Sankt Petersburg – Rysslands ”fönster mot Europa”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I RYSSLAND

”Du skapelse af Peters drömmar / jag älskar dig, så stolt, så hvit / din Nevas breda, klara strömmar / och deras stränder af granit.” – ALEKSANDR SERGEJEVITJ PUSJKIN.

PUSJKINS berömda dikt om Sankt Petersburg, som raderna ovan är hämtade från, riktar uppmärksamheten på stadens grundare och dess läge långt uppe i norr, där floden Neva rinner ut i Östersjön. Men hur kom det sig att den här världsstaden växte fram i detta nordliga träskområde?

Under senare delen av 1600-talet hindrades Rysslands tillväxt av att man saknade tillträde till havet. Rysslands unge tsar, Peter den store, drömde om att få ett ”fönster mot Europa”, dvs. få tillträde till havet. Vägen till Svarta havet i söder blockerades av Osmanska riket. Så Peter vände blicken norrut mot ett område vid Östersjön som kontrollerades av svenskarna.

För att förverkliga sin dröm förklarade Peter krig mot Sverige i augusti 1700. Till en början mötte han hårt motstånd, men han gav inte upp. I november 1702 hade Peter tvingat bort svenskarna från Ladoga. Från den här sjön, som är Europas största insjö, rinner floden Neva och utgör en förbindelse till Östersjön, som ligger ungefär 7 mil bort. Svenskarna förskansade sig i en fästning på en liten ö just där Neva rinner ut ur Ladoga. Peter lyckades erövra fästningen från svenskarna och gav den ett nytt namn, Sjlisselburg (Schlüsselburg).

Svenskarna höll sedan stånd i fästningen Nyenskans i närheten av Nevas utlopp i Östersjön. Där besegrades den svenska garnisonen i maj 1703.  Ryssarnas seger gav dem kontroll över hela deltat. Peter började genast bygga en fästning på den närbelägna Harön för att försvara Nevas mynning. Den 16 maj 1703, alltså för 300 år sedan, lade Peter den store grundstenen till det som i dag är känt som Peter-Paulsfästningen. Detta betraktas som datumet för grundandet av Sankt Petersburg, som uppkallades efter tsarens skyddshelgon, aposteln Petrus.

En huvudstad blir till

Till skillnad från många andra huvudstäder var avsikten redan från början att Sankt Petersburg skulle bli en imponerande huvudstad. Trots läget långt uppe i norr – staden ligger på 60:e breddgraden – drev Peter på med byggnadsarbetet. Virke hämtade man från området runt Ladoga och Novgorod. Sten skaffade man bland annat genom ett kvotsystem som Peter införde. Alla ryssar som förde in varor i Sankt Petersburg var tvungna att också ta med sig ett visst antal stenar. Dessutom utfärdade Peter ett förbud mot att bygga stenhus, först i Moskva och sedan i hela riket. Resultatet blev att arbetslösa murare sökte sig till Sankt Petersburg.

Byggnadsarbetet gick framåt med ”en för den tiden exceptionell fart”, sägs det i Stora Sovjetencyklopedin. Kanaler grävdes, och man drev ner pålar för att göra marken stabil. Snart växte gator, hus, kyrkor, sjukhus och administrativa byggnader fram. Samma år som staden grundades började man bygga ett skeppsvarv, känt som Amiralitetet, som med tiden blev huvudkvarter för ryska flottan.

År 1710 började man bygga Sommarpalatset, som skulle bli ett sommarhus åt tsarerna. År 1712 flyttades Rysslands  huvudstad med alla sina ämbetsverk från Moskva till Sankt Petersburg. Stadens första stenpalats, som fortfarande finns bevarat, färdigställdes 1714. Det byggdes åt stadens förste guvernör, Aleksandr Mensjikov. Samma år började man också bygga Peter-Paulskatedralen inne i fästningen med samma namn. Den höga tornspiran är en av stadens sevärdheter. Man byggde också Vinterpalatset vid floden Neva, men det revs 1721 och ersattes av ett palats i sten. Senare byggde man det nuvarande Vinterpalatset med omkring 1 100 rum. Det här ståtliga palatset har blivit stadens mittpunkt, och ingår i det berömda statliga museet Eremitaget.

Under de tio första åren av Sankt Petersburgs historia skedde en fantastisk tillväxt. Det lär ha funnits omkring 34 500 byggnader i staden 1714. Man fortsatte oavbrutet att uppföra palats och andra stora byggnader. Många av stadens byggnader visar vilket starkt inflytande religionen har haft på Rysslands historia.

Ett exempel är Kazankatedralen, som är känd för sin bågformade fasad av kolonner. Effektfullt placerad längs stadens förnämsta gata, Nevskij Prospekt, har den bidragit till att göra gatan känd som en av världens stora huvudgator. Senare satte man i gång med att bygga Isakskatedralen. Ungefär 24 000 pålar drevs ner i den sanka marken för att stötta upp byggnaden, och 100 kilo rent guld användes för att förgylla den enorma kupolen.

Byggverksamheten var också omfattande i de kringliggande områdena. Arbetet med Stora palatset, ett residens åt Peter, drogs i gång 1714 i Peterhof, nuvarande Petrodvorets. I den närbelägna staden Tsarskoje Selo, numera Pusjkin, byggde man samtidigt det överdådiga Katarinapalatset åt Peters hustru. Under senare  delen av 1700-talet uppfördes också två ståtliga palats söder om Sankt Petersburg, ett i Pavlovsk och ett i Gattjina.

Den nybyggda staden blev ännu vackrare av alla de hundratals broar som man byggde över vattenlederna och kanalerna. Sankt Petersburg har därför ofta kallats ”Nordens Venedig”. Franska, tyska och italienska arkitekter arbetade sida vid sida med duktiga inhemska arkitekter för att åstadkomma vad ett uppslagsverk kallar ”en av de mest praktfulla och enhetliga städerna i Europa”. (Encyclopædia Britannica)

Uthållighet trots motstånd

Peters motståndare kunde knappast ana hur ihärdigt ryssarna skulle hålla fast vid sitt fönster mot Europa. I boken Peter den store – Hans liv och värld sägs det: ”Från den dag då Peter den store första gången satte foten på stranden vid Nevas mynning har marken och staden som växte fram där oavbrutet varit ryska.”

Samma bok framhåller att ”ingen av de erövrare som under de följande seklerna trängde in i Ryssland med väldiga arméer – Karl XII, Napoleon, Hitler – lyckades erövra Peters östersjöhamn, trots att nazisternas arméer belägrade staden i 900 dagar under andra världskriget”. Under den här långa belägringen dog omkring en miljon människor. Många frös ihjäl eller dog av svält under vintern 1941/1942, då temperaturen sjönk till minus 40 grader.

År 1914, när första världskriget började, ändrades stadens namn till Petrograd. När Sovjetunionens förste ledare, Vladimir Lenin, dog 1924, ändrades namnet till Leningrad. Och 1991, i och med Sovjetunionens fall, fick staden slutligen tillbaka sitt ursprungliga namn, Sankt Petersburg.

Bidrag till världen

År 1724, året innan Peter dog vid 52 års ålder, grundades en vetenskapsakademi efter Peters påbud, och 1757 grundades Konstakademien. De båda ryska 1800-talsmålarna Karl Brjullov och Ilja Repin studerade där och vann sedan internationell berömmelse.

År 1819 grundades Petersburguniversitetet och så småningom även andra högre läroanstalter. Det var under sin tid i Sankt Petersburg som den ryske fysiologen och nobelpristagaren Ivan Pavlov under slutet av 1800-talet gjorde sina studier över den betingade reflexen. Det var också här som den  ryske kemisten Dmitrij Mendelejev ställde upp grundämnenas periodiska system, eller Mendelejevs system som det kallas i Ryssland.

Även stadens kulturliv har fått internationell uppmärksamhet. En balettskola grundades 1738 och gav så småningom upphov till den världsberömda Mariinskijbaletten. Snart fanns det gott om balettscener, konsertsalar och teatrar i staden. Berömda kompositörer bodde i Sankt Petersburg, däribland Pjotr Iljitj Tjajkovskij. Några av de odödliga verk som han är känd för är de klassiska baletterna ”Törnrosa”, ”Svansjön” och ”Nötknäpparen” liksom den berömda ouvertyren ”1812”.

Många av Rysslands berömda poeter och författare slog sig också ner i Sankt Petersburg. Den unge Aleksandr Sergejevitj Pusjkin blev enligt mångas åsikt Rysslands ”främste poet och grundare av den moderna ryska litteraturen”. Pusjkin är Rysslands svar på Shakespeare, och han har fått sina verk översatta till alla större språk. Ett av hans verk är den hyllningsdikt som citerades i inledningen och som är tillägnad Sankt Petersburg, den stad han valde att göra till sitt hem. En annan författare som verkade i Sankt Petersburg var Dostojevskij, som enligt ett uppslagsverk ”vanligtvis betraktas som en av de främsta författare som någonsin levat”. (Encyclopædia Britannica)

Man skulle alltså kunna säga att allt som Sankt Petersburg fick från Europa i sin ringa begynnelse har återgäldats många gånger om. Genom åren har stadens invånare verkligen gett värdefulla bidrag till världskulturen.

En tid för begrundan

Under veckan från den 24 maj till den 1 juni tog hundratusentals besökare del i firandet av Sankt Petersburgs 300-årsjubileum. De kunde begrunda stadens skönhet och fascinerande historia, medan de upplevde resultatet av det enorma förberedelsearbetet.

Det råkade också bli så att många kom till Sankt Petersburg veckan före jubileet för att vara med vid överlämnandet av tillbyggnaderna till Jehovas vittnens avdelningskontor i Ryssland, som ligger lite utanför staden. Dagen efter samlades 9 817 på Kirovstadion i Sankt Petersburg för att höra ett sammandrag av överlämnandeprogrammet och uppmuntrande rapporter om Jehovas vittnens verksamhet i många länder.

Mer än man hinner se

Besökare i Sankt Petersburg känner ofta att det finns så mycket att se att man inte vet var man skall börja. Ett sådant dilemma möter oss i Eremitaget. Skulle vi stanna en minut vid varje föremål i de hundratals utställningsrummen, skulle det enligt beräkningar ta flera år att fullborda turen.

Somliga anser att baletten är något av det finaste Sankt Petersburg har att erbjuda. Den berömda Mariinskijteatern pryds invändigt av vackra kristallkronor, och nästan 400 kilo guld har använts till den skimrande interiören. I den här inramningen kan man se vad som möjligen är världens bästa balett.

Det kan vara en verklig upplevelse att ta en enkel promenad i den här femmiljonersstaden och se de ståtliga byggnaderna längs Neva. En resa med stadens tunnelbana, som är en av de djupast belägna i världen, kan i sig själv vara en kulturupplevelse. Dagligen reser mer än två miljoner med tunnelbanan, som har mer än 50 stationer längs nästan 10 mil järnvägsspår. Här finns några av världens vackraste tunnelbanestationer. När tunnelbanan öppnades 1955, kallade The New York Times stationerna för ”en rad underjordiska palats för det tjugonde århundradet”.

Ja, det är svårt att inte bli imponerad av Sankt Petersburg – av de speciella omständigheterna kring stadens födelse och utveckling samt av det som staden har bidragit med i fråga om skönhet, konst, kultur, utbildning och musik. De som besöker staden kommer säkert, oavsett vad de har för intressen, att hålla med det uppslagsverk som kallar Sankt Petersburg ”en av de vackraste städerna i Europa”.

[Bild på sidan 23]

Peter den store, stadens grundare

[Bild på sidan 24]

Peter-Paulsfästningen med sin katedral – här lades första stenen till Sankt Petersburg

[Bilder på sidan 24, 25]

Vinterpalatset vid Neva, som nu ingår i museet Eremitaget (invändigt längst till höger)

[Bildkälla]

Det statliga museet Eremitaget, Sankt Petersburg

[Bild på sidan 24, 25]

Stora palatset

[Bild på sidan 25]

Sankt Petersburg har kallats Nordens Venedig

[Bilder på sidan 26]

Den världsberömda Mariinskijteatern

[Bildkällor]

Steve Raymer/National Geographic Image Collection

Foto: Natasha Razina

[Bilder på sidan 26]

Sankt Petersburgs tunnelbanestationer har beskrivits som ”underjordiska palats”

[Bildkällor på sidan 23]

Översta bilden: Edward Slater/Index Stock Photography; målning och emblem: Det statliga museet Eremitaget, Sankt Petersburg