico och Peru. Inom några få årtionden hade staden blivit en av de största och mest välmående i hela Europa. Och minnena från det förflutna ekar fortfarande i de gamla husen i Sevilla.

För att organisera den spirande handeln med Amerika lät Spaniens kung Filip II uppföra ett imponerande börshus vid floden Guadalquivir, där förmögna köpmän kunde göra affärer. (Ärkebiskopen hade klagat på att de använde katedralen för det ändamålet.) Två hundra år senare kom den här byggnaden att inhysa Archivo General de Indias (indiska huvudarkivet), och i dag finns praktiskt taget alla dokument angående Spaniens kolonisering av Nya världen samlade där. *

Skattsökare som letar efter förlista gallioner besöker fortfarande det här arkivet i Sevilla för att undersöka de gamla maritima handlingarna. Men historiker däremot är kanske mer intresserade av att gå igenom några av Christofer Columbus brev i original.

En vindflöjel och en apelsinträdgård

Men Sevilla hade haft en guldålder långt före upptäckten av Amerika, och flera av de magnifika husen i staden är från den här tidigare perioden. I flera hundra år hade morerna, de flesta från Marocko, härskat över stora delar av Spanien. Under 1100-talet gjorde almohaderna Sevilla till sin huvudstad, och under den här perioden byggdes en moské vars minaret fortfarande blickar ut över den moderna staden.

När morerna fördrevs från Sevilla, lät invånarna riva moskén för att ge plats åt katedralen i Sevilla, den tredje största katedralen i Europa (bild 1). Däremot tyckte man tydligen att den eleganta minareten var för vacker för att rivas, så den fick bli klocktorn till den katedral som uppfördes där moskén tidigare stått. Tornets harmoniska proportioner, dekorativa fasad och fönstrens spröjsverk står i smakfull kontrast till den massiva katedralen.

En jordbävning för omkring 500 år sedan gjorde att tornets övre del behövde renoveras, och den tidigare utsmyckningen ersattes av en vindflöjel i brons. Den har gett minareten namnet La Giralda, dvs. vindflöjel (bild 2), och tornet har blivit Sevillas mest kända sevärdhet. La Giralda bjuder sina besökare på en fantastisk utsikt över staden, om de orkar ta sig upp för alla trapporna till toppen.

Vid foten av tornet finns en liten morisk innergård, Patio de los Naranjos, som var en del av den ursprungliga moskén. Den här gården med sina rader av apelsinträd har bildat mönster för många andalusiska patios. * Många gator och torg i Sevilla kantas också av apelsinträd, så på våren sprids doften av apelsinblommor i hela staden. Apelsinträd, som morerna tog med sig till Spanien, växer i lundar som fortfarande omger staden, och den marmelad som görs av frukten är mycket uppskattad.

Guadalquivirfloden som rinner genom staden har tjänat som livlina för Sevillas köpmän i alla tider. Den gjorde det möjligt för Sevilla att bli Spaniens huvudhamn för handel med Nya världen, och här anlöper fartyg inlandshamnen än i dag. Längs flodbankarna nära stadens centrum breder trädgårdar ut sig. Och vid en av flodbankarna påminns man ännu en gång om Sevillas moriska förflutna, när man ser La Torre del Oro, det gyllene tornet (bild 3).

Det här namnet härrör från den tid då gyllene kakelplattor täckte fasaden. Men tornet skulle inte bara vara vackert, det fungerade först och främst som ett försvarstorn. En tung kedja sträckte sig en gång i tiden från det gyllene tornet till ett systertorn på andra sidan floden, vilket gjorde det möjligt för försvarare att kontrollera all trafik på floden. Lämpligt nog var det just här som fartygen från Amerika lossade sitt guld och silver. Nu för tiden är det turistbåtar snarare än gallioner som lossar sin last vid det gyllene tornet.

Trädgårdar, patios och kakel

Morerna byggde både palats och moskéer och anlade trädgårdar för att försköna sina palats. I Sevilla ligger därför en av de vackraste palatsanläggningarna i hela Spanien, Reales Alcázares, det kungliga palatset (bild 4). Palatset uppfördes på 1100-talet, men omfattande förändringar gjordes under 1300-talet. Den moriska stilen har trots det bevarats, och besökare imponeras ständigt av den utsökta dekoren i rum och patios med rikt utsmyckade valv, mångfärgat kakel och avancerade gipsarbeten.

Palatset omges av en ljuvlig trädgård, komplett med fontäner och palmer. Den moriske härskaren lät till och med uppföra en 16 kilometer lång akvedukt för att försäkra sig om att trädgården skulle få tillräckligt med vatten. Palatset med sina trädgårdar är så intagande att den spanska kungafamiljen har använt det som ett av sina officiella residens de senaste 700 åren.

Precis som apelsinträden ger skugga och sprider väldoft på Sevillas gator, ger färgrikt kakel sin karaktär åt husen. Även bruket av kakel introducerades av morerna i Spanien. De klädde nästan alltid väggarna i sina rum med kakel som var dekorerat med geometriska mönster. I dag pryder kakel i alla former exteriören till affärer, hus och herresäten.

Kakel är inte det enda som ger färg åt det gamla Sevillas trånga gator. Små balkonger och blomsterlådor fulla av pelargoner eller rosor lyser med sina färger mot de vitkalkade fasaderna. Och tack vare det milda klimatet är det nästan alltid något som blommar och ger staden ett stänk av alegría (livlig charm).

Internationella evenemang i Sevilla

Under det senaste århundradet har internationella evenemang bidragit till att stärka Sevillas band med Nord- och Sydamerika. Det eleganta torget Plaza de España (bild 5) byggdes för den ibero-amerikanska utställningen 1929 och är fortfarande ett populärt turistmål. På väggarna till den stora halvcirkelformade byggnad som ligger på den ena sidan av torget har man satt kakel med de olika spanska provinserna som motiv.

År 1992, fem hundra år efter Columbus första resa till Amerika, var Sevilla värd för världsutställningen Expo 92. För att följa upp temat ”Upptäckternas århundrade” ställde man ut en fullskalig modell av Columbus flaggskepp (bild 6), och dess blygsamma proportioner gav besökarna en uppfattning om hur riskfyllda de här upptäcktsresorna var. En annan historisk utställningsdel, som nu är ett konstmuseum, är det restaurerade klostret La Cartuja (bild 7), där Columbus förberedde sig inför en av sina resor och där han också låg begravd en tid.

Sevillas nybyggda OS-stadion kommer i år att användas till ett annat viktigt evenemang – en internationell sammankomst för Jehovas vittnen. Det kommer att ge delegater från Europa och Amerika möjlighet att lära känna Sevilla – en port mot Amerika.

[Fotnoter]

^ § 5 Arkivet innehåller 86 miljoner dokument och 8 000 kartor och teckningar.

^ § 11 Andalusien är Spaniens sydligaste region, och det är här som spåren från nästan 800 år av moriskt inflytande syns tydligast.

[Bildkälla på sidan 15]

Godo-Foto

[Bildkälla på sidan 16]

Godo-Foto

[Bildkälla på sidan 17]

Godo-Foto