Genèvebibeln – en bortglömd översättning

Från Vakna!:s medarbetare på Nya Zeeland

ÄGER du en behändig bibel med ett lättläst typsnitt? Tycker du att den är lätt att använda? I så fall, och särskilt om du bor i ett engelsktalande land, är det nog mycket tack vare Genèvebibeln från 1560.

Det är inte många nu för tiden som har hört talas om Genèvebibeln. Men på sin tid var den här utomordentliga översättningen en bästsäljare. Genèvebibeln var känd för sin trohet mot grundtexten, vilket tillsammans med den nyskapande layouten gjorde den till en favorit hos allmänheten. De engelska dramatikerna Shakespeare och Marlowe använde den när de citerade ur Bibeln.

Hur kom det sig att den här populära engelska 1500-talsbibeln framställdes i den fransktalande staden Genève i Schweiz? Vad gjorde den unik? Varför slutade man använda den? På vilket sätt har vi fortfarande nytta av den?

En unik bibel

Genèvebibeln framställdes av en grupp religiösa flyktingar som lämnade förtryck och hot om avrättning i England när Maria Tudor kommit till makten 1553. De här lärda välkomnades i det protestantiska Genève. Där fanns väl inarbetade grafiska verkstäder, och intresset för att läsa Bibeln var stort – Genève var en plats där översättning och tryckning av Bibeln blomstrade.

Genèvebibeln översattes av William Whittingham och hans medhjälpare, och den kom ut 1560. Eftersom den var mer lättläst än tidigare biblar, dröjde det inte länge förrän man med iver läste den i England. Den var också den första engelska bibel som var uppdelad i numrerade verser, ett system som är allmänt använt nu för tiden. Den hade också kolumntitlar – några nyckelord högst upp på varje sida för att hjälpa läsaren att hitta olika avsnitt i texten. I stället för att använda det tunga, svårlästa gotiska typsnittet, utformat med traditionell handskriven text som förebild, användes ett magrare och mer lättläst typsnitt som liknade det som fortfarande används i engelska biblar.

Tidigare biblar, som var avsedda att läsas från en pulpet i kyrkan, hade framställts i folioformat och var därför stora och ohanterliga. Genèvebibeln var ungefär hälften så stor och mer lätthanterlig. Med sitt mindre format var den inte bara väl lämpad för läsning och studium i hemmen, utan den var också mycket billigare.

Strävan efter en exakt översättning

De som översatte Genèvebibeln ansträngde sig för att bevara de unika dragen och nyanserna i den hebreiska grundtexten. Guds namn, Jehova,  fanns med på några ställen, däribland i 2 Moseboken 6:3 och 17:5 och i Psalm 83:18. Sådana ord som översättarna ansåg var nödvändiga tillägg markerades med kursiv stil, och text som hade lagts till för grammatisk klarhet sattes inom hakparentes.

I Skottland blev Genèvebibeln snabbt etablerad som den officiella översättningen. Den användes också allmänt i England, och man menar att det var den här översättningen som pilgrimerna 1620 tog med sig på sin berömda resa till det som nu är USA. Genèvebibeln fördes också till andra brittiska kolonier, däribland till den mest avlägsna kolonin, Nya Zeeland. Där ingår ett exemplar av Genèvebibeln sedan 1845 i guvernör sir George Greys samling.

Omtvistade randnoter

De utförliga randnoterna i Genèvebibeln var en av anledningarna till att den behöll sin popularitet bland läsarna så länge. Översättarna hade lagt till noterna, eftersom de insåg att det fanns avsnitt som var svåra att förstå i Bibeln. Randnoter var inget nytt. Tyndale använde sig av noter i sin utgåva av ”Nya Testamentet” 1534. Förutom randnoterna innehöll Genèvebibeln illustrationer, förord och kartor – allt avsett att öka förståelsen. Tillsammans med bibeltexten hade man bundit in släktregister, sammanfattningar och till och med ett avsnitt som uppmuntrade till daglig bibelläsning.

Även om dignitärer inom Engelska kyrkan privat erkände att översättningen var utmärkt, protesterade de offentligt mot den, eftersom de ansåg att andan i randnoterna var radikal. Matthew Parker, som då var ärkebiskop av Canterbury, kallade dem ”en samling fördomsfulla noter”. Kung Jakob I ansåg att noterna var ”mycket fördomsfulla, osanna och uppviglande”. Och det är inte att undra på, eftersom en del noter bestred kungars ”gudomliga rätt”!

Genèvebibeln förlorar mark

År 1604 auktoriserade kung Jakob en ny översättning i hopp om att för alltid befria England från Genèvebibeln. Teologen och historikern Alister McGrath säger att ”det största hinder som mötte King James Version när den lanserades under 1600-talet var att Genèvebibeln fortfarande var populär”. Under många år föredrog allmänheten Genèvebibeln, och den förblev den officiella bibeln i Skottland. Nya upplagor fortsatte att ges ut fram till 1644.

British and Foreign Bible Society konstaterade att en ”undersökning av King James Version från 1611 visar att dess översättare ... var mer påverkade av Genève[bibeln] än av någon annan engelsk översättning”. Många av de nya återgivningarna i Genèvebibeln och många nya grepp i utformningen av den införlivades i King James Version.

Ett bestående inflytande

Genèvebibeln fick med tiden stå tillbaka för King James Version, också kallad Authorized Version, men den har ändå en viktig plats i litteraturhistorien. Den blev inte bara normgivande när det gäller översättning och utformning, den är också en betydelsefull länk i den långa raden av reviderade engelska bibelutgåvor. Den gjorde läsning och studium av Bibeln möjlig för många människor som annars kanske inte skulle ha haft tillgång till en bibel.

Genom att Genèvebibeln banade väg för King James Version bidrog den också till att vissa bibliska uttryck kom att införlivas i det engelska språket och i den engelska litteraturen. Så även om de flesta inte känner till Genèvebibeln har den definitivt satt sina spår.

[Bild på sidan 12]

2 Moseboken 6:3, där Guds namn förekommer

[Bilder på sidan 13]

Kolumntitlar

En av illustrationerna

Randnoter

[Bildkälla]

Alla bilder: Genom tillmötesgående från American Bible Society

[Bild på sidan 12]

Alla bilder: Genom tillmötesgående från American Bible Society