Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Tower of London – ett historiskt monument över ett våldsamt förflutet

Tower of London – ett historiskt monument över ett våldsamt förflutet

Tower of London – ett historiskt monument över ett våldsamt förflutet

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

VÄL synligt vid floden Themsen i östra London ligger ett av de mest berömda monumenten i världen – Tower of London, eller Towern. I nästan tusen år spelade den här storslagna fästningen, som också var ett palats och fängelse, en central roll i Englands våldsamma historia. Kungar, drottningar, hovfolk, präster, politiker och domare har passerat in genom dess portar – somliga för att komma ut i triumf, andra för att aldrig mer ses i livet. Varför byggdes Towern, och vilka dramatiska händelser innanför dess murar formade Englands historia?

Kungaborg

När hertig Vilhelm av Normandie (Vilhelm Erövraren) invaderade England år 1066 lät han bygga en rad fästningar i syfte att sätta skräck i de fientliga anglosaxarna. Den mest skräckinjagande byggnaden kom att ligga i London. Det träfort som ursprungligen byggdes just innanför de gamla romerska murarnas sydöstra hörn ersattes snart av ett stort stentorn, the Great Tower. Det här nästan kvadratiska tornet mätte 32 gånger 36 meter och sträckte sig 27 meter upp i luften, och det ingöt fruktan i Londonborna. När en senare kung lät vitkalka det, blev det känt som The White Tower.

Efterföljande kungar byggde till torn i varierande storlek, uppförde två kraftiga ringmurar och anlade en djup vallgrav som gjorde byggnadskomplexet till en av Europas mest svårintagliga borgar. Det hände faktiskt ibland att monarker var tvungna att söka skydd bakom dess murar för att komma undan upproriska undersåtar. Under tider av inbördeskrig segrade den sida som hade tagit kontroll över Towern. Byggnaden ansågs stå som symbol för makt och myndighet. Under fredligare tider utgick imponerande kröningsprocessioner därifrån. När kungen och hans hov vistades där bodde de i rikt smyckade slottsvåningar, dit de bjöd in sina vänner till överdådiga banketter. Kungens fiender, däremot, fick ett annorlunda mottagande.

Statsfängelse

År 1100 satt den förste kände fången fängslad på Towern, men det var inte vilket fängelse som helst. Det var förbehållet högt uppsatta och inflytelserika personer. Bland de mer framstående fångarna fanns de besegrade kungarna över Skottland respektive Frankrike, och även medlemmar av adeln och kyrkan som fallit i onåd eller stämplats som förrädare. Då och då förekom avrättningar, och det begicks till och med mord. Henrik VI dödades i Towern, och även den 12-årige Edvard V och hans yngre bror.

Fångarna blev inhysta där det fanns plats, och antingen sattes de bakom lås och bom med sträng bevakning eller så tilläts de gå omkring på slottsområdet. Somliga fick korta fängelsestraff, andra långa. William Penn, grundaren av den amerikanska kolonin Pennsylvania, satt fängslad i åtta månader för sina religiösa trosuppfattningar. Efter det att Charles d’Orléans, den franske kungens brorson, besegrats i strid blev han tillfångatagen och hölls med vissa avbrott fängslad i 25 år tills en jättelik lösesumma var betald. Hovmannen, upptäcktsresanden och författaren sir Walter Raleigh fördrev 13 dystra år i fångenskap med att författa boken History of the World innan han tillfälligt frigavs och senare avrättades.

Antalet avrättningar ökar

Ryktet om den omilda behandlingen av fångarna i Towern kommer egentligen från reformationstiden. Henrik VIII, som desperat gjorde allt för att få en manlig arvinge, bröt med den romersk-katolska kyrkan och började avrätta personer som vägrade erkänna honom som engelska kyrkans överhuvud. Hans andra hustru, Anna Boleyn, lyckades inte ge honom någon son, och hon halshöggs i Towern tillsammans med sin bror och fyra andra efter det att hon på lösa grunder anklagats för förräderi och otrohet. Katarina Howard, kungens femte hustru, gick samma öde till mötes. Många adelsmän som var av kunglig börd – och därför kunde utgöra ett hot mot tronen – spärrades in på Towern och avrättades genom halshuggning eller hängning.

De brutala avrättningarna fortsatte även sedan Henriks unge son, protestanten Edvard VI, blivit kung. Han dog efter sex år på tronen och efterträddes av Henriks dotter Maria, en hängiven katolik. Hon lät genast halshugga den 16-åriga lady Jane Grey och hennes unge make, som båda varit brickor i maktkampen. Nu var det hennes fiender bland protestanterna som stod i tur att dö. Marias halvsyster Elisabet tillbringade många oroliga veckor i Towern innan hon frigavs, men när hon själv blev drottning såg hon till att fängsla och avrätta dem som vägrade att överge sin katolska tro eller som motstod hennes styre.

Även om sammanlagt tusentals satt fängslade i Towern, var det bara fem kvinnor och två män som halshöggs innanför murarna och blev besparade den skam en offentlig avrättning innebar. Tre av kvinnorna var drottningar – Anna Boleyn, Katarina Howard och Jane Grey, som regerade i bara nio dagar. De flesta avrättningarna, vanligtvis i form av halshuggning, ägde rum på det närbelägna Tower Hill och bevittnades av stora, skränande folkskaror. Det avhuggna huvudet visades upp på London Bridge som ett varnande exempel för andra, och den huvudlösa kroppen fördes tillbaka till Towern för att begravas under golvet i ett kapell. Sammanlagt ligger mer än 1 500 kroppar begravda där.

Ibland torterade man fångarna för att tvinga fram deras bekännelser, men det gjordes vanligtvis först sedan man fått ett officiellt godkännande. År 1605 blev Guy Fawkes, som hade försökt spränga kungen och parlamentsbyggnaden i luften i den så kallade krutkonspirationen, torterad i sträckbänken för att han skulle avslöja namnen på sina medbrottslingar innan han avrättades.

På 1600-talet kom England och Towern för en kort tid under Oliver Cromwells och parlamentets kontroll, men sedan Karl II blivit återinsatt på tronen sändes färre fångar till Towern. År 1747 ägde den sista avrättningen rum på Tower Hill, men ännu hade Towern inte helt spelat ut sin roll som statsfängelse. Under första världskriget blev 11 tyska spioner inspärrade där och avrättade genom arkebusering. Under andra världskriget satt krigsfångar fängslade där, bland andra Hitlers Reichsführer, Rudolf Hess. Den siste som avrättades innanför dess murar var spionen Joseph Jakobs, som arkebuserades i augusti 1941.

Livgardister och kronjuvelerna

Redan från första början fanns det vakter på Towern som bevakade byggnaderna och fångarna. Men speciellt utvalda livgardister, yeoman warders, har vaktat Towern sedan 1485. På den tiden kom fångarna ofta till Towern via floden och fördes in genom den så kallade Traitor’s Gate, eller förrädarnas port. När den anklagade återvände från sin rättegång, tittade åskådarna noga på hur den medföljande fångvaktaren höll sin yxa. Om eggen var riktad mot fången, signalerade det att ännu en avrättning var att vänta.

Livgardisterna vaktar fortfarande Towern och fungerar som välinformerade guider som visar runt de många besökarna. Vid högtidliga tillfällen är de klädda i sina praktfulla uniformer i tudorstil med vapenrockar i scharlakansrött och guld och med vitt krås upptill, men vid ordinarie tjänstgöring bär de sina marinblå och röda viktorianska uniformer. De är allmänt kända som beefeaters (biffätare), ett smeknamn som från början troligen var en nedsättande benämning på dem under tider av svält. Medan Londonborna hade ont om mat, såg kungen till att livgardisterna på Towern alltid fick sin köttranson för att försäkra sig om att de skulle förbli lojala mot kronan.

En av livgardisterna, the Ravenmaster (korpmästaren), sköter om korparna på Towern. Legenden säger att om de här fåglarna överger Towern, kommer olycka att drabba England, och därför är deras vingar klippta.

Det finns en speciell vaktstyrka som bevakar Jewel House, där de berömda brittiska kronjuvelerna har visats för allmänheten sedan 1600-talet. Världens största slipade diamant, The Great Star of Africa, är en av de oskattbara stenar som sitter i de kronor, riksäpplen och spiror som fortfarande används av den kungliga familjen.

Zoo, myntverk och vapenfabrik

I början av 1200-talet hade kung Johan lejon på Towern, men det kungliga menageriet började inte ta form på allvar förrän hans efterträdare, Henrik III, fick tre leoparder, en isbjörn och en elefant som gåvor av olika europeiska regenter. Syftet med djuren var att de skulle vara till förnöjelse för kungen och hans hov, men när björnen, fastspänd i ett rep, gav sig ut i Themsen för att fånga fisk kunde hela London njuta av skådespelet. Med åren kom fler exotiska djur till Towern, och menageriet öppnades för allmänheten under Elisabet I:s tid. Det stängdes på 1830-talet, då djuren flyttades till den nyöppnade zoologiska trädgården i Regent’s Park i London.

I över 500 år var större delen av det kungliga myntverkets verksamhet förlagd till Towern. På myntverket hade man en av sina brådaste tider under Henrik VIII:s regering, då man tillverkade mynt av silver som konfiskerats från de nyligen upplösta klostren. Towern var också förvaringsplats för statliga och juridiska arkiv och inrymde tillverkning och förvaring av militär utrustning för kungen och hans armé.

En påminnelse om det förflutna

I dag är Towern en av Storbritanniens största turistattraktioner. Byggnaden ser i stort sett ut som den gjorde förr i tiden, och det är svårt att gå i de kusliga, dystra tornen och på de kullerstensbelagda gångarna utan att bli påmind om det våld, det lidande och de tragedier som under århundradenas lopp har förekommit innanför dess murar. Dess våldsamma förflutna sammanfattas mycket väl vid avrättningsplatsen på Tower Hill. Där finns det en liten minnestavla som hedrar minnet av ”det tragiska öde, och i många fall det martyrskap, som de människor gick till mötes som på grund av sin tro, sitt land eller sina ideal riskerade livet och förlorade det”.

[Bilder på sidan 13]

Anna Boleyn

atarina Howard

Jane Grey

William Penn

[Bildkälla]

Boleyn och Howard: Ur boken Heroes of the Reformation, 1904; Grey: Ur boken The World’s Famous Events; Penn: Ur boken The Library of Historic Characters and Famous Events, band V, 1895

[Bild på sidan 13]

En tornvåning som längre fram användes till fängelse

[Bildkälla]

Copyright Historic Royal Palaces

[Bild på sidan 14]

En livgardist på Towern

[Bildkälla]

Copyright Historic Royal Palaces

[Bild på sidan 15]

Några av kronjuvelerna

[Bildkälla]

Crown ©/The Royal Collection © 2004, Her Majesty Queen Elizabeth II

[Bild på sidan 15]

Ett 1500-talsmynt med bild av Henrik VIII

[Bildkälla på sidan 12]

Överst: © London Aerial Photo Library/CORBIS; infälld bild: Copyright Historic Royal Palaces