Varför är jordbruket i kris?

”De som arbetar vid Jordbrukarnas hjälptelefon är utbildade för att hjälpa dig att ta itu med den stress som jordbrukare utsätts för. Vi är eller har varit jordbrukare – precis som du – och vi förstår de problem som familjer på landsbygden möter. Vi kan se till att du får kontakt med sådana som kan hjälpa dig. ... Alla samtal är konfidentiella.” (Från en statlig kanadensisk webbplats)

STRESS erkänns numera av många hälsoexperter som en yrkesrisk för jordbrukare. För att hjälpa jordbrukare att hantera sin stress finns det många psykologer som är specialiserade på just deras problem och som erbjuder exempelvis stödgrupper och telefonjour för den här yrkeskategorin.

Jane, som var gift med en jordbrukare, går i gruppterapi varje torsdagskväll. ”Jag går hit för att min man har begått självmord”, berättar Jane. ”Hans dröm var alltid att driva familjegården, och jag tror att när han nu inte kunde klara det, så fanns det inget annat han ville göra.”

Många har lagt märke till att det har skett en markant ökning av antalet jordbrukare som söker hjälp för  stressbesvär. Vilka är egentligen orsakerna till den kris som många bönder ställs inför?

Naturkatastrofer och sjukdomar

På den statliga webbplats som vi hänvisade till i inledningen står det: ”Det ligger i jordbruksarbetets natur att en stor del av ditt vardagsliv – vädret, marknadspriserna, räntorna, maskinhaveri – ligger utanför din kontroll. Det kan även skapa stress att välja mellan två saker, som vilken gröda du skall odla eller om du skall sälja av mark eller överföra den till en fordringsägare, eftersom utgången kan bli antingen positiv eller negativ.” När de här faktorerna förvärras av ett hot om svår torka eller sjukdomar eller konkurs, kan stressen bli överväldigande.

Torka, till exempel, kan ställa till med dubbla problem. Jordbrukaren Howard Paulsen berättar att torkan 2001, som var en av de värsta i Canadas historia, påverkade hans skörd och hans kreatursbesättning. Utan vare sig bete på markerna eller gröda att bärga var han tvungen att köpa in foder åt djuren. ”Jag har redan lagt ut 10 000 [kanadensiska] dollar på djurfoder, och nu utfodrar jag dem med det foder som de skulle ha fått i vinter”, sade han. ”Om man börjar med det, ger inte heller kreaturen någon vinst.” I andra områden har översvämningar drabbat många jordbruk och förstört hela skördar.

I Storbritannien blev utbrottet av mul- och klövsjuka 2001 bara det senaste av en rad problem som jordbrukarna där hade upplevt, inbegripet galna ko-sjukan och svinpest. De här sjukdomarna – och den rädsla som de skapar hos allmänheten – gör inte bara ekonomisk skada. Den franska nyhetsbyrån AFP rapporterade: ”Stora och starka bönder, alltså inte den typen som har lätt för att börja gråta, har snyftande sett på när statliga veterinärer har staplat upp och bränt djuren i de hjordar som de har använt hela sitt liv till att bygga upp.” Efter galna ko-sjukans utbrott fick polisen till och med beslagta skjutvapen hos jordbrukare som man trodde skulle begå självmord. Och rådgivningsbyråer översvämmades av telefonsamtal från bekymrade jordbrukare.

Ekonomisk instabilitet

Det har också skett drastiska förändringar på det ekonomiska området. På omslaget till boken Broken Heartland står det: ”Mellan år 1940 och mitten av 1980-talet tredubblades kostnaderna för jordbruksproduktionen i hjärtat av Amerika, inköpskostnaderna för maskiner fyrdubblades, ränteutgifterna tiofaldigades, vinsterna föll med 10 procent, antalet jordbrukare minskade med två tredjedelar och nästan varje jordbruksområde förlorade befolkning, företag och ekonomisk stabilitet.”

Varför har inte vinsterna hållit jämna steg med de stigande kostnaderna? I dagens globala samhälle är jordbrukarna utsatta för de internationella marknadskrafterna. Jordbrukarna tvingas därför konkurrera med livsmedelsproducenter hundratals mil bort. Visserligen har den internationella handeln också öppnat nya marknader för jordbruksprodukter, men den globala marknaden kan vara riskfylld och instabil. Ett exempel på det är att flera spannmålsproducenter och svinuppfödare i Canada gick i konkurs 1998, när deras kunder i Asien drabbades av ekonomiska motgångar.

En del av samhället går förlorad

Professor Mike Jacobsen vid University of Iowa i USA har specialiserat sig på landsbygdsfrågor, och han menar att jordbrukskrisen också är en landsbygdskris. Han säger: ”De här orterna är barnvänliga och rena platser där du vill gifta dig och låta dina barn växa upp. Skolorna är ganska bra, och de är trygga. Det är den bild man har, eller hur? Men det ekonomiska  tillståndet i de här orterna är i hög grad beroende av ett antal mindre familjejordbruk i de omgivande trakterna.” Följden blir att jordbrukskrisen också märks i form av stängda sjukhus, skolor, restauranger, affärer och kyrkor i orter på landsbygden. En av de mest tilltalande sidorna av livet på landsbygden, det sammansvetsade samhället, håller på att försvinna.

Det är alltså inte så förvånande att närmare 16 procent av den amerikanska landsbygdsbefolkningen lever under existensminimum, enligt tidskriften Newsweek. I sin rapport ”Jordbrukskrisen i Australien” skriver Geoffrey Lawrence att i det landet är ”andelen arbetslösa, undersysselsatta och fattiga betydligt högre på landsbygden än i städerna”. Ekonomisk instabilitet har tvingat många familjer, särskilt de yngre, att flytta till större städer. Sheila, som driver en gård tillsammans med sin familj, frågar: ”Hur långt skall det gå innan det inte längre finns några som vill bruka jorden?”

Eftersom den yngre generationen flyr till städerna, har befolkningen i många glesbygdskommuner blivit märkbart äldre. De här orterna har inte bara förlorat ungdomens energi, utan också möjligheten till äldreomsorg – ofta när den behövs som mest. Förståeligt nog är många av de äldre på landsbygden förbryllade och rädda på grund av de här snabba förändringarna.

Jordbrukskrisen är med andra ord förödande och omfattande. Den berör oss alla. Men som nästa artikel visar finns det trots allt skäl att tro att jordbrukskrisen kommer att få ett slut.

[Infälld text på sidan 6]

I dagens globala samhälle är jordbrukarna utsatta för de internationella marknadskrafterna

[Infälld text på sidan 6]

”Hur långt skall det gå innan det inte längre finns några som vill bruka jorden?”

 [Ruta/Bilder på sidan 7]

EKOLOGISKT JORDBRUK

Ekologiska livsmedel blir mer och mer vanliga. Marknaden för ekologiska livsmedel i Canada ökar med cirka 15 procent varje år.

Vad är ekologiska livsmedel? I en rapport från jordbruksdepartementet i Alberta i Canada sägs det att det är ”livsmedel som har producerats med en metod som, förutom att inga syntetiska kemiska medel används, gynnar en frisk jordmån, biologisk mångfald, en mindre stressande behandling av djuren och en miljövänlig hantering”.

Ekologiska jordbrukare säger att det här skiljer sig mycket från livsmedelsproduktionen vid de stora kommersialiserade jordbruken. ”Med de enorma jordbruken följer en tendens att odla mycket av en enda gröda, som kan ge stora skördar genom en intensiv mekanisering och massor av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel”, skriver Katharine Vansittart i Canadian Geographic. ”Förutom att livsmedlen kan innehålla rester av sådana kemiska ämnen, blir de inte lika näringsrika när produkterna skördas innan de är mogna – vilket man måste när de skall fraktas långt för att nå sin marknad. För att de skall vara intakta när de når sitt mål, kan de också bli gasbehandlade, vaxade eller bestrålade med någon radioaktiv biprodukt.”

Vilka är det som köper ekologiska livsmedel? I rapporten från jordbruksdepartementet i Alberta sägs det att köparna ”är alltifrån hälsomedvetna tonåringar, till bekymrade mammor, till åldrande femtitalister. ... Köparna är inte längre bara de typiska flower power-ungdomarna från 60-talet.”

Men alla är inte övertygade om att ekologiska livsmedel är bättre. I Canadian Geographic sägs det: ”Det vanligtvis högre priset på ekologiska livsmedel får skeptiker att ifrågasätta om de är värda sitt pris, när det inte finns vetenskapliga fakta som bevisar nyttan med dem. Andra är bekymrade över att vi får ett livsmedelssystem med två olika skikt som stänger ute de fattiga.” Förespråkare för ekologiska livsmedel kontrar med att förändringar i kostvanor, marknadsföring och leveranser kan göra de här livsmedlen tillgängliga för alla, oavsett ekonomisk ställning. Med tanke på alla uppfattningar och vetenskapliga uppgifter som cirkulerar kommer debatten om ekologiska livsmedel knappast att dö ut på länge.

[Ruta/Bild på sidan 8]

BEKÄMPNINGSMEDEL JORDBRUKARENS DILEMMA

I vissa delar av världen har skadeinsekter och växtsjukdomar förstört så mycket som 75 procent av den potentiella skörden. En lösning som tycks vara självklar är att helt enkelt odla större mängder. Tidningen The Globe and Mail rapporterar: ”Canadas jordbrukare har försökt att ligga bra till i konkurrensen genom att använda produktionsmetoder som är tänkta att ge större skördar och mer att sälja.” Men Terence McRae vid Canadas miljömyndighet säger varnande: ”Många av de här förändringarna har ökat de potentiella miljöriskerna med jordbruket.”

Hur är det då med bekämpningsmedel? Även det här är ett dilemma för jordbrukarna, eftersom man fortfarande debatterar mycket om hur effektiva bekämpningsmedel är och vilka risker de utgör för hälsan. I en rapport från Världshälsoorganisationen medges det att man ännu inte vet exakt hur giftiga de flesta bekämpningsmedel är och vilka risker som är förbundna med dem. De potentiella farorna kan förvärras när bekämpningsmedlen passerar genom närings- kedjan. Djuren äter växter som är besprutade, och människor äter i sin tur djuren.

[Bildkälla]

USDA Foto: Doug Wilson