Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

När våra närstående inte delar vår tro

När våra närstående inte delar vår tro

Bibelns syn

När våra närstående inte delar vår tro

ENLIGT en beräkning finns det mer än 10 000 religionssamfund och sekter i världen. I ett visst land har omkring 16 procent av de vuxna någon gång bytt från ett samfund till ett annat. Det är därför inte så underligt att släktingar och vänner inte alltid är eniga om trosuppfattningar. Ibland leder detta till spända förhållanden. Frågan är därför: Hur bör de kristna behandla nära och kära som inte delar deras tro?

Ett speciellt förhållande

Tänk på vad Bibeln säger om det speciella förhållandet mellan föräldrar och barn. Det ingår ingen tidsbegränsning i befallningen i 2 Moseboken 20:12 att ”ära din far och din mor”. När Jesus resonerar om den här befallningen, enligt Matteus 15:4–6, är det uppenbart att han talar om den ära som vuxna barn bör ge åt sina föräldrar.

Ordspråksboken i Bibeln varnar oss för att vara respektlösa mot våra föräldrar. I Ordspråken 23:22 får vi rådet: ”Förakta inte din mor bara därför att hon har blivit gammal.” I Ordspråken 19:26 ges följande tydliga varning: ”Den som behandlar sin far illa och som jagar bort sin mor är en son som handlar skamligt och vanhedrande.”

Det framgår klart av Bibeln att vi inte skall försumma våra föräldrar. Att de inte godtar vår tro upphäver inte vårt förhållande till dem. De här bibliska principerna gäller på samma sätt andra blodsförvanter och vår äktenskapspartner. Det är klart och tydligt att de kristna förblir moraliskt och bibelenligt skyldiga att visa kärlek mot sina släktingar.

Resonlighet är viktigt

Bibeln varnar oss för dåligt umgänge, och naturligtvis skulle sådan påverkan kunna komma från ens närmaste släktingar. (1 Korinthierna 15:33) Många trogna Guds tjänare i det flydda stod upp för det som är rätt, trots att deras föräldrar var av en annan åsikt. Så var det tydligtvis i fallet med Koras söner. (4 Moseboken 16:32, 33; 26:10, 11) De sanna kristna bör inte kompromissa när det gäller sin tro bara för att behaga andra, inte ens sina släktingar. (Apostlagärningarna 5:29)

I vissa situationer kan föräldrar och andra släktingar opponera sig häftigt mot en kristens trosuppfattningar. Några kanske till och med blir fiender till sann kristendom. I sådana fall vidtar de kristna rimliga åtgärder för att skydda sin andlighet. Jesus sade träffande: ”En människas fiender kommer att vara sådana som tillhör hennes eget hushåll. Den som är fäst vid far eller mor mer än vid mig är mig inte värdig; och den som är fäst vid son eller dotter mer än vid mig är mig inte värdig.” (Matteus 10:36, 37)

Men i de flesta fall möter de kristna inte hårt motstånd från sina närstående. Deras släktingar har bara inte samma uppfattning om Bibelns läror. Bibeln uppmanar Kristi efterföljare att behandla icke troende ”med mildhet och djup respekt”. (1 Petrus 3:15; 2 Timoteus 2:25) Bibeln ger mycket passande rådet: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla.” (2 Timoteus 2:24) Aposteln Paulus gav också rådet till de kristna ”att inte bespotta någon, att inte vara stridslystna, att vara resonliga och lägga i dagen all mildhet mot alla människor”. (Titus 3:2)

Håll kontakten och visa kärlek

I Första Petrus 2:12 får de kristna den här uppmaningen: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna [icke troende], för att ... de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud.” Närstående som inte delar vår tro ser ofta de förändringar som Bibeln har medfört i vårt liv. Kom ihåg att många som tidigare var ointresserade eller till och med opponerade sig mot Bibelns sanning har ändrat tänkesätt. I vissa fall kan det ha tagit flera år innan man börjat undersöka orsaken till det goda uppförande som man på nära håll har kunnat iaktta hos en äktenskapspartner eller ett barn. Om människor inte godtar Bibelns sanningar, bör det inte vara därför att de har blivit försummade av en närstående som är kristen.

Naturligtvis kan omständigheterna variera, och vissa kristna Jehovas vittnen bor långt borta från sina föräldrar. Det kanske inte är möjligt att besöka dem så ofta som det är önskvärt. Men genom att vi skriver brev, ringer eller på andra sätt håller kontakt regelbundet känner våra nära och kära vår tillgivenhet. Många av dem som inte är sanna kristna älskar sina föräldrar och släktingar och har regelbunden kontakt med dem, och det oavsett deras religiösa tro. Borde då inte kristna vittnen för Jehova också göra det?

[Bild på sidan 26]

Genom att vi håller kontakt med närstående förstår de att vi tycker om dem