”Havets juveler”

De mikroskopiskt små kiselalgerna, som också kallas diatoméer, är inneslutna i vackert skulpterade och fint mönstrade glasskal, och de finns i mängder i alla hav på jorden. De har fascinerat vetenskapsmän i århundraden – ja, faktiskt ända sedan mikroskopet uppfanns och människor kunde rita av dessa vackra alger. Kiselalgerna kan med rätta kallas havets juveler.

Alfred Nobel, som uppfann dynamiten på 1860-talet, lät nitroglycerinet sugas upp av kiselgur för att minska dess hanteringskänslighet och göra det möjligt att forma patroner med dynamit av den degiga massan. Fossiliserade kiselalgskal används kommersiellt till mycket i dag – exempelvis till färg för vägmarkeringar, rening av vin och filtrering av vatten i badbassänger.

Men de här små encelliga organismerna har en betydligt viktigare funktion. De svarar för en fjärdedel av fotosyntesen på jorden. Forskarna Allen Milligan och Francois Morel vid Princeton University i USA har funnit att kiselsyran i kiselalgens glasskal orsakar kemiska förändringar i vattnet inuti det och skapar en idealisk miljö för fotosyntes. Forskarna tror att skälet till att glasskalet är så vackert skulpterat är att en större yta på det sättet kommer i kontakt med vattnet, varigenom fotosyntesen blir effektivare. Exakt hur dessa små men vackra skal är formade av kisel upplöst i vatten är fortfarande ett mysterium, men det forskarna vet är att kiselalgerna tar upp koldioxid och frigör syre och därigenom spelar en viktig roll när det gäller att uppehålla livet på jorden, ja de kanske spelar en viktigare roll än de flesta växter som lever på land.

Morel räknar kiselalgerna till ”de mest lyckade organismerna på jorden”. Milligan tillägger att ”växthuseffekten kanske skulle ha varit mycket värre” om inte de här organismerna hade haft en sådan aptit på koldioxid.

När kiselalgerna dör sjunker kolresterna av dem till botten och omvandlas så småningom till fossil. Somliga vetenskapsmän tror att kiselalgerna i den här formen, och under starkt tryck, har medverkat till bildandet av de oljereserver vi har i världen. Men oron växer för att vattentemperaturen i havet skall stiga på grund av den globala uppvärmningen och att det skall få till följd att bakterier äter upp resterna av kiselalgerna innan de hinner sjunka ner till botten och kol frigörs tillbaka till ytvattnet. På det sättet kan till och med de här havets små ”juveler”, som ingår i ett livsuppehållande system som är underbart skapat, nu vara hotade.

[Bildkälla på sidan 31]

© Dr. Stanley Flegler/Visuals Unlimited