Ett nytt ansikte åt Mailyn

BERÄTTAT AV MAILYNS MAMMA

Varför behövde Mailyn, min underbara 11-åriga dotter, ett nytt ansikte? Låt mig förklara.

Mailyn är den yngsta av mina två döttrar. Hon föddes i Holguín på Kuba den 5 augusti 1992. Hennes pappa, hennes syster och jag var mycket glada över att ha fått henne, men vår glädje blev kortvarig. Några dagar efter förlossningen fick jag vattkoppor, och en månad senare fick Mailyn det.

I början verkade inte hennes tillstånd vara alltför allvarligt, men så blev hon sämre och fick läggas in på sjukhus. Mailyn fick god vård, men hennes immunsystem hade blivit så försvagat att hon ådrog sig en infektion. Jag lade märke till en ovanlig rodnad på ena sidan av hennes lilla näsa. Läkarna konstaterade att infektionen orsakades av en ovanlig, mycket aggressiv bakterietyp.

Trots att Mailyn genast fick antibiotika började bakterierna inom några dagar förstöra hennes ansikte. Innan läkarna lyckades hejda infektionen hade Mailyn nästan helt förlorat näsan, läpparna och delar av tandköttet och hakan. Hon hade också fått perforationer på sidan av ena ögat.

Anblicken av henne fick både mig och min man att gråta. Hur kunde det här drabba vår lilla flicka? Mailyn låg på intensivvårdsavdelningen i flera dagar, och läkarna fruktade att hon inte skulle klara sig. Min man sade gång på gång: ”Bered dig på det värsta.” Men när jag stoppade in min hand i kuvösen för att ta Mailyns lilla hand, fattade hon tag i mina fingrar så hårt att jag förstod att hon skulle överleva. ”Vår dotter kommer inte att dö”, sade jag till min man. ”Men vad för slags liv kommer hon att få i det här tillståndet?” Varje morgon när vi vaknade tänkte vi att det kanske bara var en mardröm.

Medan vi var på sjukhuset fick vår äldsta dotter, Maydelis, som då var sex år, bo hos mina föräldrar. Hon väntade spänt på att hennes lillasyster skulle komma hem. När de skildes åt såg Mailyn ut som en vacker docka med stora blå ögon. Men när Maydelis fick se sin lillasyster nästa gång såg hon helt vanskapt ut.

”Varför måste min dotter lida så mycket?”

Efter en och en halv månad blev Mailyn utskriven från sjukhuset. Men vi åkte inte hem till stan, eftersom vi inte ville att någon skulle få se henne. I stället höll vi oss undan i ett litet hus på landet i närheten av mina föräldrars gård.

Till att börja med kunde jag ge Mailyn bröstmjölk i små mängder genom öppningen där munnen hade suttit. Hon kunde inte suga. När ansiktet sedan började läka blev öppningen mindre och mindre. Jag kunde bara mata henne med flytande föda från en flaska. När hon var ett år åkte vi tillbaka till Holguín, där läkarna utförde fyra operationer för att vidga öppningen.

Jag brukade fråga mig själv: ”Varför måste min dotter lida så mycket?” För att få svar besökte jag spiritistiska centra och bad till mina religiösa bilder, men inget gav mig någon tröst. Och ännu mer förvirrad blev jag  av de sårande kommentarer som en del släktingar och vänner fällde. Somliga sade: ”Bara Gud vet varför han tillåter sådant här.” Andra sade: ”Det måste vara ett straff från Gud.” Jag oroade mig också mycket för vad jag skulle säga till Mailyn när hon blev äldre. En gång, när Mailyn fortfarande var mycket liten, frågade hon sin pappa: ”Varför har inte jag någon näsa som alla andra?” Han kunde inte ge henne något svar utan gick ut och grät. Jag försökte förklara vad som hade hänt, och hon minns fortfarande att jag brukade säga att det var en liten bacill som hade ätit upp hennes näsa och mun.

En grundval för hopp

Just när jag kände mig som mest frustrerad kom jag ihåg att min granne var ett Jehovas vittne. Jag bad att hon skulle visa mig från Bibeln varför Gud tillät att min lilla dotter fick lida så mycket. Jag frågade också: ”Om det här verkligen är ett straff från Gud för någonting som jag har gjort, varför måste då Mailyn lida för det?”

Min granne började studera Bibeln med mig med hjälp av boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. * Undan för undan förstod jag att Gud inte bär skulden för det som hänt Mailyn och att Gud verkligen bryr sig om oss. (Jakob 1:13; 1 Petrus 5:7) Jag började uppskatta det underbara hoppet om att allt lidande kommer att tas bort under Guds rikes styre med Jesus Kristus som kung. (Matteus 6:9, 10; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Den här insikten gav mig styrka och fick mig att besöka Jehovas vittnens möten. I början var min man inte så glad åt mitt nya andliga intresse. Men han hindrade mig inte från att studera Bibeln så länge det var till hjälp för mig att klara av vår tragedi.

Hjälp från utlandet

När Mailyn var två år fick en skicklig plastikkirurg i Mexico höra talas om hennes fall, och han erbjöd sig att behandla henne utan kostnad. De första operationerna utfördes 1994. Mailyn och jag blev kvar i Mexico i nästan ett år. Först hade vi ingen möjlighet att kontakta Jehovas vittnen och kunde därför inte besöka mötena. Det här gjorde mig andligen svagare. Men sedan tog ett Jehovas vittne på orten kontakt med oss, och efter det började vi komma tillsammans med våra medtroende igen så ofta vi kunde.  När vi kom tillbaka till Kuba återupptog jag mitt bibelstudium och återhämtade mig andligen.

Min man var fortfarande inte intresserad av Bibeln. I ett försök att väcka hans intresse började jag fråga om han ville läsa vissa avsnitt i den bibliska litteraturen för mig för att jag skulle förstå bättre. Till slut blev han motiverad att studera Bibeln, för han var orolig att de återkommande långvariga vistelserna i Mexico skulle slita på familjebanden. Han tänkte att om vi var förenade andligen skulle det hjälpa oss att klara av de här perioderna bättre. Och så blev det. År 1997 blev min man, min äldsta dotter och jag döpta som Jehovas vittnen.

De första gångerna vi åkte till Mexico sade Mailyn att om inte den där lilla bacillen hade ätit upp hennes ansikte hade vi inte behövt vara borta från hennes pappa och syster. Det var hjärtskärande för oss att behöva vara skilda åt så långa perioder. Men jag kommer ihåg ett speciellt tillfälle som var till stor uppmuntran. Det var när vi besökte Jehovas vittnens avdelningskontor, som kallas Betel, i Mexico. Mailyn skulle bli opererad för femte gången under den här vistelsen, och hon hade sagt flera gånger att hon inte ville, eftersom läkningen gjorde så ont. Men några vittnen som tjänade vid avdelningskontoret sade att om hon var modig och lät läkarna utföra operationen, skulle de ha en fest för henne på Betel när hon kom ut från sjukhuset. Så hon gick med på att bli opererad.

Nu får Mailyn själv beskriva hur hon kände: ”Jag blev jätteglad över att jag skulle få vara med på en fest på Betel, så jag var verkligen modig under operationen. Sedan på festen var det roligt att träffa så många andliga bröder och systrar, och jag fick flera kort som jag har sparat. Att jag fick så mycket uppmuntran gjorde att jag orkade med operationerna efteråt.”

Framsteg och hjälp att hålla ut

Nu är Mailyn 11 år, och läkarna har opererat henne 20 gånger för att återskapa ansiktet. Även om hon har fått storartad hjälp, kan hon fortfarande inte öppna munnen helt. Men hon har alltid varit modig och haft en positiv inställning. Hon har också visat stor uppskattning av andliga ting. När hon var sex år blev hon inskriven i teokratiska skolan i vår församling, och hon blev döpt den 27 april 2003. Ett tag ledde hon tre bibelstudier. En gång när vi var i Mexico pratade hon med en man som gärna ville att hon skulle studera Bibeln med honom. Mailyn bjöd in honom till åminnelsen av Kristi död och till andra av församlingens möten, och han kom dit och lyssnade med stort intresse.

När Mailyn förkunnar från hus till hus frågar en del om hon har blivit brännskadad i ansiktet. Då passar hon på att berätta om sitt hopp från Bibeln att Jehova skall ge henne ett nytt ansikte i det kommande paradiset. (Lukas 23:43)

Det lidande som Mailyn har fått utstå i samband med operationerna och när hon har blivit sårad av andra barns elaka kommentarer är obeskrivligt. Hur har hon kunnat stå ut? Mailyn säger med tillförsikt: ”Jehova är mycket verklig för mig. Han ger mig kraft och mod att hålla ut. Jag vill inte bli opererad igen, för det finns inte så mycket mer läkarna kan göra för mig. De kommer aldrig att kunna ge mig mitt eget ansikte tillbaka. Men jag vet att Jehova kommer att ge mig ett nytt ansikte i den nya världen, och då kommer jag att bli söt igen.”

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 26]

”Jehova kommer att ge mig ett nytt ansikte i den nya världen”

[Infälld text på sidan 27]

Undan för undan förstod jag att Gud inte bär skulden