Ett friluftsmuseum med timrade hus

Från Vakna!:s medarbetare i Slovakien

I EN del länder finns de vackra husen från förr och deras historia kärleksfullt bevarade i friluftsmuseer. Detta är museer där man har samlat traditionella byggnader för att visa människor i dag hur man levde och verkade förr.

Låt oss besöka ett friluftsmuseum som är beläget i Centraleuropa, i området kring floden Orava i norra Slovakien.

Oravas friluftsmuseum

Oravas friluftsmuseum i staden Zuberec ger oss en inblick i traktens historia. Museet öppnade 1967 och omfattar hus från 74 byar och bondgårdar i närheten och från avlägsna och isolerade bosättningar. Alla de här byggnaderna fraktades hit i delar och monterades omsorgsfullt ihop.

Här kan vi göra rundvandringar i 11 hus och bondgårdar som visar hur både framstående och vanliga människor i Orava bodde – borgmästare, adelsmän, bönder, lantarbetare och hantverkare. Eftersom jordbruk och uppfödning av nötkreatur och får har varit den huvudsakliga sysselsättningen för invånarna i Orava i många hundra år, är bondgårdarna väl representerade. Bland annat kan man få se höskullar, en loge, ladugårdar, en fårfålla och fåraherdens koja, timrade spannmålsmagasin och lagerbyggnader. Vi ser också en bikupa, traditionellt handgjorda verktyg, ett klocktorn och en träkyrka, med en efterbildning av en kyrkogård.

När vi tittar in i hemmen ser vi att ett typiskt hus i Orava hade en storstuga, en farstu, ett kök och en kammare som vette mot baksidan av huset. Det kan också ha haft en låg källare som var belagd med flata stenar. Husen byggdes av huggna timmerstockar, och fönstren och dörrarna målades ofta vita. Taken och deras fint snickrade gavlar var täckta av takspån eller brädor. Ibland hade storstugan jordgolv, men till och med då kan väggarna ha varit vitkalkade eller kanske täckta med en fint bearbetad träpanel. Maten lagades över öppen eld i köket och röken leddes ut genom en skorsten. Värmen från köket spred sig in till storstugan.

De arbetade och roade sig tillsammans

Planlösningen av de här träbyggnaderna ger påtagliga bevis för att det fanns starka band mellan generationerna och en stark sammanhållning bland människorna i samhället. Husen och byarna var organiserade för gemensamma insatser. Det skulle i själva verket ha varit omöjligt att överleva under de hårda förhållandena i de här bergstrakterna om människorna inte hade haft ett nära samarbete. Familjer och grannar hjälptes åt att fösa kor, får och gäss till betesmarkerna och med att slå fälten med lie och föra jordbruksprodukterna till marknaden. Samhället skötte också betesmarker och underhåll av vägar.

Trots det hårda arbetet var livet i byn i allmänhet lyckligt, speciellt vid skördetiden. God mjölkproduktion och födsel av kalvar och lamm var sådant som gav upphov till glädje. Vid sådana tillfällen genljöd bergen av sång och musik. Man sjöng folkvisor och spelade på flöjt, munspel eller handklaver. På  vintern kom unga flickor och gifta kvinnor tillsammans för att plocka dun och fjädrar på gässen för att ha till täcken och kuddar. Männen berättade historier för varandra medan de arbetade, och efter dagens slut kom alla tillsammans för att dansa. På en del ställen i den här trakten har sådana traditioner fortsatt ända fram till nu.

En titt in i det förgångna

De här fina gamla trähusen byggdes av skickliga hantverkare enligt konstruktionsprinciper och planlösningar som förts vidare från generation till generation. Man använde sig av material från trakten. Deras praktiska vishet och estetiska sinne visar sig dessutom i att byggnaderna smälter fint in i omgivningen. De som byggde dem lade verkligen ner hela sin själ i arbetet.

Den världsberömde arkitekten Ludwig Mies van der Rohe sade: ”Varje yxhugg och mejselhugg har en mening. ... I de här byggnaderna finns ett kunnande som förvärvats under många generationer. Vilken känsla för material och skönhet dessa hus förmedlar! De är verkligen tilltalande och charmiga! De tycks vara ekon av forntida sånger!”

Medan vi stannar upp för att beundra arkitekturen i det här friluftsmuseet, försöker vi föreställa oss människorna som levde i de här byggnaderna och hur de utförde sina dagliga sysslor. Förhoppningsvis kan vi ta med oss något av den ro som fanns i det här lugna livet in i vår moderna och stressiga värld.

[Karta på sidan 14]

(För formaterad text, se publiktionen)

Zuberec

[Bilder på sidan 15]

1) Timrade hus; 2) interiör; 3) invånare som spelar och dansar i sina folkdräkter