Skatter – priset för ett ”civiliserat samhälle”?

”Skatter är något vi betalar för att få ett civiliserat samhälle.” (Inskrift på skatteverkets byggnad i Washington D.C.)

REGERINGAR och myndigheter hävdar att skatter är ett nödvändigt ont – priset för ett ”civiliserat samhälle”. Vare sig man delar den uppfattningen eller inte, går det inte att förneka att priset vanligtvis är högt.

Skatter kan delas upp i två kategorier: direkta och indirekta. Inkomstskatt, bolagsskatt, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är exempel på direkta skatter. Av dem är det troligtvis inkomstskatten som orsakar mest missnöje. Det gäller framför allt i länder där inkomstskatten är progressiv – dvs. ju mer man tjänar, desto mer betalar man i skatt. Kritiker menar att progressiva skatter är straffet för hårt arbete och framgång.

Publikationen OECD Observer, som ges ut av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), påminner oss om att utöver den vanliga inkomstskatten, som betalas till de centrala myndigheterna, ”kan inkomsttagare behöva betala en lokal, regional, provinsiell eller federal inkomstskatt. Så är det i Belgien, Canada, Japan, Korea, Schweiz, Spanien, USA och de skandinaviska länderna samt på Island.”

Indirekta skatter inbegriper mervärdesskatt, skatt på sprit och cigaretter och tullavgifter. De är inte lika märkbara som direkta skatter, men de kan ändå innebära en ekonomisk börda, i synnerhet för de fattiga. I den indiska tidskriften Frontline säger författaren Jayali Ghosh att det är en myt att medelklassen och förmögna skattebetalare betalar merparten av Indiens skatter. Ghosh säger: ”För delstatsmyndigheterna uppgår de indirekta skatterna till mer än 95 procent av den totala skatteuppbörden. ... Det är troligt att de fattiga i själva verket betalar en större del av sin inkomst i form av skatter än vad de rika gör.” Av allt att döma är det höga skatter på varor för masskonsumtion, till exempel tvål och livsmedel, som skapar det här missförhållandet.

Vad använder egentligen regeringar och myndigheter alla skattepengar till?

 Vart pengarna går

Regeringar och myndigheter lägger onekligen ut stora summor för att driva och tillhandahålla en nödvändig samhällsservice. I Frankrike arbetar till exempel var fjärde person i den offentliga sektorn. Det här inbegriper lärare, personal på museer och sjukhus, anställda inom post- och polisväsendet och andra i statlig och kommunal tjänst. Skatter är nödvändiga för att man skall kunna betala ut deras löner. Skatter används också till att bygga vägar, driva skolor och sjukhus och i vissa länder till att betala för sådana tjänster som sophämtning och postutbärning.

En annan stor orsak till att skatter behövs är kostnaderna för försvaret. Förmögna britter var de första som fick vara med och betala inkomstskatt för att finansiera kriget mot Frankrike 1799. Men under andra världskriget började den brittiska regeringen kräva att arbetarklassen betalade sin andel genom inkomstskatter. I vår tid är det fortfarande kostsamt att hålla i gång ett lands militärmakt, till och med i fredstid. SIPRI (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut) uppskattar att de sammanlagda utgifterna för det militära år 2000 uppgick till omkring 798 miljarder dollar.

Socialt styrmedel

Skatter kan också användas som ”socialt styrmedel” – ett redskap för att stimulera eller undertrycka vissa beteenden. Beskattning av alkohol antas till exempel bidra till att minska omåttligt drickande. I många länder utgör därför skatten på öl omkring 35 procent av priset.

Höga skatter läggs också på tobak. I Sydafrika utgör skatten mellan 45 och 50 procent av kostnaden för ett paket cigaretter. Men en regerings motiv till sådana skatter kanske inte alltid är enbart altruistiska. Som författaren Kenneth Warner konstaterar i tidskriften Foreign Policy är tobak ”en stark ekonomisk kraft, som varje år genererar hundratals miljarder dollar i vinstintäkter och dessutom många miljarder i skatteintäkter”.

Ett anmärkningsvärt exempel på social styrning ägde rum i början av 1900-talet. Lagstiftare i USA ville förhindra att det uppstod förmögna familjedynastier. Hur? Genom att införa en arvsskatt. När en rik man dör, går en stor del av hans samlade förmögenhet till skatt. Förespråkarna för skatten menar att den ”frigör tillgångar, så att de inte uteslutande går i arv inom aristokratiska familjer, utan kan användas för medborgerliga, demokratiska syften”. Tanken kanske är god, men förmögna skattebetalare har utvecklat ett antal tillvägagångssätt för att minska verkningarna av den skatten.

Skatter används fortfarande till att stödja projekt inom olika sociala områden, exempelvis miljön. The Environmental Magazine rapporterar: ”Nio västeuropeiska länder har nyligen genomfört miljöskatteändringar, i huvudsak för att minska luftföroreningarna.” Progressiv inkomstskatt, som nämndes tidigare, är något man också använder som socialt styrmedel. Tanken är att minska klyftan mellan rika och fattiga. I en del länder ges det möjlighet till skattelättnad för dem som ger gåvor till välgörande ändamål eller för par som har barn.

Varför är lagarna så invecklade?

När det kommer förslag om en ny skattelag, försöker många lagstiftare täppa till varje tänkbart kryphål. Kom ihåg: Enorma penningsummor står på spel. Och vad har blivit resultatet? Skattelagar blir ofta komplicerade och mycket svåra att förstå. En artikel i tidskriften Time förklarar att det som är komplicerat med skattelagarna i USA till stor del ”har att göra med att fastställa inkomsten”, det vill säga exakt avgöra vad som är beskattningsbart. Vad som ytterligare komplicerar det hela är den enorma mängden regler som ”ger utrymme för olika avdrag och undantag”. Men det är inte bara USA som har invecklade skattelagar. En nyligen publicerad utgåva av Storbritanniens skattelagstiftning uppgick till 9 521 sidor, som fyllde tio band.

Avdelningen för forskning om skattefrågor vid Michiganuniversitetet rapporterar: ”USA:s skattebetalare använder varje år över tre miljarder timmar till att fylla i sina självdeklarationer. ... Sammantaget beräknas kostnaden i tid och pengar som skattebetalare i USA lägger ner [på att fylla i sin självdeklaration] uppgå till så mycket som 100 miljarder dollar varje år, eller omkring 10 procent av den totala skatteintäkten. Till stor del beror kostnaden på att lagarna för inkomstskatt är så ofattbart invecklade.” Reuben, som nämndes i början av den första artikeln i den här serien, säger:  ”Jag brukade försöka göra min självdeklaration själv, men det tog mycket tid, och det kändes ofta som om jag fick betala mer än jag behövde. Så numera anlitar jag en revisor till att göra min deklaration.” (Se rutan ”Att följa skattelagar” på sidan 8.)

Skattebetalare, skatteflykt och skattefusk

De flesta människor erkänner, om än motvilligt, fördelarna med att samhället får in skatter. Vid ett tillfälle förklarade chefen för det brittiska skatteverket: ”Ingen tycker om att betala inkomstskatt, men det finns knappast någon som menar att vi skulle ha bättre förhållanden utan den.” Somliga beräknar att det är så mycket som 90 procent av skattebetalarna i USA som rättar sig efter skattelagarna. En skatteexpert medger: ”Om man inte gör det, beror det i de flesta fall på svårigheter att förstå lagen och hur man skall gå till väga snarare än på att de avsiktligt vill slingra sig undan.”

Även om det är så, finns det många som hittar sätt att komma undan att betala vissa skatter. Tänk till exempel på vad en artikel i U.S.News & World Report sade om företagsbeskattning: ”Helt lagligt undviker många firmor att betala en stor del av sin skatt – och ibland alltihop – genom att göra skatteavdrag och planera sin bokföring.” Artikeln fortsätter med att ge ett exempel på en sådan utstuderad planering: ”Ett amerikanskt aktiebolag etablerar ett bolag i ett lågskatteland.  Därefter driver aktiebolaget sin amerikanska verksamhet genom det utländska bolaget.” Aktiebolaget behöver på så sätt inte betala skatt i USA – vilken kan vara så hög som 35 procent – även om ”huvudkontoret inte är mycket mer än ett dokumentskåp och en brevlåda”.

Sedan finns det de som är renodlade skattefuskare. Det påstås att i ett europeiskt land betraktas skattefusk som en ”nationalsport”. Enligt en undersökning i USA var det bara 58 procent av männen mellan 25 och 29 år som trodde att det var fel att inte ta upp hela inkomsten i deklarationen. Initiativtagarna till undersökningen medger: ”Rapporten avslöjar mycket om vilken etik och moral som råder i vårt samhälle.” I Mexico beräknas skatteintäkterna minska med omkring 35 procent på grund av skattefusk.

I allmänhet erkänner ändå människor behovet av skatter och har inget emot att betala sin beskärda del. Men de berömda ord som tillskrivs kejsar Tiberius verkar vara sanna: ”En god herde bör klippa sin hjord, inte dra av skinnet.” Om du känner att du har blivit offer för ett system som verkar betungande, orättvist och överdrivet invecklat, hur bör du då egentligen se på att betala skatt?

[Ruta på sidan 7]

Tänk efter innan du flyttar!

Skattesystemen varierar från land till land. Inkomstskatterna kan i själva verket variera kraftigt inom ett och samma land. Är det värt att överväga att flytta till en plats där skattesatserna är lägre? Det kan det vara, men du bör tänka dig för innan du flyttar.

En artikel i OECD Observer påminner till exempel läsarna om att skattesatsen inte är det enda som behöver tas i beaktande. I artikeln sägs det: ”Den faktiska skatten för enskilda skattebetalare påverkas också av olika avdrag.” Vissa länder har exempelvis en låg inkomstskattesats. Men där erbjuds ”inte mycket i form av grundavdrag, andra avdrag och skattefria inkomster.” Det kan till slut bli så att en person får betala mer i skatt där än i länder med högre skattesatser, men med större utrymme för skattebefrielse och avdrag.

I USA överväger en del att flytta till stater som inte har någon statlig inkomstskatt. Men innebär det automatiskt att man sparar pengar? Inte enligt Kiplinger’s Personal Finance, där det sägs: ”I flera fall visar våra undersökningar att stater som inte har inkomstskatt kompenserar det med högre egendomsskatter, omsättningsskatter och andra skatteslag.”

[Ruta på sidan 8]

Att följa skattelagar

För många av oss är det en stressande, ja rentav betungande börda att betala skatt. Därför bad Vakna! en skatteexpert om några praktiska förslag.

”Inhämta goda råd. Det här är nödvändigt, för skattelagen kan vara komplicerad, och okunnighet om lagen accepteras väldigt sällan som en godtagbar ursäkt för att inte följa den. Även om en skattebetalare kanske betraktar skattemyndigheten som sin fiende, kan personalen där ofta ge korrekta och lättförståeliga upplysningar om hur olika skattefrågor skall lösas. Skattemyndigheten vill helst att du redan från början fyller i din självdeklaration på ett korrekt sätt. De har ingen önskan att ställa dig till svars för att du inte följer skattelagarna.

Om du har en invecklad ekonomi, sök då råd från en skatteexpert. Men var på din vakt! Samtidigt som det finns många experter som har ditt bästa för ögonen, finns det gott om sådana som inte har det. Fråga en vän eller affärsbekant som du har förtroende för om de har någon att rekommendera och kontrollera sedan att denne har de kvalifikationer som krävs.

Var punktlig. Det kan bli dryga straffavgifter, om deklarationen inte lämnas in i tid.

Se till att alla handlingar är i ordning. Oavsett vilket bokföringssystem du har, håll det up-to-date. På så sätt kommer du att inskränka arbetet till ett minimum, när det blir dags att deklarera. Du kommer också att vara i ett mycket bättre läge, om din bokföring skulle bli granskad.

Var ärlig. Du kan vara frestad att luras eller kanske tänja på reglerna lite grann. Men skattemyndigheten har många knep för att avslöja oriktiga uppgifter. Det är alltid bäst att vara ärlig.

Håll dig informerad. Om den du anlitat för att upprätta din deklaration lämnar oriktiga uppgifter, är det ändå du som är ansvarig. Var därför noga med att ditt ombud handlar i överensstämmelse med dina önskemål.”

[Bild på sidan 7]

I många länder läggs höga skatter på tobaksvaror och alkoholhaltiga drycker

[Bilder på sidorna 8, 9]

 Skattepengar finansierar många tjänster i samhället som vi kanske tar för givna