Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gud har ett namn!

Gud har ett namn!

Gud har ett namn!

Vad är Guds namn? Alla människor har ett namn. Vi ger till och med våra sällskapsdjur namn! Skulle det inte vara rimligt att Gud har ett namn? Att vi har namn och använder dem är utan tvivel viktigt för våra relationer till andra människor. Varför skulle det då vara annorlunda när det gäller vårt förhållande till Gud? Miljoner människor som bekänner sig tro på Bibelns Gud använder ironiskt nog inte hans namn. Ändå har Guds namn varit känt i många tusen år. När du läser den här artikelserien, får du veta att det fanns en tid när det var vanligt att man använde Guds namn. Men ännu viktigare är att du får veta vad Bibeln säger om betydelsen av att vi lär känna Gud vid namn.

UNDER 1600-talet präglade flera europeiska länder mynt som bar Guds namn. På ett tyskt mynt från 1634 finns namnet Jehova på en framträdande plats. De här mynten kallades allmänt Jehova-taler, dvs. Jehova-mynt, och de användes i årtionden.

Jehova * är en återgivning av Guds namn som har varit erkänd i många hundra år. På hebreiska, ett språk som man läser från höger till vänster, skrivs namnet med fyra konsonanter, יהוה. De här fyra hebreiska bokstäverna – som translittereras JHWH – kallas tetragrammet. Guds namn i den formen ingraverades också på europeiska mynt i årtionden.

Guds namn förekommer också på byggnader, monument och konstverk och i många kyrkosånger. Enligt det tyska uppslagsverket Brockhaus Enzyklopädie var det en gång i tiden vanligt att protestantiska furstar bar insignier som bestod av en stiliserad sol och tetragrammet. De här insignierna, som också användes på flaggor och mynt, kallades Jehova-sol-insignier. Det är tydligt att de djupt religiösa européerna på 1600- och 1700-talen kände till att den allsmäktige Guden har ett namn. Och ännu viktigare – de var inte rädda för att använda det.

Guds namn var inte heller någon hemlighet i de nordamerikanska kolonierna. Ta till exempel Ethan Allen, som var soldat i det nordamerikanska frihetskriget. Enligt hans memoarer begärde han 1775 att hans fiender skulle överlämna sig ”i den store Jehovas namn”. Längre fram, under Abraham Lincolns presidenttid, nämnde flera av hans rådgivare ofta Jehova i sina brev till honom. Andra amerikanska historiska dokument som innehåller Guds namn finns tillgängliga för allmänheten i många bibliotek i USA. Det här är bara några få exempel på hur Guds namn hade en framträdande plats i många hundra år.

Hur är det i vår tid? Är Guds namn bortglömt? Inte alls. Olika bibelöversättningar använder Guds namn i många verser. Ett kort besök på ett bibliotek eller några minuters efterforskning i ett eget uppslagsverk är förmodligen allt som behövs för att du skall finna att namnet Jehova är allmänt erkänt som den nutida motsvarigheten till tetragrammet. I Encyclopedia International definieras namnet Jehova som ”den moderna formen av det hebreiska heliga namnet på Gud”. En nyare upplaga av The New Encyclopædia Britannica uppger att Jehova är det ”judekristna namnet på Gud”.

Är då Guds namn intressant för människor i vår tid, kanske du undrar. Guds namn, i en eller annan form, används fortfarande på många offentliga platser. Det är till exempel inristat på hörnstenen till en byggnad i New York. I samma stad finns också namnet på hebreiska på en färgglad mosaik som smyckar en tunnelbanestation där många passerar. Men av de tusentals människor som gått förbi på de här platserna är det nog inte många som tänkt på att inskrifterna skulle ha någon speciell innebörd.

Är Guds namn viktigt för människor i din hemtrakt? Eller talar de flesta om Skaparen som ”Gud”, som om den titeln skulle vara hans namn? Många ägnar kanske inte ens en tanke åt om Gud har ett namn eller inte. Hur är det med dig? Tycker du att det känns naturligt att använda Guds namn, Jehova?

[Fotnot]

^ § 4 I den här artikelserien återges 39 former av namnet Jehova så som det används på mer än 95 språk.

[Ruta/Bild på sidan 4]

En kung som gjorde namnet Jehova känt

År 1852 for en grupp missionärer från Hawaii till öarna i Mikronesien. De hade med sig ett introduktionsbrev från kung Kamehameha III som då härskade över Hawaiiöarna. Brevet, som bar hans officiella sigill och var skrivet på hawaiianska, riktades till de olika härskarna på öarna i Stilla havet. I brevet stod bland annat: ”Några lärare som undervisar om den högste Guden, Jehova, står i begrepp att segla till era öar för att göra Hans ord känt för er till er eviga frälsning. ... Jag rekommenderar er att visa dessa goda lärare er högaktning och vänskap och uppmanar er att lyssna till deras undervisning. ... Jag råder er att kasta bort era avgudar och ta emot Herren Jehova som er Gud, att tillbe och älska Honom, och Han kommer att välsigna och frälsa er.”

[Bild]

Kung Kamehameha III

[Bildkälla]

Hawaii State Archives

[Bild på sidan 3]

Guds namn på hebreiska i form av tetragrammet, som betyder ”fyra bokstäver”