Livet ovanför molnen

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I BOLIVIA

MÅNGA reser till bergen på semester för att få uppleva avskildhet och majestätiska naturscenerier och för att få njuta av vandring, klättring och skidåkning. Det finns också miljontals människor som är bosatta i dalgångar och på platåer som ligger på högre nivå än många molnformationer. Men att bo så högt upp kan ha en besynnerlig inverkan på hälsan. Matlagningen påverkas också, och till och med bilen beter sig annorlunda. Vad är orsaken till de här problemen, och hur kan man ta itu med dem? Till att börja med – bor det verkligen så många människor högt uppe bland bergen?

Många höglandsområden upplever ekonomisk tillväxt. Mexico City på mer än 2 000 meters höjd över havet har många miljoner invånare. Städerna Denver i Colorado i USA, Nairobi i Kenya och Johannesburg i Sydafrika befinner sig alla på mer än 1 500 meters höjd. I Himalaya bor miljontals människor  på mer än 3 000 meters höjd. I Anderna finns flera stora städer på mer än 3 300 meters höjd över havet, och en del människor arbetar i gruvor på 6 000 meters höjd. Eftersom det är så många som bor i höglandsområden, har betydande forskning ägnats åt frågan hur kroppen anpassar sig till de här förhållandena. Det man har kommit fram till kan få oss att uppskatta kroppens fantastiska utformning ännu mer.

Vad man kan förvänta sig

Det sätt Doug reagerade på när han kom fram till sitt resmål högt uppe i Anderna är typiskt. Han säger: ”När jag tog hand om våra resväskor på flygplatsen, blev jag plötsligt yr och var nära att svimma. Även om just de känslorna gick över ganska fort, hade jag ont i huvudet och svårt att sova de första två veckorna. Jag kunde vakna plötsligt, med en känsla av att jag höll på att kvävas. Under ett par månaders tid hade jag dålig aptit, blev trött fortare och behövde mer sömn.” Dougs hustru, Katty, tillägger: ”Förut trodde jag att allt prat om problem på höga höjder bara var inbillning. Nu vet jag att det inte är så.”

Läkare skulle kalla sömnrubbningarna som Doug upplevde för periodisk andning. Det är en vanlig åkomma när man nyligen kommit upp på hög höjd. Själv skulle man förmodligen kalla det för en skräckupplevelse. När man sover kan det faktiskt hända att andningen upphör i flera sekunder. Ibland kan detta göra att man plötsligt vaknar och kippar efter andan.

Vissa känner inte av några problem alls när de kommer upp på hög höjd. Andra känner av obehag på 2 000 meters höjd, och ungefär hälften av dem som kommer upp på 3 000 meters höjd får problem. Intressant nog får också många som är bofasta på hög höjd problem när de återvänder hem efter bara ett par veckor på låg höjd. Varför det?

Varför höjdskillnaden påverkar oss

De flesta av problemen beror på syrebrist. Eftersom atmosfärstrycket är lägre ju högre upp man kommer, innehåller luften på 2 000 meters höjd över havet 20 procent mindre syre, och luften på 4 000 meters höjd innehåller 40 procent mindre syre. Syrebrist påverkar nästan alla kroppens funktioner. Musklerna orkar inte lika mycket, nervsystemet klarar mindre stress, och matsmältningsapparaten tål inte fett lika bra. När kroppen i normala fall behöver mer syre, andas man automatiskt djupare. Så varför räcker det inte med att göra det när man kommer upp på hög höjd?

Kroppen reglerar andningen på ett förunderligt sätt som man inte helt förstår. Men vid fysisk ansträngning är det inte bara syrebrist som gör att man blir andfådd. När musklerna arbetar ökar koldioxidhalten i blodet, och det verkar vara en starkt bidragande orsak till att man andas djupare. Man andas visserligen djupare på högre höjd, men inte tillräckligt för att kompensera den ständiga syrebristen.

Varför får man huvudvärk? Vid den första världskongressen om medicinska och fysiologiska problem på hög höjd, som hölls i La Paz i Bolivia, förklarade en talare att många symtom på bergsjuka beror på vätskeansamling i hjärnan. Hos en del personer orsakar det ökat tryck inuti huvudet. Andra upplever inte alls det här problemet, vilket tycks bero på att deras kranium är rymligare. I sällsynta fall kan ett livshotande sjukdomstillstånd uppstå. Bristande muskelkontroll, dimsyn, hallucinationer och förvirring är tecken som visar att man omedelbart behöver få läkarvård och komma ner på lägre höjd.

Försiktighetsåtgärder

När man har kommit upp på hög höjd märks verkningarna tydligast andra eller tredje dagen. Det är därför förståndigt att man några dagar före och efter ankomst nöjer sig med att äta lättare måltider, speciellt kvällstid. Man bör efter ankomst äta sådant som är rikt på kolhydrater, till exempel ris, havre och potatis, och undvika fet mat. Man gör väl i att följa rådet: ”Ät frukost som en kung men kvällsmat som en tiggare.” Fysiskt ansträngande aktiviteter bör undvikas, eftersom det kan framkalla ett svårt anfall av bergsjuka. Ofta  råkar yngre personer mest illa ut, vilket kan bero på att de har en benägenhet att nonchalera de här råden.

Ett annat gott råd är att använda solhatt och skyddskräm, eftersom det inte finns så mycket atmosfär ovanför som kan skydda mot solens skadliga strålar. Ögonen kan bli irriterade eller till och med skadade av strålarna, så därför är det bra att använda solglasögon av god kvalitet. Den tunna bergsluften torkar ut ögonen, och även det kan orsaka irritation. Därför ges rådet att man skall dricka ordentligt.

Läkare råder personer som är mycket överviktiga eller som lider av högt blodtryck, sicklecellanemi eller någon hjärt- eller lungsjukdom att genomgå en noggrann läkarundersökning innan de bestämmer sig för att resa till en plats på hög höjd. * Om man är rejält förkyld eller har luftrörskatarr eller lunginflammation, kan det vara förståndigt att skjuta upp resan, eftersom hög höjd i kombination med en luftvägsinfektion eller hård fysisk ansträngning kan göra att det samlas vätska i lungorna, vilket innebär en allvarlig risk. Även de som har bott på hög höjd hela sitt liv och som drabbas av sjukdomar i andningsorganen kan råka ut för syrebrist med allvarliga hälsoproblem som följd. Astmatiker å andra sidan mår ofta bättre av att bo på hög höjd. Vid världskongressen i La Paz redogjorde en grupp ryska läkare för sin metod att låta patienter med vissa åkommor vistas på högt belägna kliniker som terapi.

Att bo på hög höjd

De som bor på hög höjd behöver inte oroa sig. En del höglandsområden, till exempel Kaukasus bergstrakter, är kända för att många av invånarna där har levt ovanligt länge. Vissa har klarat av att leva på extrema höjder i åratal. En av Vakna!:s läsare i Anderna berättar: ”Jag bodde i 13 år på 6 000 meters höjd och arbetade i en gruva där, nästan vid toppen av en vulkan. Det var ett tungt arbete att slå sönder svavelblock med slägga. Ändå orkade vi spela fotboll på kvällen!” Vår kropp är utrustad med en häpnadsväckande förmåga att anpassa sig till nya förhållanden, och det får oss att beundra Skaparens vishet. Vad gör då kroppen för att klara av syrebristen på hög höjd?

Det första som händer i kroppen när man kommer upp på hög höjd är att hjärtat och lungorna börjar arbeta snabbare. Mängden plasma i blodet minskar, så att de syretransporterande röda blodkropparna blir mer koncentrerade. Extra mycket blod förs omedelbart till hjärnan, där det behövs som bäst. Inom kort är benmärgen i full färd med att producera  fler röda blodkroppar, och blodkropparnas syreavgivande förmåga ökar också. Även om det kan ta flera månader att vänja sig helt vid höjden, så betyder detta att pulsen och andningen återgår till det normala på bara några dagar.

Bekymmer med bilkörning och matlagning

Det är inte bara kroppen som drabbas av syrebristen. Bilen påverkas också. Den kommer att kännas slöare. En bilmekaniker kanske kan justera bränsleblandningen och höja tändningen, men motorn kommer ändå att vara svagare. Och vad händer i köket?

En hopsjunken kaka, smuligt bröd, bönor som aldrig blir mjuka och alldeles för löskokta ägg är bara några av de problem som kan göra en kock gråtfärdig. Varför blir det så här, och vad kan man göra åt det?

Risken att misslyckas är störst när man bakar. Det låga lufttrycket får gasen, som gör bröd och kakor luftiga, att expandera mer än vid havsnivån. De små bubblorna som bildas i degen eller smeten utvidgas för mycket, och bakverket blir smuligt. I värsta fall spricker bubblorna, och då sjunker kakan ihop helt. Men problemet är lättlöst. Om man tillsätter vispade ägg för att kakan skall bli luftig, bör man vispa dem lite lättare. Ingår jäst eller bakpulver i receptet bör mängden minskas. I boken The New High Altitude Cookbook rekommenderas det att man minskar jästmängden med 25 procent på 600 meters höjd och med så mycket som 75 procent på 2 000 meters höjd.

När man bakar bröd med jäst i, får man se till att degen inte jäser mer än till dubbel storlek. Ägg har sammanbindande egenskaper, och därför bör man använda extra stora ägg när man bakar kakor. Sockermängden bör däremot minskas något, eftersom för mycket socker gör att kakorna inte håller ihop. Det låga lufttrycket får dessutom vätskan att dunsta snabbare, vilket gör att sockermängden koncentreras. Man behöver faktiskt ta mer vätska än vad som står i recepten när det gäller det mesta i matväg, eftersom den tunna, torra luften drar ut vätskan.

Nästan all mat kräver längre koktid på högre höjder. Om man exempelvis kokar ett ägg på 1 500 meters höjd, behöver man en minut extra, och på 3 000 meters höjd behöver man tre minuter extra. En tryckkokare är helt ovärderlig. På sådana höjder är det helt enkelt omöjligt att få bönor och ärtor mjuka utan att använda en sådan.

Om du skall resa till en plats på hög höjd, behöver du inte vara orolig. Kanske kommer du att pusta och flåsa lite extra i början, och kanhända kommer sockerkakan mest att likna en pannkaka. Risken finns också att bilen kommer att bete sig som en sköldpadda med ledgångsreumatism. Men om du är vid någorlunda god hälsa, kommer du att få vara med om något riktigt upplivande.

[Fotnot]

[Diagram/Bilder på sidorna 12, 13]

(För formaterad text, se publikationen)

Några högt belägna städer och höga berg

—9 000 meter—

Mount Everest, Nepal och Kina 8 848 meter

—7 500 meter—

—6 000 meter—

Kilimanjaro, Tanzania 5 895 meter

Aucanquilcha, Chile 5 346 meter

Mont Blanc, Frankrike 4 807 meter

—4 500 meter—

Potosí, Bolivia 4 180 meter

Puno, Peru 3 826 meter

Fuji, Japan 3 776 meter

La Paz, Bolivia 3 625 meter

—3 000 meter—

Trongsa Dzong, Bhutan 2 398 meter

Mexico City, Mexico 2 239 meter

Mount Washington, New Hampshire,

USA 1 917 meter

Nairobi, Kenya 1 675 meter

Denver, Colorado, USA 1 609 meter

—1 500 meter—

—Havsnivå—

[Bild på sidan 10]

La Paz, Bolivia 3 625 meter

[Bild på sidan 10]

Johannesburg, Sydafrika 1 750 meter