Acinipo – en bortglömd forntida utpost

Från Vakna!:s medarbetare i Spanien

DET var spännande att gå omkring där iberer och romare gick för mer än 2 000 år sedan. Min kamrat och jag hade kört från San Pedro de Alcántara, som ligger vid kusten i provinsen Málaga i södra Spanien, för att besöka några av Andalusiens pueblos blancos (vita städer). Vi körde norrut på en bergsväg och passerade till vänster om Sierra de las Nieves med Pico Torrecilla, som reser sig drygt 1 900 meter över havet. Även om landskapet var imponerande, var vi inte beredda på den syn som väntade oss när vi körde ner mot den historiska, muromgärdade staden Ronda. Den här fascinerande pärlan har under loppet av flera tusen år varit bebodd av olika folkslag, till exempel kelter (som kallade den Arunda), greker, fenicier, romare, vandaler och berber (morer), som besegrade visigoterna på 700-talet v.t.

Vårt mål var emellertid Ronda la Vieja, gamla Ronda, som i forna tider var känt som Acinipo. I ett spanskt uppslagsverk sägs det att det här namnet är av sidoniskt ursprung och att feniciska köpmän från Sidon, i nuvarande Libanon, bosatte sig här och gav platsen det namnet. Namnet är besläktat med forntida grekiska och latinska ord för vindruvor. Forntida mynt har namnet Acinipo och veteax på den ena sidan och en vindruvsklase på den andra. Uppenbarligen var jordbruk och vinframställning viktiga näringsgrenar. En källa uppger att Acinipo ”tack vare det geografiska läget ... blev en storstad, en centralort med befogenhet att prägla mynt, och att invånarna längre fram, under den romerska kejsartiden, fick samma rättigheter som romerska medborgare”.

Med hjälp av vår resehandbok och våra kartor hade vi tagit reda på att Acinipo låg bara några kilometer nordväst om Ronda. Min amerikanske vän var ivrig. Det här var hans första besök i Europa och hans första tillfälle att få se lämningar från romarriket.

När vi fortsatte framåt på den smala landsvägen, upptäckte vi att det inte var så lätt att hitta ruinerna. Vi fick syn på en herde som vallade sina får, och vi stannade och frågade honom om vägen. Han försäkrade att vi bara hade några kilometer kvar till Ronda la Vieja. Och mycket riktigt, plötsligt såg vi en brant sluttning framför oss som verkade ha erbjudit ett gott skydd. När vi kom fram till ingången till den arkeologiska platsen, såg vi att bergssluttningen framför oss var full av lämningar från forntiden. Det visade sig att det var lämningar av bosättningar, kanske ända från romartiden. Uppenbarligen hade det en gång i tiden funnits en ansenlig befolkning här. Högt upp på berget, ungefär en kilometer bort, såg vi något som liknade en massiv stenmur. Den gjorde oss nyfikna. Vad skulle vi få se?

Varför en stad här?

Varför valde romarna att bygga en stad här, så avsides? Därför att en fiende inte  kunde närma sig utan att bli upptäckt av invånarna. Romarna var inte de första som såg fördelarna med den här strategiskt belägna platsen. Arkeologer säger att den har varit bebodd av forntida folk i över 4 000 år. Fenicierna kom till Acinipo omkring år 1000 f.v.t. Staden spelade en viktig roll i deras handelsverksamhet, eftersom den var en perfekt knutpunkt inne i landet mellan kuststäderna Málaga och Cádiz, som då var kolonier.

Det stod en vakt vid ingången till ruinerna, och efter ett kort samtal lät han oss gå in genom den gamla porten. På höger sida om oss såg vi cirkelformade lämningar av bosättningar från 700- och 600-talen f.v.t. Vi började gå uppför berget och kom fram till stenar som hade varit en del av det forum, eller torg, som romarna hade byggt. Av de lämningar som man har grävt fram har arkeologer dragit slutsatsen att det fanns offentliga byggnader här, och att torget var stadens centrum.

En unik teater

Vår blick sökte sig återigen till den höga muren längst upp på berget. Vi undrade vad den hade varit på romartiden. När vi kom närmare, förstod vi att vi närmade oss fonden till en teater. Teatern är gjord av sten och har ett stort valv och ett torn. Enligt romersk sed var stenarna huggna och satta utan cement. Vi steg in genom valvet och kom ut på scenen. Runt omkring oss fanns trappsteg och sittplatser för ungefär 1 000 personer uthuggna ur berget. Tanken på att vi stod där romerska skådespelare och vältalare hade uppträtt var något som gjorde ett starkt intryck på oss.

Romarna visste hur de skulle utnyttja bergssluttningar på bästa sätt och göra dem till teatrar. Man kan finna spår av romerska teatrar och amfiteatrar på så vitt skilda platser som Mérida i västra Spanien, Trier i Tyskland, Nîmes och Arles i Frankrike och till och med så långt norrut som Caerleon i Wales. Det finns berömda teatrar i Pompeji och Rom. Colosseum i Rom rymde 5 0000 personer! Lämningar av mer än 75 romerska amfiteatrar finns inom det forna romarrikets gränser. Grupper av skådespelare reste från teater till teater och underhöll med sina föreställningar.

Teatern i Acinipo är den bäst bevarade delen av staden. Sittplatserna utnyttjar bergets lutning och är skyddade från vinden som blåser över platån högre upp. Teatern är byggd så att den naturliga akustiken kan utnyttjas.

Vi klättrade upp till platån. Utsikten var magnifik åt alla håll. Till vänster om oss, långt borta i söder, låg Ronda, och till höger, eller norrut, låg den forntida staden Olvera. Med olycksbådande mörka moln som kuliss satte vi oss ner i teatern på den här ensliga bergssluttningen. Vi försökte föreställa oss hur det kunde ha sett ut för 2 000 år sedan i den livliga men isolerade romerska staden Acinipo. Vi funderade över vad som återstår att upptäcka om den här unika platsen. När de forntida invånarna med tiden får uppstå, kanske stadens hemligheter kommer att avslöjas. (Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15)

[Karta på sidan 14]

(För formaterad text, se publikationen)

MADRID

Acinipo

Ronda

Málaga

 [Bild på sidan 15]

Skylt vid ingången: ”Arkeologiska lämningar efter Acinipo”

[Bild på sidan 15]

Grushögar efter romerska bosättningar

[Bild på sidan 15]

Teaterns fond

[Bild på sidan 15]

Teater och scen

[Bild på sidan 15]

Teaterns hörntorn

[Bild på sidan 15]

Bergstoppen där Acinipo ligger

[Bild på sidan 16]

I förgrunden: lämningar efter förromerska bosättningar