En fantastisk överlevare

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I NAMIBIA

LUFTEN är klar och frisk här i Namiböknen i sydvästra Afrika. Det är en molnfri dag. Temperaturen stiger när solen går upp. Detta är en värld av sanddyner och vindpinade sandfält. Vi ser oss förundrat omkring. Vad är det för en hög av gröna blad som vi ser ett stycke längre bort? När vi tittar närmare upptäcker vi att vi har stött på en av världens egendomligaste växter, Welwitschia mirabilis. Det andra ordet i detta vetenskapliga latinska namn betyder ”märklig” eller ”sällsam”.

Welwitschian växer i vilt tillstånd endast i ökenområdena i Angola och Namibia. Den skiljer sig så mycket från andra växter att botanister klassificerar den som en unik familj och ett unikt släkte som utgörs av en enda art. ”Ingen annan av de omkring 375 000 växtarter som människan känner till har väckt så stort botaniskt intresse som Welwitschia; och inte heller har någon annan växt så gäckat människans önskan att kategorisera”, skriver Chris Bornman i sin bok Welwitschia—Paradox of a Parched Paradise.

Welwitschian kanske ser ut som en trädstubbe omgiven av en mängd blad, men den har faktiskt inte mer än två blad. Dessa slitsas upp av ökenvinden. Ett av växtens namn på afrikaans är tweeblaarkanniedood, som ordagrant betyder ”två-blad-kan-inte-dö”. Och det namnet är verkligen passande! På dagen går temperaturen här ibland upp till 40 grader. Nätterna kan bli mycket kyliga, och det finns inte några träd som kan dämpa de kraftiga vindarna. De flesta andra växter är helt beroende av sina rötter för att få vatten ur jorden, men så är inte fallet med welwitschian. Det regnar i medeltal mindre än 25 millimeter under ett år i Namiböknen, och ibland regnar det inte på flera år! Under dessa förhållanden fortsätter welwitschian att växa, och bladen förblir gröna. Botanister har länge undrat över hur detta är möjligt. Svaret tycks vara att welwitschians blad fångar upp fuktigheten i den morgondimma som driver in över öknen med vindar från havet.

Welwitschian tappar inte sina blad och får inte några nya. Det ursprungliga paret fortsätter att växa under hela växtens livstid. Ett blad var över åtta meter långt, när man vecklade ut det! Föreställ dig vad som skulle hända om spetsarna av ett welwitschiablad inte dog och nöttes bort! Enligt den vetenskapliga tidskriften Veld & Flora skulle ”welwitschian under en livstid på 1 500 år kunna få ett blad som var 225 meter långt”. Men kan den verkligen leva så länge? ”Welwitschian växer långsamt och lever ofta mellan 1 000 och 2 000 år”, heter det i The World Book Multimedia Encyclopedia.

Ja, welwitschian är verkligen en fantastisk överlevare. Hur kan denna ovanliga växt leva så länge under de ogästvänliga förhållandena i en öken? Det är tack vare den allvise konstruktören, Skaparen, Jehova Gud, han som har gjort ”växtligheten till människans tjänst”. (Psalm 104:14)