Det ständigt växlande modet

VARE sig vi inser det eller inte, påverkas våra dagliga beslut om vad vi skall sätta på oss åtminstone i viss utsträckning av modet. Ytterst är det modebranschen som till stor del avgör vad som finns att köpa.

Till och med klädesplagg som vi nu tar för givna var en gång i tiden det senaste och mest moderna. För över hundra år sedan blev till exempel skjorta med krage och slips högsta mode för män. Och på 1920-talet blev jumpern ett etablerat modeplagg för kvinnor.

Det är två grundläggande saker som driver modeindustrin – längtan efter något nytt och annorlunda och önskan att inte avvika från mängden. De allra flesta tycker om att ha något nytt att sätta på sig. Det är därför som vi ibland köper kläder, inte för att det gamla plagget har blivit utslitet, utan för att vi vill ha omväxling. Samtidigt vill vi passa in och köper därför kläder som i viss utsträckning liknar den stil som människor i vår omgivning har. Under århundradenas lopp har de som skapar kläder tillgodosett – och ibland utnyttjat – vår längtan efter något nytt och annorlunda och vår önskan att inte avvika från mängden.

En kort tillbakablick

För att skapa en viss stil utgår designer i huvudsak från fem faktorer: färg, silhuett, hur tyget faller, vad det har för struktur och hur dess mönster och linjer samverkar. Möjligheterna för designer och klädtillverkare att variera sig inom de här fem områdena har mångdubblats under årens lopp. I det forntida Egypten var till exempel det nästan genomskinliga linnetyget som producerades där det tyg som man helst valde, och det var idealiskt i ett varmt klimat. Men eftersom det inte var så lätt att färga linne hade tyget vanligtvis bara en färg – blekt vitt. Men egyptiska modedesigner veckade tyget så att deras kläder fick en snygg drapering och en attraktiv silhuett. På det sättet skapades ett av världens mest bestående moden.

Under det första århundradet v.t. blev det möjligt att få tag på nya sorters tyger och färger. Förmögna romare importerade siden från Kina eller Indien, även om transportkostnaden gjorde att sidentyg var lika dyrt som guld. Ett annat modernt tyg var färgat ylle från Tyros; ett kilo kunde kosta 2 000 denarer – sex årslöner för en vanlig arbetare. De nya färgämnena och tygerna gjorde att välbärgade romerska kvinnor kunde bära en stola – en lång ytterklädnad – av blå bomull från Indien eller kanske av gult siden från Kina.

Även om det då och då dök upp nya stilar, var det på den tiden troligt att en dyrbar klädnad höll sig modern en hel livstid. Förändringar skedde långsamt och påverkade vanligtvis bara överklassen. Men i och med den industriella revolutionen kom mode att få mycket större betydelse för folk i allmänhet.

 Under 1800-talet växte det upp industrier för att tillverka kläder för både rika och fattiga. Den industriella tillverkningen av bomulls- och ylletyger ökade snabbt, och priset på tyger sjönk. Tack vare symaskiner blev det billigare att framställa kläder, och nya syntetiska färgämnen gjorde att det fanns många fler färger att välja på.

Sociala och tekniska förändringar spelade en ännu större roll när det gällde att få fram kläder till den stora massan. I Västeuropa och Nordamerika hade människor mer pengar att röra sig med. På 1850-talet började damtidningar dyka upp, och kort därefter började varuhus sälja konfektionskläder i standardstorlekar. Under 1800-talet började också Charles Frederick Worth ha modevisningar med levande modeller för att stimulera intresset hos presumtiva kunder.

På 1900-talet fick tillverkarna ett bredare utbud av tyger tack vare sådana nya syntetiska fibrer som rayon, nylon och polyester. Datoriserade mönster gjorde att det blev lättare att skapa nya stilar, och på grund av globaliseringen kunde nya modetrender dyka upp nästan samtidigt på gatorna i Tokyo, New York, Paris och São Paulo. Under tiden har modeskapare och klädtillverkare hittat nya vägar för att marknadsföra sina produkter.

I vår tid är det inte de rika utan de unga som har blivit de största modeentusiasterna. Miljoner unga människor köper nya kläder varje månad, och beklädnadsindustrin producerar kläder till ett värde av hundratals miljarder dollar varje år. * Men finns det några dolda risker?

[Fotnot]

[Ruta/Bilder på sidorna 4, 5]

 Trendsättarna

I århundraden var det kungarna och adeln som fastställde normerna för hur man skulle klä sig. På 1600-talet bestämde sig den franske kungen Ludvig XIII för att använda peruk för att dölja sin flintskallighet. Inom kort började europeiska adelsmän raka sina huvuden och använda peruk – ett mode som höll sig i mer än ett århundrade.

På 1800-talet lanserade damtidningar modetrender och sålde även mönster till låga priser, så att kvinnor kunde sy sina egna kläder. På 1900-talet, när det blev allt vanligare med biografer och TV, blev filmstjärnor internationella förebilder och trendsättare inom modebranschen. Även popartister uppträdde i uppseendeväckande klädstilar, vilket många ungdomar snabbt tog efter. I vår tid är det inte mycket som har förändrats, eftersom annonsörer effektivt använder modevisningar, eleganta modetidningar, annonstavlor, skyltfönster och TV-reklam för att skapa ett begär efter nya kläder.

[Bild]

Kung Ludvig XIII

[Bildkälla]

Från boken The Historian’s History of the World

[Bild på sidan 4]

Det här forntida egyptiska linneplagget var ett av världens mest bestående moden

[Bildkälla]

Foto taget genom tillmötesgående från British Museum

[Bild på sidan 4]

Kvinnor i det forntida Rom bar en stola

[Bildkälla]

Från boken Historia del Traje, 1917

[Bild på sidan 4, 5]

Kimonon har funnits sedan ungefär år 650 v.t.

[Bildkälla]

Från tidskriften La Ilustración Artística, Volume X, 1891

[Bild på sidan 5]

I gångna tider var det troligt att en dyrbar klädnad höll sig modern en hel livstid

[Bildkälla]

EclectiCollections

[Bild på sidan 5]

Den industriella revolutionen gjorde det möjligt för vanligt folk att bli mer modemedvetna

[Bildkälla]

EclectiCollections