Är det ovetenskapligt att tro på Gud?

NÄR man läser om vetenskap är det inte ovanligt att man träffar på religiösa uttryck. Vetenskapsmän har omtalats som ”överstepräster för en ny teknologisk kultur”, och deras laboratorier har kallats ”tempel” eller ”helgedomar”. De här uttrycken är naturligtvis bara bildliga, men de kan väcka den viktiga frågan: Är det verkligen en klyfta mellan vetenskapen och religionen?

Somliga kanske tar för givet att ju mer vetenskapsmännen lär sig, desto längre bort kommer de från tron på Gud. Det är sant att många vetenskapsmän gör narr av religiösa trosuppfattningar. Men ett betydande antal andra är djupt imponerade av bevisen på formgivning i naturen omkring oss. Ytterligare andra funderar inte bara på formgivningen – de har börjat tänka på Formgivaren.

Nya vindar

Charles Darwins evolutionsteori har varit allmänt accepterad under ett och ett halvt århundrade. Vissa välutbildade personer kanske väntade sig att det vid det här laget bara skulle vara okunniga, lättrogna och naiva människor som trodde på Gud. Men så har det inte blivit. Många vetenskapsmän bekänner öppet sin tro på en Skapare. Visserligen kanske de inte tror på en personlig Gud eller på Bibeln, men de är övertygade om att den formgivning som finns i naturen kräver en intelligent Formgivare.

Kan man avfärda sådana vetenskapsmän som naiva? I The New York Times recenserades en bok med uppsatser av vetenskapsmän som menar att en skapande intelligens ligger bakom vårt universum och livet i det, och i artikeln sades det: ”De är filosofie doktorer och innehar befattningar vid några av de bästa universiteten. Deras invändningar mot darwinismen bygger inte på Bibelns auktoritet utan på vetenskapliga argument.”

Samma artikel påpekar också att de som förespråkar tanken att det måste finnas en intelligent Formgivare ”inte kommer med några uppenbart orimliga påståenden. ... Vad de förnekar är att den populära darwinistiska teorin, eller någon annan ’naturalistisk’ teori som är begränsad till blinda, mekaniska  orsaker som verkar i långsam takt över en längre tid, är tillräcklig för att förklara livet i dess helhet. De menar att den biologiska världen överflödar av vittnesbörd om intelligent formgivning – vittnesbörd som så gott som säkert bevisar att en intelligent Formgivare varit inbegripen.” *

Bland forskarna är sådana slutsatser förvånansvärt vanliga. En studie som publicerades 1997 visade till exempel att 4 av 10 vetenskapsmän i USA trodde på en personlig Gud. Det förhållandet hade i stort sett inte ändrats sedan 1914, då en liknande undersökning gjordes.

I mer sekulariserade länder, exempelvis länderna i Europa, är andelen troende förståeligt nog lägre. Men den brittiska dagstidningen The Guardian rapporterade att ”andelen troende är högst bland dem som praktiserar inom de hårda vetenskaperna, som fysik och geologi, och lägre inom de mjuka vetenskaperna, som antropologi”. Artikeln fortsatte: ”I Storbritannien finns till exempel organisationen Christians in Science.” Det sades också att ”andelen elever som går i kyrkan [i Storbritannien] är proportionellt sett mycket högre bland dem som studerar naturvetenskap än bland dem som studerar humanistiska ämnen”.

Men det verkar ändå som om de flesta vetenskapsmän fnyser åt tanken på en Skapare. Deras nedlåtande inställning skapar ett kraftfullt grupptryck. Astronomen Allan Sandage noterar att ”det finns en motvilja mot att bekänna sig vara troende”. Varför det? Han säger: ”Föraktet [kollegernas kritik och ogillande] blir så outhärdligt.”

Följden blir att de vetenskapsmän som vågar påstå att vetenskapen och tron på en Skapare inte nödvändigtvis är motstridiga begrepp finner att deras röster dränks i en störtflod av skepticism. I de följande artiklarna skall vi inrikta oss på dessa ofta ignorerade vetenskapsmän och se varför de har den uppfattning de har. Men hur påverkas du personligen av detta? Kan vetenskapen hjälpa dig att finna Gud? Läs fortsättningen.

[Fotnot]

[Bildkälla på sidan 3]

Stjärnor: Genom tillmötesgående från ROE/Anglo-Australian Observatory. Foto: David Malin