Bibelns syn

Är bekymmer och oro ett tecken på brist på tro?

”DET är förbjudet att vara bekymrad”. Under den rubriken skrev en pastor i början av 1900-talet att det inte bara var fel att vara bekymrad över materiella ting utan att det rentav var ”en allvarlig synd”. När en kommentator på senare tid skrev om att övervinna oro och bekymmer, påstod han: ”Oro avslöjar att vi inte litar på Gud.”

I båda fallen grundade författarna sina slutsatser på följande ord av Jesus i bergspredikan: ”Sluta upp med att vara bekymrade.” (Matteus 6:25) Eftersom så många är bekymrade nu för tiden, kanske man undrar: Bör en kristen som känner sig bekymrad ha dåligt samvete för det? Är det ett tecken på att man har svag tro om man är bekymrad?

Gud förstår våra svagheter

Bibeln lär inte att brist på tro är orsaken till alla bekymmer och all oro. Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, och därför är det praktiskt taget omöjligt att inte i viss mån känna sig orolig eller bekymrad. (2 Timoteus 3:1) Trogna kristna kämpar varje dag med bekymmer som orsakas av dålig hälsa, hög ålder, ekonomiska svårigheter, familjeproblem, brottslighet och andra problem. Också i forna tider upplevde Guds tjänare oro och bekymmer.

Tänk på Bibelns skildring om Lot. Gud sade till honom att sätta sig i säkerhet i bergen för att inte ryckas bort när Sodom och Gomorra tillintetgjordes. Men Lot blev bekymrad. Han sade: ”O nej, Jehova!” Och han invände: ”Men jag förmår inte sätta  mig i säkerhet i bergstrakten, för olyckan kan hålla sig tätt intill mig, och jag kommer säkert att dö.” Varför var Lot rädd för bergen? Bibeln berättar inte det. Vad orsaken än kan ha varit, så kände sig Lot mycket orolig. Hur reagerade Jehova? Blev Lot tillrättavisad för att han brast i tro eller förtröstan? Nej, i stället visade Jehova hänsyn och lät Lot fly till en stad som låg i närheten. (1 Moseboken 19:18–22)

Det finns fler exempel i Bibeln på trogna tillbedjare som tidvis var mycket bekymrade. När profeten Elia fick veta att hans liv var i fara blev han mycket rädd och tog till flykten. (1 Kungaboken 19:1–4) Mose, Hanna, David, Habackuk, Paulus och andra män och kvinnor som hade en stark tro gav också uttryck för oro och bekymmer. (2 Moseboken 4:10; 1 Samuelsboken 1:6; Psalm 55:5; Habackuk 1:2, 3; 2 Korinthierna 11:28) Men Gud visade medkänsla med dem och fortsatte att använda dem i sin tjänst och visade på så sätt att han verkligen har förståelse för ofullkomliga människor.

”Den synd som lätt snärjer in oss”

Ihållande oro kan bryta ner oss och göra att vår förtröstan på Gud försvagas. Aposteln Paulus talade om brist på tro som ”den synd som lätt snärjer in oss”. (Hebréerna 12:1) Genom att Paulus inbegrep sig själv i det här resonemanget erkände han tydligtvis sin egen benägenhet att snärjas av tillfällig svaghet i tron.

Kanske var det så för Sakarja, när han inte trodde på den ängel som berättade att hans hustru skulle bli havande. Och vid ett tillfälle kunde Jesu apostlar inte bota en pojke därför att de hade ”lite tro”. Men alla dessa hade fortfarande Guds godkännande. (Matteus 17:18–20; Lukas 1:18, 20, 67; Johannes 17:26)

Å andra sidan innehåller Bibeln också exempel på människor som förlorade sin förtröstan på Gud. Detta fick allvarliga konsekvenser. Många israeliter som lämnade Egypten fick till exempel inte komma in i det utlovade landet på grund av att de saknade tro. Vid ett tillfälle talade de faktiskt emot Gud och Mose och sade: ”Varför har ni fört oss upp från Egypten för att dö i vildmarken? Här finns ju inget bröd och inget vatten.” Något som vittnar om Guds misshag är att han sände giftormar för att straffa dem. (4 Moseboken 21:5, 6)

På grund av brist på tro gick invånarna i Jesu hemstad Nasaret miste om privilegiet att få se fler underverk utföras i deras hemtrakt. Dessutom fördömde Jesus skarpt de onda människorna på den tiden för att de saknade tro. (Matteus 13:58; 17:17; Hebréerna 3:19) Aposteln Paulus varning är på sin plats: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig bort från den levande Guden.” (Hebréerna 3:12)

Ja, i extrema fall kan det vara ett ont hjärta som är orsaken till brist på tro. Men så var inte fallet i exemplen med Sakarja och Jesu apostlar som nämndes tidigare. Deras brist på tro var ett resultat av tillfällig svaghet. Deras livsmönster i stort visade att de var ”renhjärtade”. (Matteus 5:8)

Gud känner till våra behov

Bibeln hjälper oss att skilja mellan vanliga bekymmer och den synd som brist på tro utgör. Vardagsbekymmer eller tillfällig brist på tro som orsakas av mänsklig svaghet skall inte förväxlas med den fullständiga brist på förtröstan på Gud som kommer av ett ont, oemottagligt hjärta. Kristna behöver därför inte plågas av dåligt samvete bara därför att de ibland känner sig bekymrade.

Inte desto mindre är det nödvändigt att vi är försiktiga så att vi inte blir överdrivet oroade och låter bekymren styra vårt liv. Tänk därför på Jesu visa ord: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’” Han fortsatte med de trösterika orden: ”Er himmelske Fader vet ju att ni behöver allt detta. Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matteus 6:25–33)

[Bild på sidan 16]

Aposteln Paulus var ibland bekymrad