Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Vad är det som händer med mig?”

”Vad är det som händer med mig?”

Vad är det som händer med mig?”

”Det var precis som om jag vaknade en dag och allt hade förändrats. Jag var en annan människa i en annan kropp.” – Sam.

HUR skulle du definiera begreppet tonår? Kort och gott skulle man kunna säga att det är en övergång från barndom till vuxen ålder. Under den här perioden genomgår du dramatiska förändringar – fysiskt, känslomässigt och även socialt. På ett sätt är det spännande att komma upp i tonåren – det betyder ju att du håller på att bli vuxen. Men det är också ett skede i livet då nya känslor börjar ge sig till känna, och en del av dem kan vara förvirrande, ja, till och med skrämmande.

Men den här perioden i ditt liv är inget du behöver frukta. Du får visserligen räkna med en del problem och påfrestningar, men samtidigt har du goda möjligheter att få en bra övergång till det vuxna livet. Hur då? Vi skall se på det – först genom att analysera några av de utmaningar som unga människor ställs inför.

När puberteten inträder

Under tonåren sker en rad förändringar i din kropp som förbereder den för fortplantningen. Det tar flera år innan den här processen, puberteten, är fullbordad, och den påverkar mer än bara könsmognaden, som vi skall se.

Hos flickor inträder puberteten i allmänhet vid 10–12 års ålder och hos pojkar vid 12–14 års ålder. Men de här uppgifterna är bara genomsnittliga. Enligt The New Teenage Body Book ”har varje människa en egen biologisk klocka som avgör när de olika pubertetsförändringarna skall äga rum”. I boken sägs det också: ”Det som är normalt omspänner ett mycket brett register.” Det är alltså inte något fel på dig om du kommer in i puberteten före eller efter dina jämnåriga.

När puberteten än inträder kommer den att påverka ditt utseende och troligen också dina känslor och din syn på omvärlden. Den här unika perioden i livet är fascinerande, men den kan också innebära en del utmaningar. Vi skall se på några av dem.

”Vad är det som händer med min kropp?”

Puberteten inleds med att hormonnivåerna ökar. Hos flickor är det speciellt östrogennivån som ökar och hos pojkar testosteronnivån. Den till synes mirakulösa fysiska förvandlingen som följer beror i viss mån på de hormonella förändringarna. När puberteten har börjat växer din kropp snabbare än under någon annan period, med undantag av spädbarnstiden.

Dina fortplantningsorgan börjar bli fullt utvecklade, men det är bara en sida av den fysiska utvecklingen. Du kanske börjar växa mycket fort, något som brukar kallas tillväxtspurt. Som barn växte du kanske omkring 5 centimeter om året, men under pubertetens tillväxtspurt skulle det inte vara konstigt om du växte dubbelt så mycket på ett år.

Under den här tiden kanske du ibland känner dig fumlig och tafatt. Det är normalt. Kom ihåg att olika delar av kroppen kan växa olika fort, och man kan då bli lite klumpig. Men ha tålamod – du är inte dömd att vara en olycksfågel resten av livet. Tafattheten som kännetecknar tonårstiden kommer att gå över.

Under puberteten börjar flickor få sin menstruation. Kroppen gör sig då varje månad av med blod, sekret och vävnadspartiklar från livmodern. * Under menstruationen är det vanligt med kramper. Hormonnivåerna sjunker också. Eftersom det för med sig både fysiska och känslomässiga förändringar, kan det vara ganska skrämmande i början. ”Plötsligt hade jag en helt ny situation att vänja mig vid”, säger Teresa, som nu är 17 år. ”Mina känslor åkte bergochdalbana, och så gjorde det ont. Och det kom tillbaka varenda månad!”

Du behöver inte bli rädd när du får din menstruation första gången. Egentligen är det ju ett bevis på att din kropp fungerar som den skall. Med tiden kommer du att lära dig hur du bäst skall hantera besvären i samband med menstruationen. Somliga har till exempel märkt att de får mindre ont om de motionerar regelbundet. Men alla är olika. Du kanske upptäcker att du behöver minska ordentligt på de fysiska aktiviteterna de här dagarna. Lär dig att ”lyssna” till din kropp och ta hänsyn till vad den behöver.

Under tonåren blir både pojkar och flickor alltmer medvetna om sitt utseende. ”Det var då jag verkligen började lägga märke till – och bry mig om – hur andra människor tyckte att jag såg ut”, säger Teresa och fortsätter: ”Och jag är fortfarande för det mesta missnöjd med mitt utseende. Håret vägrar att samarbeta, kläderna sitter inte som de skall, och jag verkar inte ens kunna få tag på kläder som jag tycker om!”

Din kropp kanske ställer till obehag för dig på andra sätt också. Under puberteten ökar till exempel aktiviteten i svettkörtlarna, och det kan göra att du svettas mer. Men genom att du badar eller duschar regelbundet och är noga med att använda nytvättade kläder håller du kroppslukten under kontroll. En deodorant eller antiperspirant kan också komma väl till pass.

Hudens talgkörtlar blir också mer aktiva under puberteten, och det kan göra att du får finnar och akne. ”Det verkar som om jag alltid får en finne just när jag vill se som bäst ut”, säger en flicka som heter Ann beklagande. ”Är det inbillning eller har finnarna något slags sjätte sinne som gör att de vet precis när de är som mest oönskade?” Aknen har varit ett problem för Teresa också. Hon säger: ”Den får mig att känna mig ful. Så när folk tittar på mig blir jag generad, för jag tror att det bara är mina finnar de tittar på.”

Naturligtvis kan också pojkar få hudproblem. En del experter säger att pojkar till och med är mer utsatta än flickor. Men det är bra för alla ungdomar att regelbundet tvätta feta hudpartier – ansikte, hals, axlar, rygg och bröst. Genom att tvätta håret ofta kan du undvika att få fett i ansiktet från håret. Det finns också särskilda produkter som motverkar akne och finnar. ”Mina föräldrar hjälpte mig att hitta rengöringsprodukter och lämpliga salvor”, säger Teresa. ”De såg också till att jag inte åt så mycket skräpmat. När jag låter bli skräpmat och är noga med att dricka mycket vatten, brukar min akne försvinna nästan helt.”

En annan fysisk förändring som i synnerhet påverkar pojkar har att göra med rösten. Under puberteten kommer dina stämband att bli längre och grövre, och rösten blir då successivt djupare. Bill märkte inte ens av den här förändringen. Han säger: ”Jag insåg inte att rösten hade blivit annorlunda, förutom att det inte längre var någon som trodde att jag var min mamma eller min syster när jag svarade i telefon.”

Under tiden som rösten genomgår den här förändringen kan den ibland brista – plötsligt skiftar den mellan en djup ton och falsett. ”Det var så otroligt pinsamt”, säger Tyrone, när han tänker tillbaka på sin ungdom. ”Så fort jag blev nervös eller entusiastisk brast den. Jag försökte kontrollera känslorna, men det gick förstås inte.” Han tillägger: ”Efter ett år eller kanske två upphörde det.” Om det är så för dig – misströsta inte! Du kan vara säker på att också din röst kommer att stabilisera sig i sitt nya, djupare tonläge.

”Varför känner jag så här?”

Det är inte ovanligt att tonåringar upplever en lång rad smärtsamma känslor. Du kanske upptäcker att du och dina bästa barndomsvänner har börjat glida ifrån varandra. Inte så att ni har blivit osams – ni kanske bara inte har så mycket gemensamt längre. Till och med dina föräldrar, som du alltid kunnat vända dig till för att få tröst och trygghet, kanske plötsligt verkar gammalmodiga och otillgängliga.

Det här kan få tonåringar att känna sig socialt isolerade. ”Enligt en del forskare upplever man ensamhet både oftare och intensivare under tonårstiden än vad man någonsin gör som barn eller vuxen”, sägs det i ett uppslagsverk. Du kanske är rädd att andra skall tycka att du är konstig och håller därför inne med dina tankar och känslor. Eller du kanske undviker att intressera dig för andra därför att du innerst inne tror att ingen egentligen skulle vilja vara din vän.

De flesta tonåringar upplever perioder av ensamhet, och det gör också många vuxna. Det som är viktigt att komma ihåg är att de här känslorna kan försvinna med tiden. * Tänk på att du befinner dig i en övergångsperiod då det mesta hos dig förändras. Din syn på livet, på andra och till och med på dig själv växlar gång på gång. Ja, ibland när du ser dig i spegeln kan det kännas som om du betraktade en vilt främmande människa! Du kanske känner det på samma sätt som Steve, som är 17 år, gjorde. Han säger: ”Det är väldigt svårt att säga att man känner sig själv när man själv förändras så fort.”

Bland det bästa du kan göra för att bekämpa känslor av ensamhet är att intressera dig för andra. Det kanske kan innebära att du lär känna andra än dem som är jämnåriga med dig. Känner du några äldre personer som skulle uppskatta ett vänskapligt besök? Du kanske skulle kunna fråga om det finns något du kan hjälpa till med. När det gäller att ha tillgivenhet för andra uppmanar Bibeln alla, både unga och gamla: ”Vidga er.” (2 Korinthierna 6:11–13) Om du gör det kan du få många trevliga erfarenheter.

Den här uppmaningen är bara ett av de många bibliska råd som har hjälpt unga kristna att framgångsrikt ta itu med de speciella utmaningar de ställs inför under tonåren. När du läser nästa artikel, fundera då på vilket stort inflytande Guds ord kan ha på ditt liv nu, medan du håller på att bli vuxen.

[Fotnoter]

^ § 13 Till att börja med kan menstruationen komma oftare eller mer sällan än en gång i månaden. Mängden blod kan också variera mycket. Det är inget att oroa sig över, men om menstruationen kommer oregelbundet i ett eller två år kan det vara bra att söka läkare.

^ § 24 Om ensamhetskänslorna håller i sig eller om du har återkommande tankar på självmord, måste du få hjälp. Vänta inte. Prata med dina föräldrar eller med någon annan mogen vuxen som du kan anförtro dig åt.

[Ruta på sidan 6]

Föräldrar är inte fullkomliga

”När jag var liten trodde jag att mina föräldrar var fullkomliga, men när jag kom upp i tonåren tyckte jag inte längre att de var så smarta. Det jag menar är att jag förstod att mina föräldrar inte är fullkomliga, och det gjorde mig förvirrad. Det här fick mig tyvärr att ifrågasätta deras tänkesätt och omdöme. Men smärtsamma erfarenheter har fått mig att tänka om, och jag har nu full respekt för dem igen. De är inte fullkomliga. Men de har ofta rätt. Och även om de inte har rätt är de fortfarande mina föräldrar. Vi blir mer och mer som vänner, och det är väl så det brukar bli mellan barn och föräldrar, antar jag.” – Teresa, 17 år.

[Bild på sidan 7]

Många ungdomar har blivit nära vänner med äldre personer