MÅNGA forskare och kritiker betraktar Mose som blott och bart en uppdiktad figur. De förkastar Bibelns skildring och kräver sådana bevis som skulle göra att även män som Platon och Sokrates borde avfärdas som myter.

Men som vi har sett finns det inga välgrundade skäl att förkasta det som Bibeln säger om Mose. För människor som har tro finns det tvärtom överväldigande bevis för att hela Bibeln är ”Guds ord”. * (1 Thessalonikerna 2:13; Hebréerna  11:1) Sådana människor studerar inte Moses liv av akademiska skäl, bara för att få kunskap, utan för att det hjälper dem att bygga upp sin tro.

Filmproducenter framställer ofta Mose som orädd och modig, egenskaper som tilltalar publiken. Det är sant att han var modig. (2 Moseboken 2:16–19) Men först och främst var han en man med tro. Gud var en verklig person för Mose – så verklig att aposteln Paulus längre fram sade att Mose ”stod fast som om han såg den Osynlige”. (Hebréerna 11:24–28)

Moses exempel lär oss därför att vi behöver utveckla ett förhållande till Gud. I vårt dagliga liv kan vi också uppföra oss som om vi såg Gud! Om vi gör det, kommer vi aldrig att handla på ett sätt som misshagar honom. Lägg också märke till att den tro Mose hade inskärptes hos honom redan när han var ett litet barn. Hans tro var så djupt rotad att den förblev stark trots att den utsattes för ”all egyptiernas vishet”. (Apostlagärningarna 7:22) Det uppmuntrar verkligen föräldrar att börja undervisa sina barn om Gud redan från deras tidiga barndom! (Ordspråksboken 22:6; 2 Timoteus 3:15)

Den ödmjukhet Mose visade är också anmärkningsvärd. Han var ”den ödmjukaste av alla människor på jordens yta”. (4 Moseboken 12:3) Mose erkände därför villigt sina misstag. Han skriver om hur han försummade att omskära sin egen son. (2 Moseboken 4:24–26) Han berättar öppet om hur han vid ett tillfälle underlät att ge Gud ära och om det förkrossande straff Gud gav honom. (4 Moseboken 20:2–12; 5 Moseboken 1:37) Mose var också villig att ta emot råd från andra. (2 Moseboken 18:13–24) Skulle det inte vara vist av äkta män, fäder och andra män i ansvarsställningar att följa hans exempel?

Det är sant att vissa kritiker uttrycker tvivel om att Mose var så ödmjuk, med tanke på de våldsamma händelser han tog del i. (2 Moseboken 32:26–28) Författaren Jonathan Kirsch säger: ”Bibelns Mose är sällan ödmjuk och aldrig mild, och hans uppförande kan inte alltid betraktas som rättfärdigt. Vid vissa skrämmande tillfällen ... framstår han som arrogant, blodtörstig och grym.” Sådan kritik är påtagligt trångsynt. Den förbiser det faktum att Moses handlingar motiverades, inte av grymhet, utan av en intensiv kärlek till rättvisa och avsmak för det som var ont. Nu för tiden, när det anses vara helt i sin ordning att acceptera omoraliska livsstilar, är Mose en påminnelse för oss om att vi måste ha moralnormer som vi inte kompromissar med. (Psalm 97:10)

Mose lämnade efter sig en häpnadsväckande mängd skrifter. De inbegriper poesi (Job; Psalm 90), historisk prosa (1 Moseboken; 2 Moseboken; 4 Moseboken), släktregister (1 Moseboken, kapitel 5, 11, 19, 22, 25) och en utomordentlig lagsamling, kallad Moses lag (2 Moseboken, kapitel 20–40; 3 Moseboken; 4 Moseboken; 5 Moseboken). Denna lag var inspirerad av Gud och innehöll tankar, lagar och principer i fråga om styre som var hundratals år före sin tid.

I länder där statsöverhuvudet också är kyrkans överhuvud blir resultatet ofta intolerans, religiöst förtryck och maktmissbruk. I Moses lag var kyrka och stat åtskilda. En kung fick inte utföra prästernas uppgifter. (2 Krönikeboken 26:16–18)

Moses lag innehöll också anvisningar om hygien och sjukdomskontroll som är helt i linje med nutida läkarvetenskap, till exempel att sätta sjuka i karantän och att hantera avföring på rätt sätt. (3 Moseboken 13:1–59; 14:38, 46; 5 Moseboken 23:13) Det här är anmärkningsvärt med tanke på att mycket av den egyptiska läkekonsten på Moses tid var en farlig blandning av kvacksalveri och vidskepelse. I våra dagar skulle miljontals människor i  utvecklingsländer kunna förskonas från sjukdom och död, om de principer för hygien som Mose lärde ut tillämpades.

De kristna är inte förpliktade att följa Moses lag. (Kolosserna 2:13, 14) Men att studera den är fortfarande av stort värde. Lagen förmanade israeliterna att ge Gud odelad hängivenhet och att sky avgudadyrkan. (2 Moseboken 20:4; 5 Moseboken 5:9) Den befallde barn att ära sina föräldrar. (2 Moseboken 20:12) Den fördömde också mord, äktenskapsbrott, stöld, lögn och girighet. (2 Moseboken 20:13–17) Samma principer värderas högt av kristna i dag.

Vi lever i svåra tider. Mänskligheten behöver sannerligen en ledare lik Mose, någon som inte bara har makt och auktoritet, utan även har höga principer, mod, medkänsla och en innerlig kärlek till rättvisa. När Mose dog måste israeliterna ha undrat om världen någonsin skulle få se en man som han igen. Mose gav själv svaret.

 Det Mose skrev ner förklarar hur sjukdom och död började och varför Gud tillåter ondskan att fortsätta. (1 Moseboken 3:1–19; Job, kapitel 1, 2) I Första Moseboken 3:15 är den första inspirerade profetian nedtecknad – ett löfte om att ondskan en dag kommer att krossas! Hur då? Profetian visade att räddning skulle komma genom någon som skulle födas som människa. Det här löftet gav upphov till hoppet om en Messias som skulle framträda och befria mänskligheten. Men vem skulle denne Messias vara? Mose hjälper oss att fastställa hans identitet.

Mot slutet av sitt liv uttalade Mose följande profetiska ord: ”En profet lik mig skall Jehova, din Gud, resa upp åt dig ur din mitt, ur dina bröders led – honom skall ni lyssna till.” (5 Moseboken 18:15) Längre fram tillämpade aposteln Petrus de här orden direkt på Jesus. (Apostlagärningarna 3:20–26)

De flesta judiska kommentatorer avvisar bestämt alla jämförelser mellan Mose och Jesus. De menar att de här orden kan tillämpas på vilken som helst sann profet efter Mose. Men, enligt Tanakh—The Holy Scriptures, av Jewish Publication Society, säger 5 Moseboken 34:10 följande: ”Aldrig mer uppstod det i Israel en profet lik Mose – som HERREN valde ut, ansikte mot ansikte.”

Många trogna profeter, sådana som Jesaja och Jeremia, framträdde efter Mose. Men ingen av dem hade det unika förhållande till Jehova som Mose kunde glädja sig åt – att få tala med honom ”ansikte mot ansikte”. Löftet som Mose nedtecknade om en profet lik honom kan därför gälla bara en enda individ – Messias! Det är värt att lägga märke till att före kristendomen – och den religiösa förföljelsen från falska kristna – såg judiska lärde saken på samma sätt. Spår av det kan man finna i sådana judiska skrifter som Midrash Rabbah, där Mose beskrivs som förelöparen till den ”senare Återlösaren”, eller Messias.

Det går inte att förneka att Jesus liknade Mose på många sätt. (Se rutan ” Jesus – en profet lik Mose”.) Jesus har makt och myndighet. (Matteus 28:19) Han är ”mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat”. (Matteus 11:29) Han hatar laglöshet och orättvisor. (Hebréerna 1:9) Därför kan Jesus ge oss det ledarskap vi så väl behöver! Det är han som kommer att utplåna ondskan och göra jorden till det paradis som Bibeln beskriver. *