SKULLE du vilja få ett slut på alla krig? Det borde vara möjligt att lösa nationella och internationella konflikter genom diplomatiska ansträngningar. Många anser att om världens ledare bara samarbetade, skulle vi kunna få slut på krigen. Ändå är du antagligen besviken på diplomatins resultat. Diplomater har ratificerat fördrag, formulerat resolutioner och hållit toppmöten i hundratals år, men det är inte många av problemen som har fått en bestående lösning.

Bibeln har mycket att säga om diplomati och fred. Den besvarar följande frågor: Vilka faktorer hindrar diplomatin från att åstadkomma fred? Bör de kristna engagera sig i diplomati? Hur kommer verklig fred till sist att uppnås?

Ett antal bibliska skildringar visar att personliga kontakter kan leda till fred. Abigajil övertygade till exempel skickligt David och hans här om att det skulle vara oförståndigt att hämnas på hennes hushåll. (1 Samuelsboken  25:18–35) Jesus berättade en liknelse om en kung som inte såg någon annan rimlig utväg än att sända ut en beskickning för att anhålla om fred. (Lukas 14:31, 32) Bibeln erkänner alltså att vissa former av diplomati kan lösa konflikter. Men varför har då fredssamtalen så ofta begränsad framgång?

Bibeln har helt riktigt förutsagt att vår tid skulle utmärkas av stora svårigheter. På grund av Satans, Djävulens, onda inflytande skulle människor inte vara villiga ”till någon som helst överenskommelse”, utan vara ”vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod”. (2 Timoteus 3:3, 4; Uppenbarelseboken 12:12) Dessutom förutsade Jesus att avslutningen på denna tingens ordning skulle utmärkas av ”krig och rykten om krig”. (Markus 13:7, 8) Kan någon förneka att krig har blivit allt vanligare? Är det med tanke på detta förvånande att ansträngningarna att uppnå fred mellan nationer ofta visar sig vara fruktlösa?

Tänk också på att även om diplomater kan göra stora ansträngningar för att stävja konflikter, har ändå var och en som sin huvudsakliga uppgift att främja den egna nationens intressen. Detta är kärnpunkten i politisk diplomati. Bör de kristna engagera sig i sådant?

Bibeln ger rådet: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte till en jordemänniskas son, hos vilken ingen räddning finns.” (Psalm 146:3) Detta innebär att världens diplomater varken har makt eller förmåga att komma fram till bestående lösningar, vilka motiv de än har.

När Jesus förhördes inför Pontius Pilatus, sade han: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen. Om mitt kungarike vore en del av den här världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt kungarike inte härifrån.” (Johannes 18:36) Fredsplaner är ofta påverkade av nationalistiskt hat och politisk själviskhet. Med tanke på detta undviker sanna kristna att bli inblandade i den här världens konflikter och dess diplomatiska bemödanden.

Innebär detta att de kristna är likgiltiga för vad som händer i världen? Är de okänsliga för mänskligt lidande? Nej. Tvärtom beskriver Bibeln Guds sanna tillbedjare som människor som ”suckar och stönar” över det onda som händer omkring dem. (Hesekiel 9:4) De kristna litar helt enkelt på att Gud skall införa den fred han har utlovat. Vad innebär fred för dig? Att krigen tar slut? Guds kungarike kommer verkligen att göra slut på krigen. (Psalm 46:8, 9) Men det kommer dessutom att garantera full säkerhet och verkligt välbefinnande för alla jordens invånare. (Mika 4:3, 4; Uppenbarelseboken 21:3, 4) En sådan överlägsen fred kan aldrig uppnås genom diplomatiska ansträngningar eller mänskliga ”fredsbevarande” organisationer.

Bibelns profetior och erfarenheter från det förflutna visar tydligt att om man förlitar sig på mänskliga diplomatiska ansträngningar för att få fred har man bara besvikelse att vänta. De som sätter sitt hopp om fred till Jesus Kristus och understöder Guds kungarike kommer däremot att få sin önskan om sann fred förverkligad. Dessutom kommer de att få njuta av den för evigt. (Psalm 37:11, 29)