Oljan – välsignelse eller förbannelse?

HUR beroende är industriländerna av olja och oljeprodukter? Både olja och naturgas är helt oumbärliga för dem, och som Daniel Yergin uttrycker det i sin bok The Prize har det skapat ett ”Hydrocarbon Society”, ett kolvätesamhälle. Tänk bara på eldningsolja, smörjmedel, vax, asfalt och sådana saker där petrokemisk råvara ingår – flygplan, bilar, båtar, lim, målarfärg, polyester, gymnastikskor, leksaker, färgmedel, aspirin, deodoranter, kosmetika, CD-skivor, datorer, TV-apparater och telefoner. Varje dag använder många människor över 4 000 petroleumbaserade produkter som präglar det dagliga livet. Men hur är det då med alla de negativa effekter som har kännetecknat oljans historia ända från början?

Ingen välvillig kung

Vid slutet av 1940, när krig mellan Rumänien och Ungern verkade omedelbart förestående, var nazistdiktatorn Adolf Hitler snabb att medla. Var det av välvilja? Det Hitler i verkligheten ville förhindra var att rumänska oljekällor skulle komma under sovjetiskt herravälde. Olja var också en starkt bidragande faktor till att Irak invaderade Kuwait 1990 och att andra länder slöt upp i motoffensiven. Detta är på inget sätt isolerade händelser. Önskan att kontrollera oljan har ofta varit orsak till konflikter och lidande.

Olja är inte bara nödvändigt för det moderna livet, utan också en politiskt viktig fråga och av speciellt intresse för ett litet antal inflytelserika människor. OPEC, de oljeproducerande ländernas organisation, framhöll nyligen att olja inte är någon vanlig produkt utan ”en strategisk resurs”. Genom embargon och sanktioner har olja använts som politiskt maktmedel mellan länder. Dessutom har oljekällor, raffinaderier och tankfartyg varit en måltavla för terrorister – ofta med fruktansvärda skador på miljön som följd.

Oljeindustrin har anklagats för att bidra till miljöförstöringen genom koldioxidutsläpp, vilket kan medverka till globala klimatförändringar. Enligt en rapport från PEMEX (Petróleos Mexicanos), ett av världens största oljebolag, släpps föroreningar ut under flera faser av petroleumraffineringen. Även om bensinen är renare nu, känner många att det mesta är sig likt, trots att det har gått nästan sex år sedan Kyotoavtalet, då delegater från mer än 161 länder samlades för att bestämma vilka åtgärder man skulle vidta för att minska hotet om global uppvärmning. Å andra sidan hävdar OPEC att ”det är oljan som har skapat det överflöd och välstånd vi nu har” i många länder. Men är detta alltid fallet?

En del skulle peka på den skada som kommer av att man borrat efter olja och byggt pipelines. Andra skulle peka på det ökande antalet arbetslösa i Saudiarabien, det land som har de största oljetillgångarna. Alí Rodríguez Araque, generalsekreterare för OPEC, säger: ”Industriländernas regeringar får enorma fördelar genom de krav de ställer på producenter, raffinaderier och konsumenter.”

CorpWatch, en organisation som verkar för att ställa bolag till svars i sådana frågor som miljörätt, konstaterar: ”Oljan är fortfarande kung. Men han härskar inte välvilligt.”

Hur ser framtiden ut för oljan?