Det fascinerande Burren på Irland!

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE PÅ IRLAND

DET var inte alla som tyckte att det var fascinerande. Vissa såg det inte som något annat än en karg och klippig vildmark. Det är ett land ”som inte ger ifrån sig tillräckligt med vatten för att dränka en man, inte ett träd att hänga honom i eller ens nog med jord för att begrava honom”, sade den engelske generallöjtnanten Edmund Ludlow en tid efter sitt besök där 1651.

Men de flesta besökare fängslas av det. Naturforskare, botaniker, arkeologer, historiker och tusentals andra som regelbundet kommer hit har många olika skäl till att betrakta det som ”ett fascinerande och imponerande landområde”. Var ligger den här platsen? Varför lockar den till sig så många olika slags människor?

Ett ”klippområde”

Området ligger på Europas allra yttersta kant – på Irlands västkust, mellan de världsberömda klipporna vid Moher i söder och Galwaybukten i norr. Det kallas Burren. Namnet kommer från det irländska ordet boireann, och det betyder ”klippområde”.

Landskapet domineras av klippor. Det tycks ha ”utsatts för någon geologisk nyck”, heter det i en resehandbok, för på många ställen ligger ”ofantliga trottoarer av grå kalksten, med massiva stenbumlingar utströdda här och var så långt ögat kan se”. Faktum är att hela Burren är en stor kalkstensgömma som täcker en landyta av ungefär 1 300 kvadratkilometer. En stor del av detta ”gåtfulla, dystra månlandskap” verkar faktiskt sakna jord helt och hållet.

”Som en jättelik kamin”

Vind och regn har skulpterat ut förunderliga former och figurer i kalkstenshällarna, och det ger Burren en dramatisk och karg skönhet som är unik. Men det var inte i första hand områdets unika skönhet som fick människorna att bosätta sig här för tusentals år sedan. De var mer intresserade av områdets enastående förmåga att hålla deras boskap med betesmark året runt.

Det stora kalkstenslagret – som på sina ställen är mer än 900 meter djupt – fungerar ”som en jättelik kamin, som under sommaren absorberar värme som den sedan långsamt avger under vintern”. Tillsammans med den modererande inverkan som temperaturen i havet har skapade det här en mycket gynnsam miljö för jordbruk och boskapsuppfödning för de här tidiga nybyggarna.

Forntida byggare i Burren

Gångna generationer lämnade, liksom de här tidiga lantbrukarna, spår efter sig i hela trakten. Här finns exempelvis ett stort antal megalitgravar. En av de mest berömda av dem är Poulnabrone-dolmen, som byggdes långt före Kristi tid. Det vi ser i dag är naturligtvis bara resterna av den ursprungliga graven – enorma kalkstensblock som de forntida byggarna reste som ett minnesmärke över de ”framstående som dött”. Experterna menar att graven från  början var övertäckt med en imponerande hög av stenar och jord.

Långt innan kelterna kom till Irland, lämnade invånarna i Burren bevis på sin närvaro i form av en sorts stengravar, som kallas kilgravar på grund av sin speciella form. Vid en plats som kallas Gleninsheen påträffade en ung man år 1934 något som han tyckte ”såg ut att vara ett egendomligt föremål”. Det visade sig vara ett vackert arbetat guldhalsband – som anses vara ”ett av de finaste föremålen som gjorts av Irlands guldsmeder under senare delen av bronsåldern”.

De här forntida folken omges av stor mystik. Vilka var de egentligen? Vad trodde de på? Till vad användes deras byggnader, till exempel dem som ligger uppe på den ödsliga höjd som kallas Turlough Hill? Var den här gåtfulla platsen ett forntida bergfort, eller var den en helig plats där man utförde speciella religiösa riter? Ingen vet med säkerhet.

Senare bosättningar uppförde otaliga ringfort i sten eller lera – forntida lantgårdar som tjänade som befästningar. Längre fram i tiden byggdes många kyrkor, kloster och slott.

Det underjordiska Burren

Till och med under markytan är Burren en fascinerande plats. Vatten har trängt djupt ner i de porösa kalkstenslagren och skapat ”en av Irlands märkligaste underjordiska världar”. Kalkstenen har gröpts ur och är full av grottor. Många av de här grottorna är fortfarande aktiva, dvs. där finns fortfarande strömmar, floder och vattenfall. I en grotta, som kallas Poll an Ionain, finns vad som sägs vara Europas längsta fritt hängande stalaktit – över nio meter lång!

Eftersom många grottor är farliga att utforska, nöjer sig försiktiga besökare med den relativt säkra visningsgrottan, Aillwee Cave, den enda grotta som är öppen för allmänheten. Här kan man se spår av ett djur som inte har funnits på Irland på över tusen år – brunbjörnen.  Det verkar som om björnarna övervintrade i den här grottan, där temperaturen håller sig runt 10 grader Celsius året om. Djupt inne i kalkstensberget förundras man över de egendomligt formade stalaktiterna, stalagmiterna och andra sällsamma klippformationer. Man kan också försöka föreställa sig den kraft med vilken vattnet från början skapade de här märkliga grottorna och håligheterna.

En ”botanisk metropol”

Det är framför allt det fantastiska växtlivet som gör Burren så annorlunda. Det här landskapet ”är en av Europas mest varierande och förbluffande naturliga miljöer”, skriver en författare. Det har stränder och bergssluttningar, ängar och skogsmark. Det finns hundratals dalar som är helt omgivna av klippformationer. De bildades för tusentals år sedan när några av grottsystemen i Burren störtade in. Underliga sjöar, som kallas turloughs, förvandlas till ängar under sommarmånaderna då grundvattennivån sjunker. Stenmurar – vissa flera tusen år gamla – sträcker sig kors och tvärs över kalkstenstrottoarerna och omger vartenda litet grönområde.

Något som ytterligare bidrar till mångfalden i den här häpnadsväckande miljön är de sprickor och skrevor, så kallade grikes, som bildats i kalkstenshällarna. De kan bli upp till två meter djupa. I vissa av de här skrevorna har det bildats isolerade jordplättar som tack vare sitt skyddade läge gör att alla möjliga sorters växter frodas.

Botanisten Cilian Roden säger att det över hela Burren ”förekommer sällsynta och magnifika växter i ett överflöd som vanligtvis förknippas med tusenskönor och tistlar”. Här växer över 600 olika arter sida vid sida, men det är inte bara mångfalden eller mängden växter som gör Burren annorlunda. Det som gör området unikt är den mycket ovanliga sammansättningen av växtarter. ”Arktisk flora, alp- och medelhavsflora, växter som föredrar sur jordmån och växter som föredrar alkalisk jordmån, allt växer tillsammans på det här lilla hörnet av västra Irland”, något som har förbryllat och förbluffat botaniker i hundratals år.

Till och med den vackra vårgentianan, som anses vara en alpväxt, växer vid havsnivån i Burren. Tätt intill varandra finns arktiska växter, som fjällsippor, och subtropiska växter, som venushår. Mer än 20 arter av orkidéer frodas över hela Burren. Här finns också ett överflöd av backtimjan, harsyra, blodnäva, käringtand, fjälltrift och många fler arter. Burren förtjänar verkligen att beskrivas som en ”botanisk metropol”.

Ja, visst är det klippigt. Men Burren är ingen karg vildmark. Landskapet återspeglar skönheten och mångfalden i skapelsen. Det stimulerar sinnet, retar sinnena, sätter fart på fantasin och livar upp hela människan. Kom till Irland och besök det fascinerande Burren!

[Karta på sidan 22]

(För formaterad text, se publikationen)

NORDIRLAND

IRLAND

Burren

[Bild på sidan 23]

Panoramavy över Burren

[Bild på sidan 23]

Klipporna vid Moher stupar 200 meter rakt ner i Atlanten

[Bild på sidan 23]

Infälld bild: Till och med under markytan är Burren en fascinerande plats

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Aillwee Caves

[Bildkälla på sidan 22]

Genom tillmötesgående från www.burrenbeo.com

[Bild på sidan 24]

Blommor: Genom tillmötesgående från www.burrenbeo.com