Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bör du betala dina skatter?

Bör du betala dina skatter?

Bör du betala dina skatter?

”Fullgör ... era skyldigheter mot ... alla. Är ni skattskyldiga, så betala er skatt. Är nånting tullpliktigt, så betala tullen. Visa respekt för den ni är skyldiga respekt, och ära den som äras bör.” (Romarna 13:7, Bo Giertz översättning)

MED tanke på det ökande skattetrycket kan det här rådet kännas svårt att acceptera. Men de här orden kommer från aposteln Paulus, och de finns nerskrivna i Bibeln. Du har säkert respekt för Bibeln. Men du kanske undrar: ”Måste de kristna verkligen betala alla skatter – även sådana som en del kanske tycker är orimliga eller orättvisa?”

Tänk på den uppmaning Jesus gav sina lärjungar. Han visste att hans judiska landsmän var mycket förbittrade över de skatter som Rom hade infört. Trots det uppmanade Jesus: ”Betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds.” (Markus 12:17) Det är intressant att se att Jesus förespråkade att skatt skulle betalas till just den regim som inom kort skulle avrätta honom.

Några år senare gav Paulus det råd som citerades i inledningen. Han uppmanade till att betala skatter, trots det faktum att stora summor av skatteintäkterna användes till att finansiera den romerska armén och till att stödja de romerska härskarnas omoraliska och utsvävande livsstil. Varför höll Paulus fast vid en sådan impopulär inställning?

De överordnade myndigheterna

Tänk på i vilket sammanhang Paulus sade de här orden. I Romarna 13:1 skrev han: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” När Israels nation hade styresmän som fruktade Gud, var det lätt att betrakta det ekonomiska understödet till nationen som en medborgerlig och religiös skyldighet. Men hade de kristna ett liknande ansvar när härskarna var otrogna avgudadyrkare? Ja, det hade de! Paulus ord visade att Gud hade gett dem ”myndighet” att styra.

Regeringar och myndigheter gör mycket för att upprätthålla lag och ordning. Det här gör att de kristna kan fortsätta med sin andliga verksamhet av olika slag. (Matteus 24:14; Hebréerna 10:24, 25) Paulus sade därför om den regerande myndigheten: ”Den är ... Guds tjänare åt dig till din nytta.” (Romarna 13:4) Paulus själv drog fördel av det skydd som den romerska regeringen erbjöd. Ett exempel är när han blev utsatt för en pöbelhop och räddades av romerska soldater. Längre fram vädjade han till det romerska rättssystemet, så att han kunde fortsätta att tjäna som missionär. (Apostlagärningarna 22:22–29; 25:11, 12)

Paulus angav därför tre skäl till att betala skatter. Först talade han om myndigheternas ”vrede”, som kommer till uttryck genom att de bestraffar lagbrytare. För det andra förklarade han att samvetet hos en som är gudfruktig skulle påverkas negativt om han fuskade med sina skatter. Slutligen visade han att skatter helt enkelt är en ersättning för de tjänster som myndigheterna tillhandahåller som ”offentliga tjänare”. (Romarna 13:1–6)

Tog Paulus medkristna hans ord till hjärtat? Ja, av allt att döma gjorde de det, eftersom den till bekännelsen kristne författaren Justinus Martyren, som levde på 100-talet (omkring 110 till 165 v.t.), sade att de kristna betalade sina skatter ”villigare än alla andra människor”. När myndigheterna kräver betalning i vår tid, vare sig de gör det i form av tid eller pengar, är de kristna fortfarande villiga att lyda. (Matteus 5:41) *

De kristna är naturligtvis fria att dra fördel av alla lagliga skatteavdrag. I vissa länder finns det möjlighet att göra avdrag för de bidrag man ger till religiösa organisationer. Men i lydnad för Guds ord tillgriper inte sanna kristna skattefusk. De betalar sina skatter och låter myndigheterna ta det fulla ansvaret för hur pengarna används.

Orimliga skatter är bara ett sätt på vilket ”människa har haft makt över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9) Jehovas vittnen får tröst av Bibelns löfte att alla inom kort kommer att få uppleva rättvisa under Guds rikes regering – en regering som aldrig kommer att tynga ner människor med orättvisa skatter. (Psalm 72:12, 13; Jesaja 9:7)

[Fotnot]

^ § 10 Jesu råd om att betala till ”kejsaren de ting som är kejsarens” var inte nödvändigtvis begränsat till att betala skatter. (Matteus 22:21) I boken Kritisch exegetisches Handbuch über das Evangelium des Matthäus av Heinrich Meyer förklaras det: ”Vi skall inte förstå att det som tillhör ... [kejsaren] omfattade enbart den egentliga skatten, utan också gällde allt det som kejsaren hade rätt till på grund av sitt legitima styre.”

[Infälld text på sidan 11]

De första kristna betalade sina skatter ”villigare än alla andra människor”. – JUSTINUS MARTYREN

[Bild på sidan 10]

Sanna kristna lyder skattelagarna

[Bild på sidan 11]

Jesus sade: ”Betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens”

[Bildkälla på sidan 10]

© Europeiska monetära institutet