Något som regn och storm inte rår på

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I TYSKLAND ÖSTERRIKE MEXICO OCH KOREA

UNDER 2002 drabbades många länder av katastrofer som orsakades av vädret. I Europa förekom en rad översvämningar. Mexico drabbades av en förödande orkan, och Korea av en tyfon. Även om dessa händelser var tragiska, bidrog de till att stärka banden av kärlek som finns mellan sanna kristna.

Efter översvämningarna i Europa 2002 blev den förre västtyske förbundskanslern Helmut Schmidt tillfrågad om vad slags hjälp offren behövde. Han svarade: ”De behöver mat och någonstans att bo, de behöver lite pengar i plånboken, och de behöver andlig omvårdnad.” Jehovas vittnen hade en viktig uppgift när det gällde att ge både fysisk och andlig hjälp åt de drabbade. Låt oss se på det hjälparbete som Jehovas vittnen utförde i Tyskland, Österrike, Mexico och Korea.

Villiga händer i Tyskland

När det blev känt att en översvämningskatastrof hotade, var det många Jehovas vittnen i Tyskland som tillsammans med andra frivilliga kämpade för att hålla vattenmassorna tillbaka. Så här säger 19-åriga Kathleen, som bor i Dresden: ”Jag kunde helt enkelt inte låta bli att hjälpa till. Så fort jag fick veta att somliga människor riskerade att förlora allt de ägde, var jag helt enkelt tvungen att ta mig dit och hjälpa till.”

Jehovas vittnen i Tyskland började organisera sig för att snabbt och effektivt ge hjälp. Som kristna kände de sig i första hand manade att hjälpa sina andliga bröder och systrar. Men deras kärlek sträckte sig också till andra. (Markus 12:31) De mer än 2 000 frivilliga organiserades därför i grupper på mellan åtta och tolv, och varje grupp fick ansvara för en viss uppgift i katastrofområdet. Vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Selters i Tyskland reserverades 13 telefonlinjer för att ta emot samtal från tusentals människor, som ville fråga om katastrofen och erbjuda sin hjälp.

Ronnie och Dina, som är heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen, använder sin tid till att hjälpa vänner och grannar att få kunskap om sanningen i Bibeln. Det första de gjorde när  de förstod att en översvämning hotade var att bege sig till de centrala delarna av Dresden för att hjälpa till i de desperata ansträngningar som gjordes för att rädda stadens historiska byggnader. Så fort vattnet drog sig tillbaka, förenade sig Ronnie och Dina med andra vittnen för att rengöra Rikets sal i Freital, som hade varit översvämmad av smutsigt vatten. När detta var gjort började gruppen att hjälpa grannarna. Ägaren till en restaurang mitt emot Rikets sal drog en suck av lättnad, när vittnena befriade hans källare och bottenvåning från skräp och slam.

Siegfried och Hannelore bor i Colmnitz, ett samhälle som ligger ungefär fyra mil sydväst om Dresden. Det vattendrag som i vanliga fall flyter lugnt och stilla genom samhället svämmade över och blev till en störtflod som vällde in i deras hus och trädgård. Så fort vattnet sjunkit undan, fick grannarna till sin förvåning se ungefär 30 vittnen, som inte bodde i området, hjälpa Siegfried och Hannelore att rengöra sitt hem. Därefter började gruppen städa upp i de närliggande trädgårdarna. Det var ganska många bybor som frågade vad det var som fick dem att åka tio mil för att hjälpa helt okända människor. Vittnena fick på så sätt möjlighet att ge andlig uppmuntran till dem som blivit drabbade av översvämningen i Colmnitz.

Förorterna till Wittenberg drabbades också av vattenmassorna. Frank och Elfriede, ett par som är Jehovas vittnen, arbetade sida vid sida med sina grannar i flera dagar och fyllde och  staplade sandsäckar för att förstärka flodstranden innan vattnet steg. Så fort vattenmassorna hade sjunkit undan gick Frank och Elfriede hem till dem som drabbats för att ge dem mat och tröst. Frank påminner sig hur det var: ”En kvinna som vi kom till hade svårt att tro att vi, som inte kände henne, tog med mat till henne utan att vilja ha betalt. Hon berättade för oss att inte en enda från hennes kyrka hade tagit kontakt med henne. Och den organisation som hade kommit med mat till henne hade tagit betalt varje gång. Folk blev förvånade över att se Jehovas vittnen komma med varm mat i händerna i stället för biblisk litteratur.”

I Österrike fick de drabbade hjälp snabbt

Vattenmassorna orsakade också stora skador i grannlandet Österrike. Det bildades tre kommittéer för att övervaka hjälpinsatserna. Man prioriterade arbetet med att reparera tre Rikets salar som var svårt skadade. Det var också närmare 100 familjer bland Jehovas vittnen som berördes av översvämningen, och 50 hem var översvämmade. En del hade förlorat allt utom kläderna som de hade på sig. Avdelningskontoret i Österrike informerade församlingarna om situationen, och en hjälpfond upprättades. I september hade det kommit in över 300 000 kronor i bidrag.

En mamma skrev: ”Min åttaårige son är mycket sparsam och hade sparat ungefär 120 kronor. Men när han hörde att några av våra bröder och systrar hade förlorat alla sina ägodelar, ville han ge allt han sparat till hjälpfonden.”

Under ledning av regionala byggnadskommittéer (RBK), som i vanliga fall har tillsyn över byggandet av Jehovas vittnens Rikets salar, organiserades arbetslag för att hjälpa till att reparera de hem som hade skadats av översvämningen. En kvinna som lade märke till deras arbete utbrast: ”Tidningarna borde skriva om ert arbete här.” En del ändrade till och med sin inställning till Jehovas vittnen. En förälder bland vittnena sade: ”Mina barn är inte Jehovas vittnen, och de har hittills inte velat lyssna när jag har försökt berätta för dem om min tro. Men för första gången så lyssnar de!”

Det gjordes också ansträngningar för att ge hjälp åt många som inte var Jehovas vittnen. En kvinna blev mycket rörd, när ett vittne kom hem  till henne en morgon vid halvåttatiden och frågade om hon behövde hjälp. Kvinnan var tvungen att lämna sitt hem, eftersom vattnet redan hade börjat tränga in i hennes hus. När hon återvände till sitt hem, såg hon att det satt ett meddelande på trädgårdsgrinden från vittnena. Där stod det: ”Låt oss omedelbart få veta om du behöver hjälp.” Vittnena hjälpte henne att rensa bort slam och skräp från hennes hus och tomt.

En grupp med 100 Jehovas vittnen åkte till den lilla staden Au för att hjälpa de vittnen som bodde där och deras grannar. De som organiserade gruppen gick från dörr till dörr och frågade de boende om de behövde hjälp. Människor blev förvånade när de såg att vittnena kom dit, utrustade med till exempel pumpar, borstar och skyfflar för att få bort vattnet. Ett arbete som normalt skulle ha tagit de boende en vecka att utföra blev klart på bara några timmar. Människor följde arbetet med tårar i ögonen.

Omkring 400 Jehovas vittnen från orten tog del i hjälpinsatserna – ofta arbetade de dygnet runt. För dem som såg deras ansträngningar blev detta ett enastående vittnesbörd om den kraft som ligger i den sanna kristendomen.

Isidore drabbar Mexico

Isidore började som en tropisk storm norr om Venezuela. Den 22 september 2002 drabbades den del av Yucatánhalvön som tillhör Mexico av en orkan, kategori 3. Med vindstyrkor på över 50 meter i sekunden och kraftiga regn orsakade orkanen några av de svåraste skador som någonsin inträffat i de mexikanska delstaterna Yucatán och Campeche och orsakade även en del skador i delstaten Quintana Roo. Enbart i Yucatán blev omkring 95 000 hem allvarligt skadade, och nästan 500 000 människor berördes.

De hjälpinsatser som Jehovas vittnen utförde i Yucatán var så effektiva att en tidning i norra Mexico hade som rubrik: ”Jehovas vittnen kommer till undsättning”. En hjälpkommitté var redan bildad innan orkanen slog till. Det gjordes anordningar för att kunna ge husrum åt flera hundra vittnen från området. Närliggande församlingar ordnade med en katastroffond. Kläder, medicin och mer än 22 ton mat delades ut till dem som drabbats av stormen, även till många som inte var Jehovas vittnen. Äldstebröder fick i uppdrag att besöka och uppmuntra dem som hade drabbats av Isidore.

När stormen hade dragit förbi, upprättades lokala hjälpkommittéer för att hjälpa till med sökandet efter de vittnen som saknades. Flera hade varit isolerade i bushen och på andra ställen i upp till tre dagar utan mat eller dricksvatten. Vattnet hade stigit så högt i vissa  områden att det till och med täckte lyktstolparna! Man skaffade därför motorbåtar och använde dem till att söka efter sådana som drabbats, förse dem med mat och flytta dem till säkrare områden.

Myndigheterna lånade ut båtar och annan utrustning till de vittnen som erbjudit sig att hjälpa till i områden dit inte många andra vågade bege sig. En officer ville först inte tillåta att vittnena gav sig i väg, eftersom han tyckte att det var alldeles för riskabelt. Men när han såg hur modiga och oförskräckta de var, sade han: ”Jag är övertygad om att ni, om det blev nödvändigt, skulle ge er i väg med helikopter för att rädda ert folk. Våra fordon står till förfogande för att ta er varthelst ni önskar.”

En affärsinnehavare frågade nyfiket varför några vittnen köpte buteljerat vatten i sådana stora mängder. De förklarade att det var till deras andliga bröder och andra som behövde dricksvatten. Mannen bestämde sig för att ge dem allt buteljerat vatten han hade – kostnadsfritt. Dagen därpå skänkte han ännu mera vatten – och det handlade om stora mängder. I en annan affär där vittnena handlade frågade en kund varför de köpte så mycket mat. När han fick veta att det var till översvämningsoffren, gav han dem en summa pengar att köpa mera mat för.

Trots att nästan 3 500 familjer bland Jehovas vittnen hade drabbats av materiella förluster på grund av Isidore, var det inga vittnen som saknades eller var döda. Men eftersom 331 hem som tillhörde Jehovas vittnen var skadade eller förstörda, behövdes det en plan för återuppbyggnad. Vittnen med erfarenhet inom byggbranschen besökte alla hem och Rikets salar för att bedöma skadorna. Hittills har omkring 258 hem blivit reparerade och 172 hus har ersatts med nya. Dessutom pågår arbetet med att reparera de 19 Rikets salar som blev skadade.

En äldste i en församling i delstaten Yucatán kände sig manad att säga: ”Jag har läst i våra publikationer om den hjälpverksamhet som utförts i andra länder. Men det är något helt annat att få uppleva det personligen. Både jag och många andra känner oss styrkta i vår tro av att se hur snabbt och omtänksamt Jehovas organisation och våra kära bröder har kommit till vår hjälp.”

En kvinna sade: ”Jag skulle ha varit glad om min kyrka hade hjälpt till på det sätt som ni vittnen har gjort.” Och en annan kvinna, som hade räddats av vittnena, sade: ”Det är tack vare Jehovas vittnen som vi lever. De visade sin kärlek och riskerade sina liv för att rädda oss, när vårt hus stod under vatten.”

En tyfon drabbar Korea

Den 31 augusti och 1 september 2002 orsakade tyfonen Rusa att stora delar av Korea drabbades av en enorm förödelse. Song-pil Cho, en församlingsäldste, sade: ”Det kändes som att stå i duschen. Och det bara fortsatte att regna och regna och regna.” Det föll mer än 870 millimeter regn på mindre än 24 timmar – den största mängd nederbörd som någonsin uppmätts på en och samma dag i Korea.

Enligt tidningen The Korea Herald var det 28 100 hus och 85 000 hektar åkermark som blev översvämmade i landet. Omkring 70 000 människor blev tvungna att lämna sina hem. Tyfonen blev orsaken till att 301 000 boskapsdjur dog, 126 fartyg förliste och hundratals kraftledningsstolpar föll ner. Över 180 människor rapporterades vara antingen döda eller saknade. Bland dem fanns två Jehovas vittnen.

Precis som i Europa och Mexico reagerade Jehovas vittnen i Korea snabbt. Gåvor i form av kläder, filtar och andra nödvändiga saker strömmade in från vittnen i hela landet. Men en del församlingsmedlemmar bodde i områden som hade blivit avskurna och isolerade. Vägar hade förstörts och broar raserats. Det fanns ingen elektricitet och inga telefonförbindelser. Därför organiserade man grupper som till fots gav sig av för att hjälpa till där det behövdes. Song-pil Cho, som arbetade i ett av hjälpteamen, beskriver hur det var i ett område där de hjälpte till: ”Sju broar och stora delar av vägen hade spolats bort. När vi till slut kom fram till staden, såg vi skadade och förstörda hus överallt. Stanken var förskräcklig, och runt omkring i staden låg det döda djur. Men tänk så glada vi blev när vi träffade sex av våra kristna bröder och systrar! De hade förlorat sina materiella ägodelar, men de hade överlevt och var i säkerhet.”

 Jehovas vittnen var faktiskt väl förberedda för denna katastrof. Eftersom det inte är ovanligt med översvämningar under monsunperioden, hade RBK i Söul redan börjat planera för att kunna ge katastrofhjälp. Sedan 1997 har kommittén genomfört årliga övningar, så att frivilliga skall vara beredda att göra något om en nödsituation inträffar.

Den 2 september kom hjälparbetare från byggnadskommittén till staden Kangnŭng på östkusten och upprättade ett tillfälligt kontor vid den sammankomsthall som Jehovas vittnen har där. Vad prioriterade de först? Det var att ge de överlevande rent vatten. När det inträffar kraftiga översvämningar, blir ofta vattenledningar skadade, och vattnet från översvämningen är kraftigt förorenat. Kommittén ordnade med att stora tankbilar med vatten skickades ut till de drabbade områdena.

När sedan vattnet sjunker undan är allting täckt med en illaluktande sörja. Men man har utvecklat en effektiv rengöringsmetod. Eftersom nästan alla hus här i området är byggda av betong, kan man rengöra dem genom att skrapa bort tapeter och linoleummattor från rummen och sedan spola av husen med hjälp av högtryckstvätt.

Översvämningar gör att de flesta elektriska apparater inte går att använda. Men om en elektriker inom några dagar tar isär sådana saker som kylskåp och värmepannor och sedan omsorgsfullt rengör, torkar och sätter ihop dem, kan de oftast användas igen. Inom RBK är man förberedd på att utföra sådant arbete. Värmepannor som inte behöver bytas ut används för att torka ut husen. Den här processen tar mellan två och tre veckor.

Vattenskadade kläder och filtar måste också tvättas noga inom några dagar, om det skall gå att använda dem igen. Frivilliga Jehovas vittnen från en församling där på orten hjälpte till att samla ihop sina kristna bröders smutsiga tillhörigheter. På grund av att kläderna var fulla av slam var det väldigt svårt att tvätta dem rena – och de var tvungna att tvättas för hand i ett mycket, mycket kallt vattendrag. Sedan en tidningsreporter hade fått höra talas om detta kärleksfulla arbete sattes en stor bild in i lokaltidningen på de vittnen som gjorde denna insats.

Översvämningskatastroferna i Europa, Nordamerika och Asien ledde till att hem och ägodelar spolades bort och att oräkneliga oskyldiga människoliv utplånades. Även om det är tragiskt med sådana här katastrofer, är de vanliga i dessa ”de sista dagarna” för denna tingens ordning, vilka är präglade av ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1) Sådana katastrofer kan också tjäna som en tydlig påminnelse om följande faktum: Sanna kristna älskar varandra och sina medmänniskor. En sådan osjälvisk kärlek är något som varken regn eller storm rår på.

[Bild på sidan 10]

TYSKLAND Ett hus som blivit förstört av översvämningen

[Bild på sidan 11]

TYSKLAND Mer än 2 000 frivilliga kom snabbt till undsättning

[Bilder på sidan 12]

ÖSTERRIKE En Rikets sal repareras i Ottensheim

Till vänster: En grupp med frivilliga återvänder från Au, där de hjälpt andra vittnen och deras grannar

[Bilder på sidan 13]

MEXICO Till höger: En hjälpkommitté delar ut dricksvatten till överlevande

Nedan: Ett nytt hus byggs i stället för det som blivit förstört

[Bilder på sidan 15]

KOREA Från vänster till höger: en översvämmad stadsdel; rengöring med högtryckstvätt; tvättning i ett vattendrag